fredag 30 maj 2014

Dan före dan

Håll tummarna!
Jaha - i morgon är det dags! Nummerlappen är hämtad, klockan är laddad och kläderna är framlagda. Även träningen är hyfsat väl genomförd. Lite mängdtapp nu i maj när jag var sjuk, men jag har tränat på bra hela våren och jag har betydligt fler långpass i benen än vad jag hade inför Vintermaran. So far, so good!

Jag har inte gjort någon särskild uppladdning inför detta lopp, mer än att jag sett till att inte slarva med maten eller sömnen. Att vi har haft två lediga dagar nu har varit skönt. Nu hoppas jag bara på att det blir en rolig dag i morgon! Att kroppen känns pigg och löpsugen och att jag än en gång ska få glädjen att springa i mål inne på Stadion. Stockholm Marathon är faktiskt ett väldigt speciellt lopp! Lycka till alla som springer och alla ni andra - ni kan väl hålla tummarna?! :-)

tisdag 27 maj 2014

Vårskriet

 Igår var det så dags för Vårruset! Jag har sprungit det flera gånger och tycker att det brukar vara en trevlig kväll trots att loppet är väldigt trångt och svårsprunget. I år hade jag för första gången anmält oss i tidtagningsklassen. Då får man starta först och jag tänkte att det skulle bli mycket lättare att ta sig fram, men tji fick jag!

Vi var fem stycken som skulle springa (Anna hade blivit sjuk), men jag hade också lockat med mig en hejarklack i form av min kollega Jenny. Vi kom till Universitetet strax före halv sju och följde lämmeltåget av tjejer bort till starten. Vid inlämningen för överdragskläder mötte vi övriga i gruppen. Det var kallt. Plötsligt under eftermiddagen hade den sköna värmen försvunnit och nu var det riktigt blåsigt och kyligt.

Uppvärmning med Friskis & Svettis

Vi körde uppvärmning med Friskis & Svettis och sedan var det redan dags för start. Trots att vi var i första startgruppen var det otroligt segt. Vi fick gå en lång bit innan det gick att börja jogga. Sedan delade sig banan och jag hamnade i den vänstra delen som var väldigt smal och trång och det blev tvärstopp på flera ställen. Första kilometern gick på 6.21 - frustrerande! 

Sedan lättade det något, men det var trångt hela vägen. Men i mål kom vi allihopa, hyfsat nöjda och glada. Jenny hade hämtat ut picknicken och dukat upp. Jag hade med mig två flaskor skumpa så vi hade en riktigt mysig avslutning på kvällen! 


Inte i nummerordning, men ändå! :-)

söndag 25 maj 2014

Maran närmar sig - men först ett litet Vårrus!

Årets mest hektiska period är just - hektisk! Så många avslutningar, kundkvällar, bokreleaser och så ett litet marathon på det! Jag har haft svårt att planera och framför allt att hålla mig till min ganska löst sammanfogade plan. Samtidigt har vi haft ett alldeles otroligt sommarväder den senaste veckan och jag har försökt förflytta fokus till sol, vila och grill...

Sommarstockholm är inte så tokigt...

Igår hade jag planerat för mitt sista lite längre pass före maran. Kom upp i tid och stack iväg för att undvika den hetaste värmen. Men varmt var det när jag tuffade in mot stan. Dock kände jag ganska tidigt i passet av mitt högra knä. Inte mycket, men tillräckligt för att vara lite försiktig. Och om sanningen ska fram så kände jag en aning av detta under långpasset i onsdags också. Så jag avslutade faktiskt löpturen redan efter 11 km vid Slussen och tog T-banan hem. Stretchade ordentligt och rullade på foamrollern. Tycker det känns mycket bättre idag.

Idag har jag inte sprungit alls, men gjort något annat spännande. Jag har äntligen öppnat kuvertet från Stockholm Marathon! Jag fick det ju för flera veckor sedan, men har inte kommit mig för att öppna. Vet egentligen inte riktigt var för jag skjutit upp detta, för när jag väl gjorde det så kändes det bara kul! :-)

10360 - bästa numret?

Jag tror att jag hade inbillat mig att jag skulle ha halkat ner från de som startar 12.00 till 12.10, men det hade jag inte. Däremot ligger jag i grupp E som är allra sist av de som startar 12. Men egentligen spelar det ingen roll alls! Jag ser jättemycket fram emot att springa Stockholm Marathon och jag har inget tidsmål som jag "måste" uppnå. Eftersom jag var sjuk förra året och missade loppet ser jag mest fram emot själva stämningen och festkänslan. Sedan vill jag förstås springa så snabbt jag kan, men så är det ju alltid när jag har nummerlapp på bröstet.

Men innan det är dags att infinna sig på Stadion så är det ju ett annat lopp som ska betas av - nämligen Vårruset! I morgon springer jag och fem kompisar 5 km ute vid Norra Djurgården och sedan ska vi njuta av gemensam picknick! Det blir kul! Resten av veckan ligger jag nog lite lågt med löpningen - kanske ett lugnt lunchpass på onsdag, men för övrigt är det nog sova och äta som gäller!

torsdag 22 maj 2014

Långpasset som aldrig tog slut

Igår skulle Niklas och jag testspringa en runda som han planerat för ett kommande socialpass. Jag tror att han egentligen tänker att rundan ska vara ca 30 km, men eftersom det var vardagskväll efter jobbet så hade han skalat ner den till 20 km för att vi skulle hinna med.

Jag hade haft en stressig dag på jobbet som avslutades med ett långt styrelsemöte. Det är ju då som jag verkligen behöver löpningen, men jag hade spänningshuvudvärk och termometern stod på 24° när jag satte mig på bussen mot Hellasgården. Strax innan vi möttes vid Hellasgården fick jag meddelandet att rundan nog blev 23 km. Nåväl, 20 eller 23 - det kunde väl gå på ett ut.

Vi träffades vid 17.30 och då förstod jag att Niklas hade problem med att få till rundan i klockan. Han hade laddat ner den, men nu syntes den inte till.... Nåväl, efter några försök bestämde vi oss för att springa ändå. Han visste ju ungefär hur rutten gick.

Vi sprang iväg på en vacker skogsväg. Solen värmde och huvudvärken hade mig i sitt skruvstäd. Kanske hade jag druckit för lite vatten under dagen eller också var det någon sorts spänningshuvudvärk. Kilometrarna rann iväg i alla fall. Och i bra tempo.

Vi kom ut ur skogen och sprang igenom Fisksätra och vidare mot Saltsjöbaden. När vi passerat 10 km var det glasspaus och jag fick en isglass med colasmak! Gissa om det gjorde susen! Huvudvärken lättade och efter lite vila sprang vi vidare på hyfsat lätta ben.

Glasspaus i Saltis

Men efter några kilometer började "reiseleitern" bli osäker på vägen. Vi fick stanna och konsultera telefonen... Och vända och springa tillbaka några kilometer. Men sedan kom vi ut på en otroligt fin skogsstig längs något som heter Erstaviken och det var härlig löpning. Ändå började jag bli trött. Det var varmt och jag hade varit inställd på max 23 km. För att undvika fler felspringningar bestämde vi att springa till Älta och där avgöra om vi skulle ta bussen till Hellas eller springa ytterligare fem kilometer. Det var fortfarande varmt, men jag insåg att solen skulle gå ner och då blir det snabbt kallt. 

Vi kom till Älta och vem tutade på oss där om inte Mats D som kom körande från Hammarbybacken där han sprungit Rogers Bergstävling. Egentligen ville jag bara hoppa in i bilen och tvinga Mats att köra mig till Hellasgården, men självfallet så sprang jag vidare. :-) Och konstigt nog gick det lite lättare. De sista fyra kilometrarna gick i riktigt bra tempo och när vi äntligen var tillbaka i Hellas hade vi sprungit knappt 28 km i 5.45-tempo! Och när man väl är framme så känns ju allting bra! Dessutom hade Niklas en kylväska i bilen med kallt vatten, bananer och Gainomax! Strax låg han på plus igen!

Jag hade haft en liten tanke på att eventuellt efteranmäla mig till Milspåret idag, men den tanken släppte jag snabbt. 28 km igår, tennis i morse och cykel fram och tillbaka till jobbet räcker. Men faktum är att jag känner mig helt ok idag, till och med mindre stel än igår. Och trots att rundan blev längre än jag planerat så var den fin och skön så om det blir ett socialt långpass framöver så hänger jag gärna på!

måndag 19 maj 2014

Mälarmupparna strike again!

 Ojojoj, så kul jag har haft med Mälarmupparna ikväll! Det börjar ju dra ihop sig för en första prövning, nämligen Vårruset som vi ska springa nästa måndag. Därför hade jag förberett ett hyfsat tufft pass för dem ikväll. Dagen till ära passerade jag en sportaffär på lunchen och inhandlade en visselpipa! Nu jäklar!

Vi möttes som vanligt klockan åtta på kvällen och joggade iväg mot Axelsbergs IP. Där var det, precis som jag hoppats på, helt tomt och vi kunde köra löpskolning helt ostörda. Sedan var det dags för tidsintervaller. Eftersom vi är ganska ojämna, en del snabbare och en del långsammare, så funkar intervaller på tid mycket bättre än på distans. Och springer man runt en idrottsplats så kan man ha koll på samtliga!

Vilket gäng!

Så vi körde 2 minuter snabbt, 2 minuter långsamt och så upprepade vi det hela 6 gånger. Totalt 24 minuters löpning och jag tror de flesta blev förvånade över hur många kilometer de fick ihop. Mycket bra träning! Jag höll i visselpipan och blåste varje gång det var dags att ändra tempo. Sedan tog vi en lite längre nerjogg längs den banan som Mälarhöjdsloppet gick på i lördags. Dvs mycket kuperat och jobbigt! :-D 

Jag är så himla nöjd med kvällen och med mitt gäng! Det kommer gå bra för dem på Vårruset och jag ser fram emot en riktigt mysig kväll tillsammans!


Här är vi!

söndag 18 maj 2014

Lätt distans i solen

Det är kul att ha en man som också gillar att springa! Egentligen var det Mats som började springa långt före mig. Han fick för sig att han skulle göra en svensk klassiker 2007 och steget efter det var förstås att springa marathon vilket han gjorde 2009. Strax därefter blev jag också biten av löparbacillen. Det har blivit många gemensamma pass och framför allt ett antal lopp utomlands som blivit till härliga minnen.

Nu för tiden springer Mats inte alls lika mycket som jag, men varje söndag brukar han ge sig iväg på en tur och ganska ofta följer jag med. Så i morse när frukosten hade sjunkit ner och vi hade hunnit läsa tidningen på altanen så gav vi oss iväg. Jag kände av gårdagens lopp i mina stela lår, men det var skönt att leda upp dem lite. Trots att det var tidig förmiddag var det redan jättevarmt. Vi sprang ner mot Skärholmen och sedan vidare mot Långbro för att sedan komma hem efter exakt 12 km. Först hade jag tänkt att jag skulle lägga på lite extra och komma upp runt 20 km, men efter 12 var jag faktiskt nöjd. Jag har ju varit sjuk i veckan och loppet igår tog på krafterna. Kändes bättre att softa med en glass i solen helt enkelt! :-)

Ibland behövs ingen gps-klocka för att hålla koll på avstånden under löpturen!

lördag 17 maj 2014

Livsandarna återvänder med en fin fjärdeplacering!

Det har varit tyst här på bloggen och det betyder oftast att det varit paus på löparfronten. Så även denna gång. Tyvärr. Jag anmälde mig ju sent till Kungsholmen runt och kände mig både taggad och i fin form. Loppet gick förra lördagen och redan på fredagen började jag känna mig risig. Hoppades ett tag att jag skulle kunna sova bort det, men nej, på lördagen var jag sämre och sedan fortsatte det utför. Feber och hängig. Fy, vad tråkigt. 

Först i onsdags började jag komma ovanför vattenytan igen och då hade det hopat sig så extremt mycket jobb att jag fick lägga all energi jag kunde uppbringa på det. Igår kväll var jag faktiskt helt slut. Så där så att jag nästan började gråta bara någon tittade på mig. Så jag gick och la mig och sov i nästan tio timmar och idag känner jag mig som en ny människa!

Och vad gör man då om man känner sig som en ny människa? Jo, man joggar ner till Axelsberg och efteranmäler sig till vårt lokala lopp Mälarhöjdsloppet! Det arrangeras för andra året och i fjol sprang maken och två av sönerna, men faktiskt inte jag själv. Men jag var där och hejade då och vet att det är en otroligt tuff och kuperad bana. 

Jag visste att Katarina och Per skulle springa, men när jag väl var på plats så kände jag ju massvis med löpare. Först var det uppvärmning med Flex.

Armar uppåt sträck!

Sedan var det dags för start och jag ställde mig hyfsat långt fram. Eftersom jag varit sjuk så tänkte jag försöka lyssna på kroppen, men självklart ville jag kämpa på så bra jag kunde. Startskottet brann av och vi kom iväg. Jag såg ett par snabba tjejer som pep iväg snabbt, men trodde att jag låg hyfsat ändå. Första kilometern går mest nerför och den gick på 4:17. Snabbt. Men sedan kommer mördarbacke nummer ett... vilket visade sig i att den andra kilometern gick på 5:07. Under backen är det en tjej som passerar mig och sedan ligger hon lite framför mig resten av loppet. Jag lyckas inte ta mig förbi. Tredje kilometern är nog den mest plana (den gick på 4:37) för att sedan börja segt uppför igen. På fjärde kilometern kommer mördarbacke nummer två. Här springer jag sida vid sida med en kille. Ingen klarar av att ta sig förbi. Vi flåsar hejdlöst. "Kom igen" säger han. "Detsamma" säger jag. Men sedan gör jag det. På krönet av backen går jag om honom och håller den placeringen loppet ut. Efter den här mördarbacken fortsätter det tyvärr segt med ett svagt motlut. Nu är jag så trött att jag bara vill kräkas. Men det är ju bara 500 meter kvar. Snart hör jag speakern i målområdet och några småkillar som hejar längs banan ropar "Du är fjärde tjej". Men jag tänker att det inte kan stämma för det var ju några snabbingar i starten. Strax därefter hör jag att de ropar "Du är femte tjej" och inser att det ligger en tjej strax bakom mig. Här gäller det att hänga i sista biten! Jag ökar så gott det går och springer ner mot målområdet. Det är en bit kvar och inte riktigt dags för spurt. Men benen trycker på och nu ser jag målflaggan och krutar för allt jag är värd! Yes - aldrig har väl en målgång varit så efterlängtad!


Här kommer Katarina spurtande i mål

Jag slänger mig ner i gräset och bara flämtar. Jag är fullständigt slut. Efter ett tag lyckas jag resa mig och hämta en mugg vatten. Jag piggnar till och ställer mig vid målet och tar en bild av Katarina som kommer spurtande. Jag går runt och snackar med alla. Så roligt med små lopp! Efter ett tag blir det prisutdelning, men tyvärr har bensinen som driver elaggregatet tagit slut så de har inte lyckats skriva ut listan med placeringar och tider. Ja, som sagt - roligt med små lopp! :-)

Men tjejen som passerade mig fick pokal för sin tredjeplats så jag är säker på att det var fyra jag blev. Ska dock bli kul att se den kompletta listan på nätet när den är klar. Efter lite mingel i solen joggade jag hem igen. Bra dag!

Svettiga och glada!

torsdag 8 maj 2014

Nya skor och en nummerlapp

Efter några hektiska dygn i Danmark är jag tillbaka i Stockholm, men livet är visst lika hektiskt här. Mängder av möten samtidigt som skrivbordet svämmar över och den privata kalendern är fylld av aktiviteter. Nåväl, jag klagar inte - om jag inte hade haft de tuffa perioderna så skulle jag inte njuta lika mycket av de lugnare.

Idag efter ett möte inne i stan passade jag på att gå förbi Runner's Store för att hämta nummerlappen till Kungsholmen Runt. Jag fick nummerlappen, en t-shirt och en rabattkupong på 20% i butiken. Lika bra att lösa mitt skoproblem direkt. Trots att jag tycker att mina nuvarande skor passar perfekt valde jag att gå upp en halv storlek för att se om det innebär att de håller bättre framme på tån. Köpet tog nog mindre än fyra minuter. Jag visste exakt vilken sko och vilken storlek jag ville ha. Och så 20% förstås! :-) Fick höra att jag var dagens bästa (= enklaste) kund. Kul att få vara det för en gångs skull! :-D


tisdag 6 maj 2014

En dansk mil

Tidigt igår morse åkte kollegorna och jag till Danmark. Vi har vårt tryckeri i Viborg på centrala Jylland. Gårdagen spenderades bland tryckpressarna och på en skön rundvandring i vackra Viborg. Idag har vi haft konferens på Halds Hovedgard - ett fantastiskt ställe! Och det är otroligt vackert här. Speciellt just nu när grönskan fortfarande är skir och ljus.

När vi hade avslutat arbetsdagen kastade jag på mig löparkläderna och gav mig ut i bokskogen. Magiskt! Efter en stund sprang jag upp på en gammal banvall. Tänkte att jag inte skulle kunna springa vilse om jag bara följde den. Så det blev fem kilometer åt ena hållet och sedan fem kilometer tillbaka. Bra tempo, men lite ont i min "pektå", vad det nu kan bero på. Tur att den ska få gå i högklackat ikväll istället! ;-)


Magiskt!

söndag 4 maj 2014

Provlöpning av Stockholm Marathonbanan

Idag bjöd Stockholm Marathon in till testlöpning av banan. Nu kändes det väl inte direkt som att jag behöver testspringa den, men solen sken och trevligt sällskap var utlovat så det var ju bara att dyka upp! Jag tyckte att jag var ute i god tid, men det var JÄTTEMÅNGA löpare och toaköerna ringlade oändliga ut från omklädningsrummen. Så det blev lite stressigt, men i sista minuten lyckades jag hänga på 3.45-gruppen.

Ja, för det märkliga var att 3.45-gruppen skulle springa i 5.40-tempo, vilket ju egentligen ger en sluttid på prick fyra timmar. Men, men, 5.40-tempo passade mig perfekt och därför blev det denna grupp. Vi skulle springa andra varvet av banan som alltså mäter ca 27 km. Solen sken och vi sprang iväg över Gärdet. Det är den här biten av banan som jag tycker är absolut träligast. Publiken tunnas ut och det blåser oftast snålt. Här passerar man (när man på riktigt är på andra varvet) halvmaramarkeringen och det serveras saltgurka. Alltid något att glädjas åt! :-)

Andra varvet på banan.

Jag kände av att jag haft en tuff löparvecka, men tyckte ändå att det flöt på ganska bra. Vid 13-14 km hade jag en liten dipp, men sedan var vi ju tillbaka inne i stan och på Söder Mälarstrand börjar som bekant nedräkningen. Så även dag! Jag tror också att ledarna dragit upp tempot lite väl högt i början, för när vi passerat Västerbron så lugnade tempot ner sig och det var lätt att hänga på. I slutet kände jag trots allt att jag hade mycket energi över och det blev, som sig bör, en liten spurt inne på Stadion.

Bara 28 dagar kvar...

I och med detta pass summerar jag en vecka med drygt 80 km löpning. Det är inte ofta jag gör det. Inte så mycket alternativ träning, men en timme tennis blev det i alla fall. Kommande vecka ska jag ta det lite lugnt för jag har hux flux anmält mig till halvmaran på Kungsholmen Runt på lördag! Ses vi där?

Bra vecka!


lördag 3 maj 2014

Here we go again!

Fel på tårna eller skorna?

Den minnesgode läsaren vet att jag i januari gick tillbaka till affären med ett par Adistar Boost som fått ett stort hål på tån och att jag genast fick ett nytt par. Jag var mycket nöjd med butikens bemötande. Eftersom jag älskar de här skorna och säsongen inte krävt lika mycket dubbar som andra vintrar så har jag förstås sprungit mycket i dem. På drygt tre månader har det blivit 43 mil. Och vad händer då? Hål på tån igen. På precis samma ställe som på det förra paret. Då kan man ju undra om det är mina tår det är fel på? Men jag har kortklippta naglar som ser likadana ut på båda fötterna, så om det var deras fel så borde rimligtvis blir hål även på vänsterskon.

Det känns inte riktigt som jag kan gå tillbaka med den en gång till, eller vad säger ni? Jag kan absolut fortfarande springa i dem. Ännu så länge är det bara ett litet hål, men det blir större och större för varje gång jag använder dem. Jag hade tänkt ha dem på Stockholm Marathon och det känns inte lika bra nu. Tills dess får det nog bli ett par nya. Och jag vill verkligen ha just dessa Adistar Boost - hur ska jag göra?

fredag 2 maj 2014

Långpass för springben och pannben

En ledig solig fredag - vad kan passa bättre då än ett rejält långpass? Mats skulle jobba så jag gick upp tidigt med honom och åt frukost. Fil, müsli och blåbär. Knappt två timmar senare fyllde jag min camelbak med vatten, tog med en energigel och ett par paleobollar, tryckte ner kepsen i pannan och gav mig iväg.

Ambitionen för dagen var att springa riktigt långt - tempot var av underordnad betydelse. Och det var nog bra för jag kände mig lite seg och inte så superpeppad på långpass. Jag började att springa längs vattnet in till Liljeholmen och sedan genom industriområdet Västberga till Älvsjö. Redan där hade jag passerat 12 km och tyckte att det ändå flöt på bättre än väntat. Vid Långsjön efter knappt 15 km stannade jag och åt en paleoboll och drack vatten.


Energipaus vid Långsjön.

Om jag hade velat korta av rundan så måste jag göra det här. Fortsätter jag vidare mot Gömmaren och Masmo så blir rundan ca 35 km hur man än gör. Men jag tvekade inte utan korsade Häradsvägen och började springa mot Källbrinks IP. När jag sprang i solen var det varm och skönt, men i skuggan och om jag hade vinden emot mig kunde det vara riktigt kyligt. Lite förrädiskt helt enkelt.

I den långa backen ner mot Masmo passerade jag 21 km och började bäva för den kommande stigningen. För den här rundan är lite småkuperad från start, men det är efter 24 km som helvetesstigningen börjar... Precis när man ändå börjar bli trött i kroppen. Så jag tog en paus mitt i den värsta backen och tryckte i mig energigelen. Mycket vatten också, och sedan lyckades jag kava vidare upp för backen. Vid 27 km lämnade jag asfalten och kom in på de vackra stråken längs Mälaren. Men nu började jag längta hem. Riktigt trött var jag och jag funderade på hur jag kommer att känna mig den 31 maj på Stockholm Marathon när jag passerar 27 km? Betydligt piggare än idag hoppas jag! Jag funderade också på det här med energiintaget under marathon. Jag brukar tänka att jag klarar mig bra på det som bjuds längs banan. Och jag brukar se till att äta ordentligt dagen innan och till frukost samma dag. Men på dagens långpass var det som om jag hade ett stort hål i magen! Jag var jättehungrig, men ändå inte sugen på någonting. Låter det konstigt? Det är som att kroppen vet om att den behöver energi, men den förmår liksom inte att svälja ner den. Nåväl, efter 35 km var jag äntligen hemma och kunde slänga mig i gräset!

Helt slut!

Jag drack resorb och stretchade ordentligt. Sedan lunch och först därefter klev jag in en efterlängtad dusch. Nu känner jag mig ok igen, men det var värst vad slutkörd jag blev. Passet i siffror blev bättre än väntat. Jag snittade drygt 35 km på 5,47 per kilometer. Det är jag nöjd med eftersom det är en kuperad bana.

Dagens runda.

En positiv sak som passet förde med sig var att jag gled upp på andra plats på kommuntoppen! Det är ju bara i  början av månaden som jag brukar kunna placera mig där, men jag var snabb på att screenshota så att jag har ett bildbevis! :-)



Och snart ska Mats och jag iväg och se Rikard III på Dramaten tillsammans med goda vänner. Att få sjunka ner i en skön fåtölj på teatern är nog vad den här trötta kroppen behöver (även om jag tror att det finns en viss risk att jag somnar...). Happy fredag på er! :-)

torsdag 1 maj 2014

Sådan löpare är jag!

Så har turen kommit till mig att berätta hur jag är som löpare. Tack Linn för utmaningen  - här kommer alla svaren!

1. Vilken typ av löpare är du?
Jag är en lustlöpare! Jag springer på känsla och är inte så strukturerad. Jag springer hellre långt än snabbt.

2. Hur länge har du löpt?
Jag började springa för fyra år sedan. Mest för att jag hade problem med tennisarm och inte kunde spela tennis. Då blev löpningen ett sätt att hålla igång ändå, men löpningen tog snabbt överhanden och nu springer jag betydligt mer än jag spelar tennis. Armen är dock ok nu!

3. Hur mycket löper du per vecka?
Jag brukar sikta på att få ihop ungefär 4 mil i veckan. Ibland blir det mer, men oftast blir det lite mindre. På årsbasis ligger jag på runt 180 mil.

4. Vilket är ditt "feelgood-tempo"?
Länge var det 6-minuterstempo, men det senaste året har jag nog blivit aningen snabbare och hamnar nog oftare i 5.40-tempo när jag springer utan att tänka.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min gps-klocka har jag verkligen svårt att vara utan... Larvigt, men jag gillar väldigt mycket att registrera pass och jämföra med tidigare. Telefonen brukar jag också försöka ha med mig. Dels för att kunna fotografera till bloggen, dels för att det känns som en trygghet om något skulle hända. Springer jag längre än 17-18 km så brukar jag ha med vätska också.

6. Varför springer du?
Från början var det alltså som ersättningsträning för utebliven tennis, men jag märkte ju snabbt hur skönt det är och hur bra jag mår av att springa. Jag har en stor familj och ett krävande jobb och löpningen blev för mig ett sätt att få vara lite för mig själv. När man spelar tennis går det inte att tänka på något annat än den gula bollen. Det kan vara befriande att stänga av alla andra tankar, men i löpningen får du möjlighet att släppa loss alla tankar och låta dem vindla omkring lite ostyrt i hjärnan och det kan ge de allra bästa problemlösningarna!

7. Har du någonsin ljugit för att få löpa?
Hmmm... inte helt otänkbart, även om jag just nu inte kan komma på något specifikt tillfälle. Däremot är jag duktig på att "smygspringa" så att ingen märker det och kan störa sig på hur mycket tid jag lägger på löpningen. Det blir framför allt mycket transportlöpning. Det märker familjen inte så mycket av och det är bra.

8. Hur ofta köper du löparskor? 
Jag har nog lugnat ner mig lite, men när jag började springa på allvar så hade jag svårt att hejda mig och tyckte att jag behövde olika skor för varje tillfälle. Nu har jag hittat några riktigt favoriter. Förmodligen köper jag dock minst två par om året.

9. Var / hur handlar du din löputrustning?
Just skor och kläder handlar jag gärna i fysiska butiker där jag kan prova ordentligt. Det blir i stor utsträckning Löplabbet och Runner's Store. Om jag har någon favorit som jag köper återkommande kan jag handla på nätet.

10. Dygnets bästa springtid
Förmiddagen! Jag vill helst äta frukost och låta den sjunka innan jag ger mig ut. Ett snabbt pass före lunch funkar bra också. På kvällarna är jag trött och har svårt att komma iväg.

11. Hur ofta tävlar du?
Jag gillar att tävla och gör det ganska mycket. Det blir nog 10-15 tävlingar på ett år, men jag satsar ju inte lika mycket på alla. Vissa tar jag som ett träningspass. Men själva nummerlappen triggar mig och gör att jag satsar hårdare.

12. Vilken är favoritdistansen?
Jag måste nog svara marathon på den frågan. Jag har satsat en del på att springa ultra, dvs längre än marathon, men känner nog att det sliter hårt på kroppen. Eftersom jag inte springer snabbt, men är uthållig så är marathon en distans där jag kommer väl till min rätt. Jobbigaste distansen är helt klart 10 km!

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?
Nej, men jag har ett mantra för uppförsbackar! Då rabblar jag "jagärbrapåbackarjagärbrapåbackarjagärbrapåbackar" tills jag tror mig själv och tar mig uppför den där backen. I själva verket är jag inte alls bra på backar, men ibland kan jag lura mig själv! :-)

14. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och! Kvalitetspassen allra helst i grupp. Jag är med i IF Linnéa för att jag har så svårt att förmå mig att springa snabbt när jag är ensam. I Linnéa springer vi nästan bara intervaller och backpass och det är faktiskt riktigt roligt när man gör det tillsammans! Långpass är också skönt att springa i grupp, men jag har egentligen inga problem att springa långpass på egen hand. Svaret på frågan är nog att omväxling förnöjer!

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Jag dricker resorb och försöker äta något direkt jag kommer hem. Sedan dusch och därefter helst ännu mera mat! Jag brukar ha lätt att återhämta mig och gör det snabbt, men kan ha problem med sömnen några dygn efter en riktig utmaning, som ett ultralopp.

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Efter mitt förra pass med IF Linnéa måste jag nog svara tusingar. Det var så himla roligt! Ett annat pass jag brukar köra är 3 x 3000 meter. Tufft och nyttigt.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa? 
Åh, det finns så många! Liksom nästan alla andra skulle jag gärna springa New York Marathon, men jag skulle också gärna springa Istanbul Marathon för att få chansen att springa mellan två världsdelar. På hemmaplan vill jag springa Sörmlands Ultra igen. Det var mitt första ultralopp (2011) och fantastiskt på alla sätt. Året därpå blev jag sjuk och förra året blev loppet fulltecknat innan jag hade anmält mig. Vilket påminner mig om att anmälan öppnade igår så jag ska nog gå in med detsamma och anmäla mig.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Det var en jättesvår fråga! Jag har nog för dålig koll på kändisar, ha ha! Jag skulle nog välja någon av våra författare (jag jobbar på ett bokförlag) - Jo Nesbö skulle vara spännande att springa med!

 19. Vilka tre till fem löp- eller träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?
Nu verkar det som väldigt många redan har fått listan, men Fitnesscoachen tror jag inte har svarat på den? Och jag skulle väldigt gärna läsa Coynthas och Malins svar på frågorna.


Jodå - ibland försöker jag springa snabbt också! :-)