söndag 31 juli 2011

Långpass blev gångpass...

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå! Den långa rundan som jag klurade ut igår har jag inte sprungit. Men jag har promenerat alla 24 kilometer! Tog en ryggsäck med dryck, frukt etc och gav mig iväg precis klockan 12. När det är som varmast alltså... ;-). Men det var härligt och inte så farligt hett idag. Rundan spänner över helt olika områden av södra Stockholm - villaområden, lantliv, trafikkaos och Mälarvyer. Den är perfekt! Det tog exakt 4 timmar och 28 minuter att gå den och påminn mig gärna ifall det skulle behövas att Fotrally inte är något för mig. Visst var det en skön promenad, men jag fick rejält ont i ländryggen på slutet.

När ska rundan premiärspringas då? Jo, lördag förmiddag tänker jag mig. Vem hänger på?

lördag 30 juli 2011

Vilodag på gång

Idag är det vilodag. Vila från löpning alltså. Gå får man alltså göra. Och oj, vad jag har gått idag! Först ett antal timmars shopping i innerstan, vilket faktiskt innebär en hel del steg. Men när jag väl kom hem var jag tvungen att ge mig ut på promenad för att testa mina nya "easytones". Det är ett par skor som påstås träna ben- och rumpmuskler medan man går. Vilka idéer, va? Promenaden var dock härlig! En dryg mil blev det längs vattnet i solen och värmen. Nu ska jag försöka planera morgondagens långpass. Jag trött på alla mina rundor och vill se något nytt! Några förslag?

fredag 29 juli 2011

På banan igen

Den röda tartanens frestelse...

I dubbel bemärkelse. Precis som jag hoppades vaknade jag imorse och kände mig frisk! Inga känningar i halsen och ingen förhöjd temperatur - skönt! Benen var förstås lite sega efter gårdagens tuffa intervaller, men inte värre än att de var sugna på en liten återhämtningsjogg.

Jag joggade iväg utan att riktigt ha funderat ut var jag ville springa någonstans idag. Fötterna styrde mot Sätra IP - och varför inte? Jag tycker verkligen att det är den ultimata lyxen att ha en idrottsplats på så perfekt avstånd. Knappt två kilometer, dvs perfekt uppjogg för att komma dit.

Banan var helt tom så när som på gräsklipparen, så jag kunde utan problem lufsa fram i mitt lugna tempo. Underlaget är skönt att springa på - jag till och med gillar lukten. 16 varv blev det eller lite drygt sex kilometer. Totalt fick jag ihop drygt 10 kilometer i 5,54-tempo. Skönt! Det enda jag saknade var musik. Jag springer aldrig med musik, men på en sådan här bana, när man inte har ambitionen att maxa, så skulle faktiskt musik vara skönt. Jag tror jag måste leta reda på min mp3. Den har varit försvunnen jättelänge, men jag har inte saknat den förrän idag. Dags att börja leta!


Regn på brillorna

torsdag 28 juli 2011

Långa intervaller med TSM

Jaha - så var det dags igen. Jag har inte varit med på TSM på fyra veckor. Och nog kändes det idag. Men jag har ju känt mig lite krasslig några dagar och var egentligen osäker på om jag skulle vara med idag ända fram till en timme innan start. Nu är jag jätteglad att jag tog mig samman och åkte iväg till mötesplasten vid SATS Stadion. Trots att det råder värsta semestertider så var uppslutningen god och i min grupp räknade jag till 45 deltagare.

Nu börjar jag känna igen några ansikten och det är också några i min grupp som jag träffade under ultralöpningen mellan Hornstull och Järna. Vi stack iväg på uppjogg i tre kilometer och det kändes bra! Sedan var det löpskolning och även den kändes helt ok. Därefter var det dags att kliva ur komfortzonen och pressa sig bra mycket mer. Ja, kanske till det yttersta till och med. Vi skulle springa 2 set med 3 x 3 minuter i varje set. Varje intervall låg på mellan 4,20-4,30-tempo. Hu! Första intervaller gick bra. Jag hade trott att 4,30-tempo var ännu snabbare och blev glatt överraskad. En minuts vila och sedan bar det av igen. Jag får nog säga att de fyra första intervallerna gick förvånansvärt bra. Men jag tappade på de två sista. De var faktiskt asjobbiga. Men känslan när jag i alla fall klarat av hela passet var underbar!

Min vapendragare Lars var lika svettig som jag.
Därefter nerjogg tillsammans med Lars som även var med på Hornstull - Järna. Dock sprang han inte liksom jag i "kafferepsgruppen". Tillbaka vid Sats blev det skön stretch och sedan var det dags att åka hem. Tänk att en och halv timme kan gå så fort! Totalt blev det 9 km med ett genomsnittstempo på 5,17. Helt ok med tanke på att 5 av dem gick i behagligt 6-minuterstempo.

Nu hoppas jag verkligen att jag inte blir sämre, utan att jag vaknar helt pigg och frisk imorgon. Vill springa mer!

Italien vs. Sverige

Hemma igen efter underbara dagar i Italien. Vi har åkt gondol i Venedig, flanerat i Bolognas vacka gamla kvarter, besökt spännande grottor och legat på playan i Cattolica. En och annan morgonjogg blev det förstås också. Det gick i princip inte att springa någon annan tid på dagen än tidigt på morgonen. Värmen tog all kraft. Nu är ju inte morgonen min bästa tid för löpning, men det gick ändå. Mats och jag sprang tillsammans och avslutade varje runda med en tur till bageriet för att köpa morgonbröd. Lyxigt!

Men nu när vi är hemma måste jag erkänna att det något svalare klimatet inte är så tokigt. Däremot drog jag nog på mig en förkylning på planet för jag känner mig hängig. Hoppas att kvällens TSM-träning kan råda bot på det!

tisdag 12 juli 2011

Långt och långsamt

Ibland undrar jag vad det är som gör att löpningen är så enkel vissa dagar och så tung vissa? Senaste veckan har allt funkat perfekt och det har varit så ROLIGT att springa. Igår tog jag en välbehövlig vilodag för att kunna vara extra alert idag. Tyvärr sov jag dåligt och det kan vara en förklaring till varför det kändes motigt imorse. När frukosten fått en chans att sjunka undan tog jag min camelbak och stack iväg.

Redo för ett långpass.
Jag sprang bort mot Lyran och vidare längs Mälaren. Det blåste lite skönt och förutsättningarna var egentligen goda. Runt Skärholmens Gård och tillbaka längs vattnet. Men tungt idag! Hur jag än kämpade lyckades jag aldrig komma under 6-minuterstempo. Var hemma vid huset efter 12 km, men fortsatte och la till ytterligare 6 km. Landade på 18 km i 6,06-tempo.

Medan jag sprang funderade jag lite över mål och tävlingar för året. Det stora målet var ju att genomföra Stockholm Marathon och det klarade jag fint. Nästa delmål är Stockholm Halvmarathon under 1:50, och det måste jag i ärlighetens namn säga att det känns ganska tufft. Jag har ju sprungit på 1:54:09 en gång, så målet kan knappast bli något annat än sub 1:50. Men just nu är jag tveksam till om jag fixar det.

Årets tredje delmål är att springa milen under 50. Och här har jag nu fått lite draghjälp av Fröken Strävan som har samma mål. Vi har anmält oss till två olika miltävlingar där chanserna till sub50 är goda. Det är Hälsoloppet i Huddinge, där jag persade med 51:37 förra sommaren. Ett litet lopp utan trängsel på en hyfsat flack bana. Om vi mot förmodan (?) inte klara sub50 är nästa chans på Hässelbyloppet i oktober.

Så nu är det väl bara at kämpa på. Mer snabbdistans, intervaller och backträning!

söndag 10 juli 2011

Snabbdistans på programmet

Vaknade tidigt idag eftersom Mats skulle iväg till Vansbro och sista etappen i sin Svenska Klassiker. Att gå upp tidigt passade mig bra. Jag ville hinna äta frukost och låta den sjunka innan jag skulle inviga mina nya dojjor på Sätra IP.

Laddade med antioxidanter!

Strax före nio kom jag iväg. Solen som hade strålat hela morgonen gick barmhärtigt nog i moln ungefär samtidigt. Det blev uppjogg i knappt två kilometer bort till banan. Snabbare än väntat - låg i 5,37-tempo. Det var några andra på banan före mig, men absolut ingen trängsel. Två gubbar som promenerade och ytterligare ett par motionärer. Jag stretchade lite och laddade för den fruktade snabbdistansen.

Klara, färdiga, GÅ!

Jag tycker helt enkelt att det är jobbigt att springa snabbt. Ligger jag i 6-minuterstempo kan jag hålla på nästan hur länge som helst, men när det ska gå fort tappar jag sugen. Så - jag hade planerat för 6 km snabbdistans. Jag satte iväg och höll högt tempo de första varven. Flåsade och stånkade och passerade de promenerande farbröderna gång på gång. Men fy, vad jobbigt! Och det var ju meningen. Men jag tappade faktiskt sugen och slutade efter 4 km. Inte fy skam det heller och jag snittade på 4,48-tempo, vilket är klart godkänt. Pustade ut och drack vatten. Sedan tog jag en längre nerjogg så att jag totalt kom upp i strax över 10 km på det totala passet med ett tempo 5,19/km.


Skor och vatten - allt en löpare behöver?
Dagens slutsumma är att jag är ganska nöjd. Jag tog mig ur komfortzonen och satsade på snabbhet. Nästa gång ska jag klara 6 km i samma tempo. Då blir jag riktigt nöjd. Jag ska heller inte glömma bort att dagens pass är det femte passet på raken utan vilodag. Så imorgon blir det nog vila och sedan får vi se. Ett nytt snabbdistanspass blir det definitivt inom kort.

lördag 9 juli 2011

Spring i benen

Adizero Boston 2W

Idag hade jag tänkt vara med på Ursvik All In. Springa 37,5 km i värmen tillsammans likasinnade. Men ibland går det liksom inte att få till allt man vill. Så jag har ägnat dagen åt att packa upp, tvätta, handla etc. En liten tur hann jag med på förmiddagen. Det var länge sedan jag sprang längs Vinterviken. Otroligt tjusig slinga. Hemifrån mig blir det ganska exakt åtta kilometer. Idag hade jag ju inte brorsan med mig, men trots det lyckades jag faktiskt hålla tempot uppe hyfsat. Snittade på 5:38-tempo på drygt 8 km. Riktigt hett var det också, trots att klockan inte var mer än elva. Nu har jag faktiskt sprungit fyra dagar i rad och det är inte likt mig, men just nu är det så skönt och går så bra. Det är väl bara att hänga i?

På eftermiddagen gjorde jag en utflykt med familjen till Bromma Blocks och sportaffären XXL. En present skulle inhandlas, men jag passade förstås på att kolla in alla löpargrejor. Och visst kom jag därifrån med ett par nya goda vänner! :-) Lättviktsskorna Adizero Boston 2 satt som gjutna på mig! Jag springer normalt i Adistar, så steget över till Adizero var inte långt.

Undrar om dessa vänner kan hjälpa mig att nå ett av årets mål: sub50 på milen? Och är det i så fall skornas förtjänst eller sitter det bara i huvudet? Springer jag snabbare för att jag vet att skorna är lätta? Läste fascinerat Petra Månströms inlägg efter Göteborgsvarvet där hon kapade sitt pers med mer än 10 minuter strax efter det att hon köpt lättviktsskor.

Hursomhelst: snygga är de och de ska invigas på bana imorgon! Det är snabbdistans som gäller! :-D

fredag 8 juli 2011

Syskonrundan

Storebror och lillasyster

Jag befinner mig som tidigare nämnt i barndomsparadiset i Blekinge. Två av mina barn är med mig och det är härligt att återuppleva minnen med dem. Men inte nog med det - min bror som bor utomlands sedan många år, har nu kommit hit med sin son. Så det är både syskonträff och kusinträff och himla roligt. Jag lyckades lura med mig brorsan på en härlig springtur både igår och idag. Gårdagens runda var underbar! Brorsan springer lite snabbare än jag normalt gör, men jag är nog lite segare än han. Facit blev att jag sprang 11,5 km i 5,40-tempo, medan han la av strax innan 10 km.

Idag var vi båda lite stela - det blev inte då värst mycket stretch igår - men vi skrapade ihop drygt 8 km i alla fall. Nu blir det en båttur i skärgården! Sommaren är underbar!

Vilken löparmiljö!

onsdag 6 juli 2011

Barndomens stigar

Vilken löptur!
 Nu är jag i mitt barndomsparadis i Blekinge och njuter av att återupptäcka barndomens stigar. Sl och lagom varmt. Åtta härliga kilometrar på en ö som nog inte är mycket längre än så. Benen trummar på obehindrat och tankarna flyger fritt. Löpning när det är som bäst!
Sol, vind och vatten! :-D

söndag 3 juli 2011

Återhämtningsjogg

Vaknade lite stel i höfterna efter gårdagens långpass. I övrigt kände jag mig faktiskt helt ok. Vädret idag är perfekt löparväder - om det hade varit så här igår tror jag faktiskt att jag hade kunnat springa längre. Hursomhelst, löplusten dök upp så fort jag vaknat och efter lite kaffe och frukost stack jag iväg på min vanliga lilla 6-kilometare. Det var härligt! Gick nog till och med lite fortare än vad det borde på en återhämtningsjogg, men det var ju så skönt! Bara att passa på att njuta helt enkelt. :-)
Imorgon bär det av till barndomsparadiset i Blekinge där jag hoppas uppväcka åtskilliga minnen under några längre pass.

lördag 2 juli 2011

Hornstull - Järna eller ja, nåt liknande

Ca 60 löpsugna samlades i Hornstull
Idag kl. 08.30 samlades ett gäng förväntansfulla löpare utanför 7-eleven i Hornstull. Det var dags för fjärde upplagan av Hornstull -Järna. 55 km är sträckan och man kan kliva av i princip varsomhelst och åka kommunalt hem när benen säger ifrån. Jag hade haft så mycket jobbet under veckan att jag inte hunnit tänka på det här loppet, men jag packade min nya camelbak och tog med några powerbars och gav mig av hemifrån. I Hornstull mötte jag först Fröken Strävan som var taggad till tusen. Vi träffades när vi sprang 30 km på Lidingö i vintras och har hållit kontakten sedan dess. Även Moa Herngren och hennes kille dök upp.

Louise och Anna planerar stordåd!
Vi delade in oss i tre grupper. Efter moget övervägande valde vi "kafferepsgruppen", dvs vi som tar det lugnt och har trevligt! ;-) Martina Haag hade varit helt speedad hela veckan inför loppet, men var nära att missa starten. Hon kom springande precis när vi skulle ge oss iväg och hade inte ens hunnit få på sig löpardojjorna. Men sedan var hon definitivt igång!

Martina hann med i sista sekunden.
Första milen var ju i princip min egen runda som jag tar från jobbet och hem. Vi sprang till och med förbi vårt hus och jag ringde innan och förvarnade familjen som förstås ställde upp mangrant och hejade på oss och viftade med flaggor! <3
Första stoppet var på Preem i Bredäng och redan då hade värmen börjat bli extrem. Vi fortsatte mot Skärholmen där vi stannade på McDonalds. En milkshake satt finfint där! Nästa stopp skulle bli i Fittja även där på McDonalds och det var någonstans under denna sträcka som jag började tappa sugen. Värmen var tryckande och benen var svullna, men framför allt var händerna och fingrarna var som ballonger.


McD i Fittja. Jag känner mig som jag ser ut....

Nu hade vi sprungit 18 km och det gick allt tyngre. Vi började gå mer i uppförsbackarna och hade långa diskussioner om vad som räknas som uppförsbacke. Det bästa är att det är upp till var och en att bestämma! Så jag hade i alla fall många uppförsbackar på min sträcka.

Gruppen tunnades ut allt mer.
Från Fittja till Rönninge är det en dryg mil och den var verkligen tung. Jag drack hela tiden, men kände mig nästan svimfärdig ibland. När vi sprang på landsvägen gick det heller inte att hålla ihop gruppen, utan vi sprang mera en och en och det gjorde det ju inte lättare precis. När det är tungt behöver man ju en grupp som peppar. I Rönninge var det fikapaus och då hade vi sprungit 28 km. Solen gassade och jag bestämde mig för att bryta här. Det var jag inte ensam om, men det var trots allt en hyfsat stor och tapper skara som fortsatte. Däribland envisa och duktiga Anna som inte ville ge sig. Bravo!

I skuggan i Rönninge.
Vi var sex stycken som tog pendeltåget hem och i Tumba dök det upp ytterligare två från vår grupp som hade brutit tidigare. Nu är jag hemma och även om det inte blev Hornstull -Järna, utan Hornstull-Rönninge så är jag mer än nöjd. Kul och roligt initiativ! Härliga människor - ja, jag känner mig helt lycklig! Kan första dagen på semestern vara bättre än så här?