Ett försök till långpass

Igår gjorde jag ett försök till ett långpass. Det var Mats D som sedan länge aviserat att den här lördagen skulle vi springa 31 km runt i de södra delarna av Stockholm tillsammans med hans simmarkompisar. Rundan såg härlig ut och jag var verkligen sugen. Mitt problem var dock som vanligt att jag fortfarande inte känner mig bra. Jag var ju ute och sprang förra helgen och trodde faktiskt att jag var frisk, men fick sedan ett bakslag och hela veckan har jag varit trött och kraftlös.

Men när det gäller sådana här långpass kan man ju alltid hoppa av längs vägen och åka kommunalt hem. Så jag tänkte att jag börjar så får vi se hur det går.

I fredags hörde Mats av sig och sa att han blivit sjuk och undrade om jag kunde ta hand om gruppen. Hjälp! Jag var ju inte heller i toppform. Men helt klart bättre än Mats så jag sa att jag skull försöka.

Vi var sju löpare/simmare som samlades vid Eriksdalsbadet igår morse. Det var klart och kallt och vackert. Mats kom dit med sin klocka där han laddat ner rundan så att vi inte skulle komma vilse. Vi gav oss iväg längs Hammarby Sjöstad. 6.30-tempo hade vi tänkt. Det gick nog aningen snabbare, men inte mycket. Jag kände genast att det var tungt.

Vi fortsatte genom skogen bort mot Björkhagen och Kärrtorp. När det var flackt gick det bra, men så fort det kom en backe rusade pulsen och jag kände verkligen att det inte var världens bästa idé att springa långpass idag. Naiti kände sig inte heller bra och bröt efter sex kilometer. Jag fortsatte. När vi kom till Skarpnäck hade vi passerat en mil och efter det skulle det inte vara lika lätt att hoppa på T-banan. Jag bestämde mig för att vara klok och tacka för mig. Jag lämnade över klockan med kartan till Maria och sa hej då. Intressant att se att det var löparna som kroknade en efter en, medan simmarna pinnade på för glatta livet! :-)

Härligt löpargäng bestående av - simmare! :-)

När jag väntade på T-banan i Skarpnäck kom Per, en av löparna tillbaka. Han hade fåt ont i knät strax efter det att jag bröt och lämnat gänget som nu alltså bestod av enbart fyra löpare. Ja, vilket manfall!

Nåväl, så vitt jag förstår hade de en fortsatt härlig löptur och Mats fick en eloge för den fint upplagda rundan. Själv känner jag att det var klokt att bryta. Jag är så himla trött på att känna mig svag och seg. Hela oktober känns som en "wastad" månad träningsmässigt. Men snart är det november och då hoppas jag på nya tag! Det ska ju bli min "streakmånad"! :-)

Så här sprang de tappra löparna!