onsdag 26 februari 2014

Skidåkning i Marmolada

Strax intill Arabba ligger fantastiska Marmolada. Berget är drygt 3.200 meter och du tar dig upp med hjälp av tre på varandra följande kabinbanor. Utsikten där uppe slår det mesta. Om det dessutom är knallblå himmel och strålande sol så är det lätt hänt att du blir kvar längre än du egentligen tänkt dig. För avsikten var ju förstås att kasta dig ut för den 12 km långa pisten ner till dalstationen. Det är så skönt att bara kunna åka utan avbrott. Det var verkligen ingen trängsel i backarna utan vi kunde njuta helt i vår egen takt.

Fram till för ett par veckor sedan kunde man ta sig med skidor och lift från Arabba där vi bor till Marmoladas kabinbanor, men en stor lavin slet helt nyligen med sig hela liften och dess betongfundament. Jag har stor respekt för laviner och när jag ser resterna av liften så inser jag verkligen vilka enorma krafter som sätts i rörelse. Nu en liten bildkavalkad från gårdagens sköna skidåkning!






måndag 24 februari 2014

Ett marathon i slalompjäxor!

Sportlov är allt en bra uppfinning! Vi har åkt med ett stort gäng goda vänner till Arabba i Italien och redan haft två alldeles fantastiska dagar. Det har snöat otroligt mycket här den senaste tiden och nu har vi mer än fyra meter snö här!

Första dagen åkte vi mest omkring i närområdet för att lära känna det, men idag har vi genomfört ett marathon i slalompjäxor! Arabba är en av orterna runt berget Sella som kastas av små skidorter. Man kan åka runt hela berget och turen är just 42 km.

Vi stack iväg, hela gänget på 19 personer, i morse. Att följa "Sella ronda" innebär att man inte åker samma pist eller samma lift två gånger. Självklart stannade vi flera gånger för lunch och fika. Solen strålade hela dagen. Först vid tre var vi tillbaka i Arabba och åkte ett tag i backarna här också.

Sedan bad på hotellet och nu väntar en härlig italiensk middag! Man kan ha det sämre helt enkelt! :-) Hoppas nu att den här alternativa träningen är perfekt inför Skövde. Jag oroar mig fortfarande knät, men det sköter sig helt optimalt i backarna i alla fall.

onsdag 19 februari 2014

Backträning

Jag blev lite orolig för mitt knä efter långpasset i söndags. Så det blev vila måndag och tisdag och det passade väldigt bra för jag har så himla mycket på jobbet just nu. Och himla mycket hemma också för den delen, för idag fyller min yngste son 10 år! Från och med nu finns det endast tvåsiffringar i det här hushållet!

Hursomhelst - den lille tioåringen ville gå på scouterna ikväll och medan han var där passade jag på att testa knät. Tog en lugn sväng ner till Fridhemskanotisterna och deras ökända backe. Den är inte så lång, ca 180 meter, men otroligt seg. Sex gånger upp och ner blev det innan jag tog en stillsam jogg tillbaka. Totalt drygt fem kilometer. Och vad sa knät då? Ingenting! Efter löpningen körde jag ordentlig stretch och styrkeövningar för knät. So far so good! :-)

måndag 17 februari 2014

Paleobollar

När jag träffade Alice i slutet av förra året pratade vi om vad som funkar att äta under långpass. Alice gav mig receptet på paleobollar som hon brukar göra och ha i frysen för att alltid vara redo för ett långpass. Paleo är en förkortning av paleolitikum, den vetenskapliga benämningen på stenåldern. Paleo är också begreppet för den livsstil som förenar intresset för ursprunglig kost med naturlig träning.

Nu när 6-timmarsloppet i Skövde närmar sig med rasande hastighet tyckte jag att det var dags att testa. Så efter middagen i lördags mixade jag 10 urkärnade dadlar med 1 dl mandlar i en matberedare. Sedan tillsatte jag 1 dl kokosflingor, 3 msk kokosolja, 3 msk kakao, 1 tsk vaniljpulver och 4 msk bryggkaffe och mixade allt till en jämn smet.

Sedan var det bara att forma bollarna i önskad storlek och rulla dem i kokos. Lätt som en plätt. De blev ganska kladdiga, men om man tar ut dem ur frysen när det är dags att börja springa så är de nog perfekta när man börjar längta efter en paus.

Jag tog med några stycken paleobollar på gårdagens långpass och de var jättegoda! Även kompisarna på passet testade och alla gjorde tummen upp. Nästa gång ska jag prova några fler för att se om magen protesterar, men jag tror inte att det är någon risk. Massa smidig energi helt enkelt!

Förresten kommer receptet ursprungligen från Åsa Söderbergs bok Paleo - naturlig mat och livsstil. Där hittar du också en hel massa andra tips och recept för en hälsosam livsstil.



söndag 16 februari 2014

En riktig löparhelg!

Efter hela nio dagars löpvila vaknade jag i lördags och kände mig sugen på att kolla formen. Det är ju inte så att jag varit sjuk, utan bara odefinierbart trött och hängig. Jag kom iväg ganska tidigt på förmiddagen och benen var riktigt pigga! Flåset var det sämre med, men inte värre än att jag tillryggalade 12 km i 5.19-tempo. Efteråt mådde jag i alla fall toppen!

Här fick jag till matchningen riktigt fint: Mössa, ansikte och jacka i cerise..

Sedan var det dags för lunch och tyvärr var kylskåpet helt tomt så nu gällde det att vara kreativ och koka soppa på en spik. Tyckte jag lyckades väl med omelett på en överbliven kasslerbit och så rejält med grönt och pinjenötter på. Ta-dam!

Lyckat kylskåpsrens!

Under veckan har jag haft kontakt med Ingrid som ville få till ett långpass ganska tidigt på söndag morgon. Passade mig perfekt! Vi bestämde att ses vid Kärrbrinks IP redan kl. 08.00. Mats D och Hasse skulle också hänga på. Jag gick upp redan kl. 06.00 (tyvärr efter riktigt usel nattsömn) för att hinna äta frukost och låta den sjunka lite. Dessutom behövde jag komma iväg redan vid 07.15 eftersom jag har 7,5 km att springa till Kärrbrink. Jag fyllde Camelbaken och kom iväg precis enligt plan. Magiskt måste jag säga, att springa tidigt en morgon. Det började ljusna, men var fortfarande folktomt. Riktigt skön löpning, även om frukosten gärna hade kunnat på sjunka någon timme till.

Strax före åtta var jag på plats och strax dök mina medlöpare upp. Kul! Vi sprang ner mot Masmo och vände upp längs vattnet vid Vårberg. Då blev det väldigt kuperat och jag kände av att jag hade drygt 7 km mer än de andra i benen. Men vi tog det hyfsat lugnt och kilometrarna passerar snabbt i gott sällskap. Snart var vi framme i Mälarhöjden, men jag hade ingen tanke på att bryta här, utan vi fortsatte bort mot Hägerstenshamnen. Här vek vi av från vattnet och påbörjade den tunga stigningen upp till Hägerstensåsen. Mats blev vägvisare och vi sprang en liten extra runda för att han skulle få visa var han bodde en gång i tiden.

Ingrid, Mats och Hasse
Men så där liten är jag väl ändå inte?

Någonstans längs vägen började jag känna av mitt vänstra knä... Ajajaj, det sista jag vill är att få problem med knäna igen. Har ju varit så glad över att jag under en period inte har haft ont någonstans. Det gjorde inte jätteont, men jag kände väl igen känslan, så när det var dags att styra kosan mot Kärrbrink igen så tackade jag för mig. Vi hade då sprungit 21 km tillsammans och jag var upp i 28,5. Och därifrån hade jag 3,5 km för att komma hem.

Jag tackade för mig och tog en liten stund för att stretcha och sedan tog jag det riktigt lugnt den sista biten. Och det var tydligen inte bara jag som hade problem - nu la också Mrs. Garmin av. Hon bara tvärdog när jag hade 1,5 km kvar. Så frågan om ny klocka rycker allt närmare.

Det var riktigt skönt att vara hemma före elva trots att jag hunnit med långpass på 32 km. Jag tog en stund för att riktigt stretcha och använde foamrollern knän och lår. Hoppas, hoppas, att det här är något tillfälligt.

Sedan har det varit fullt upp här hemma med hundra saker som ska fixas, men nu närmar sig kvällen och det är dags att samla ihop sig för kommande vecka. Ett tips dock innan det här långa inlägget är slut. I fredags kollade jag på en dokumentär om Four deserts race. Kolla på den! Absolut inget som lockar mig, men väldigt spännande ändå!

onsdag 12 februari 2014

Vad vill du få ut av en löparklocka?

Jag har tvingats inse att min Garmin är riktigt trött och ledsen. Ständigt låg batterispänning, även direkt efter uppladdning. Visst funkar den fortfarande, men jag inser att några riktiga långlopp är på ingående och det kommer Mrs. Garmin tyvärr inte att fixa. Jag har en Forerunner 305 och har verkligen varit otroligt nöjd med den under de 3,5 år som jag haft den.

Jag är ju tyvärr inte alls särskilt teknisk av mig, men en del fiffiga funktioner har jag lärt mig att använda och nu när jag ser mig om efter ett alternativ är det svårt att hitta någon som känns lika bra. För 305an finns inte längre. Den klocka som känns mest lik min nuvarande är 310XT. Den har hela 20 timmars batteritid, men är också en ganska tung och klumpig klocka jämfört med de nyare modellerna.

Sedan har jag tittat en hel del på Garmin 620 som Staffan har skrivit om här. Den låter väldigt bra, men har "bara" 10 timmars batteritid och kostar ca 1500:- mer än 310an. På Garmins sajt finns en bra knapp för att jämföra olika klockor och efter mycket knappande på den här sidan har jag nog kommit fram till att valet står mellan dessa två.

Och vad är det då för funktioner jag vill åt förutom lång batteritid? Jag gillar att kunna ställa in skärmen själv och bestämma vilka och hur många infofält jag vill ha. Jag vill kunna förprogrammera intervallpass och sedan bara behöva bry mig om pipen. Ibland har jag laddat ner kartor till min Garmin och alltså kunnat springa i helt nya omgivningar utan att riskera att hamna fel. Det är inget krav, men lite kul att kunna göra. Och självklart vill jag kunna se kilometertider och snittider för hela rundor. Trådlös överföring verkar ju himla bekvämt också. Vad vill du få ut av din löparklocka och har du några tips att ge mig?

Springer man snabbare med en lättare klocka? ;-)

tisdag 11 februari 2014

Vila och marathonplanering

Den tuffa träningsveckan fick ett abrupt slut redan i fredags eftersom jag kände mig trött och hängig. Inte riktigt sjuk, men kraftlös och grinig. Jag har som bekant svårt att avgöra när det är dags att vila, men nu har jag tagit det säkra för det osäkra och ägnat mig åt helt andra saker än träning under några dagar.

Och det har faktiskt varit skönt. Jag har odlat mina tämligen modesta husliga talanger och bjudit familjen på både nybakat bröd och croissanter. Jag bakade till och med en mjuk pepparkaka till söndagsfikat - något som i princip aldrig inträffar. Dessutom städade jag hela skafferiet och insåg att vi till exempel har fyra förpackningar florsocker, varav tre är öppnade, otaliga förpackningar med ris, bulgur, couscous och linser. Vi skulle kunna överleva länge på det vi har i skafferiet. Enbart färskvaror får inhandlas de kommande månaderna! :-)

Utöver att vara huslig har jag fyllt i blanketter om språkresor, tagit tag i några glömda bankärenden och planerat ett barnkalas. Ni ser - det går att fylla sin tid även utan träning!

Igår tränade jag inte heller, men jag gjorde något annat roligt och träningsrelaterat! Jag träffade Mats D som jag sprang Vintermaran med och vi började planera för nya stordåd. Vintermarans mål klarade vi ju galant och nu säger Mats att det är 3.45 som gäller på nästa mara! Det innebär 5.20-tempo dvs 8-10 sekunder snabbare per kilometer än på Vintermaran. Ja - det skulle kanske kunna gå. 

Men när ska vi klämma in det här loppet? Mats satsar på Swiss Alpine i sommar så våra löparambitioner är inte helt synkade, men som tur är verkar han inte ha problem med att klämma in en snabb mara mellan backträningarna. På Stockholm Marathon ska han vara farthållare så det kan heller inte vara loppet för oss.

Men efter en öl eller två så har vi nu hittat tre lopp som eventuellt skulle kunna passa. Kustmaran den 29 juni, Mariestads Marathon den 23 augusti eller Växjö Marathon den 18 oktober. Alla tre verkar vara hyfsat snabba, flacka lopp och det är ju vad vi är ute efter. Kustmaran har jag sprungit tidigare, men är det någon som har erfarenhet av Mariestad eller Växjö? Tacksam för input om dessa lopp! 

Men åh - så imponerad jag är av mig själv! ;-)

fredag 7 februari 2014

Drömmar och världsrekord


Genzebe Dibaba - 8.16.60 på 3000 meter

Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att titta på sport, men just när det gäller friidrott har jag ändrat inställning efter att ha följt med sonen på så många tävlingar. Det är ofta långa väntetider mellan olika grenar och framför allt när barnen är yngre och inte har specialiserat sig blir det så att man kan spendera hela helger i en friidrottsanläggning. Och det är aldrig tråkigt! Hela tiden finns det något spännande att titta på!

För två år sedan var sonen uttagen att springa i ungdomsstafetten på XL-galan. Tävlingen riktar sig ju till världseliten, men just 13-åringar har alltid sprungit stafett på denna tävling. Och det var ju mäktigt att få se sin son springa snabbt i Globen och självklart ännu mäktigare för honom själv. Efter det blev vi liksom bitna av XL-galan och var där som åskådare både förra året och på gårdagens tävling.

Jag tänker på hur en tävling på något sätt kan uppfylla eller rasera ens drömmar. När man ser dessa idrottare och tänker på all tid, all kraft och all möda som de lägger på sin sport och hur några få sekunder (eller hundradels sekunder) kan krossa eller uppfylla drömmen. Det är mäktiga ögonblick att få vara med om.

Jag blir alltid emotionell i de här sammanhangen. Det spelar ingen roll om det är 13-åringarna som springer stafett eller om det är Genzebe Dibaba som krossar ett världsrekord med sju sekunder - jag hejar och klappar med tårar i ögonen.

Så det var en häftig kväll i Globen igår. Roligt att spendera tid med sonen och häftigt att få se dessa stjärnor springa snabbt och hoppa högt och långt. Själv drömmer jag just nu om kommande lopp och tävlingar, framför allt Skövde 6-timmars och TEC50. Oavsett hur det går för mig kommer inga drömmar krossas eller infrias. Visst kan det gå mer eller mindre bra, men för närvarande handlar drömmen mer om att genomföra en utmaning, ha kul och vara social. Svårare än så är det inte! :-)

Ungdomsstafetten där Mälarhöjdens IK tog silvermedaljen

onsdag 5 februari 2014

Den tuffa träningsveckan fortsätter

Jag tänker att det här ska vara en ganska tuff träningsvecka. Jag vill öka på antalet km den här veckan utan att tappa mitt fina nya spår med alternativ träning. Dessutom vill jag få in minst en hel vilodag. Kan vara en ganska svår ekvation, men hittills verkar det lovande.

Jag inledde veckan med vilodag och sedan slog jag till på ett dubbelpass med transportlöpning både till och från jobbet. Idag har jag egentligen också kört ett dubbelpass, men det känns inte lika tufft när det är olika typer av pass. Började dagen tidigt med ett Hot Mojo-pass på gymmet. Varmt i salen och alla muskler blir mjuka och fina. Alla utom min vänstra vadmuskel som är sur och ledsen. Har känt av den ett par dagar nu, men ignorerat den.

Dagens andra pass blev trots vadmuskeln transportlöpning hem. Det gör ont, men jag kan springa. Ska massera med liniment och se om det blir bättre. Har ni några andra tips? Det är alltså på insidan av vaden som jag har ont.

Nu kommer det bli två dagar utan löpning - torsdag blir det tennis och fredag ett styrkepass. Sedan hoppas jag att vaden är fit for fight för på lördag och söndag räknar jag med två halvlånga pass. Kan bli en riktigt bra vecka!

Men dagens löpning var inte alls bedrövlig på grund av vaden - nej då, det fanns andra ljusglimtar. Till exempel att det fortfarande var hyfsat ljust när jag sprang iväg! Och att jag lyssnade på ytterligare en bra pod av Möt löparen. Denna gång med Linn som jag bland annat känner från IF Linnéa. Igår lyssnade jag på en intervju med Markus Torgeby i Maratonpodden. Mycket bra! Det går så lätt att springa med ett intressant samtal i öronen. Och det roliga är att jag nu efteråt går omkring med känslan av att jag själv har haft ett långt samtal med Markus och Linn. Vad lyssnar ni på är ni springer?

tisdag 4 februari 2014

En avslutad utmaning och ett dubbelpass

Den 1 november antog jag utmaningen "50 löppass på 100 dagar" på Facebook. Kändes som ett bra sätt att löpträna under årets mörkaste och kallaste månader. Idag, efter 95 dagar sprang jag mitt femtionde pass! Kändes mycket bra! Det blev ett tidigt morgonpass med ryggsäck på väg till jobbet. Jag är ju egentligen inte så mycket för att träna på morgonen, men imorse var det riktigt skönt att ge sig iväg ut i mörkret. Och komma fram till jobbet, sätta på kaffe, ta en dusch och hinna beta av en hel massa arbetsuppgifter innan kollegorna ramlade in.

Vad tycker jag då om själva utmaningen? Jag har ju inställningen att jag skulle springa lika många pass även utan utmaning, men vid närmare eftertanke inser jag nu att jag kanske har prioriterat frekvens före distans på grund av utmaningen. Därför har jag tackat nej till att köra en ny säsong på 100 dagar. Nu ska jag istället försöka öka på antalet km på passen och börja komma upp i längre distanser.

Om jag nu hade fortsatt att räkna så hade jag kört mitt 51 pass för idag blev det även transportlöpning hem. Inte ofta jag kör två pass samma dag, men idag passade det bra och även kroppen verkade gilla det. Hemfärden gick till och med lite snabbare än morgonpasset!

måndag 3 februari 2014

Talang och ambition

Ibland skriver jag här om min mellanson som tränar friidrott. Däremot nämner jag mera sällan äldste sonen som inte tränar alls, men som då och då hänger med och springer ett lopp med mig. Som till exempel Winter Run häromveckan. Och när han springer så imponeras jag alltid av hur lätt han springer. Helt utan ansträngning (ser det ut som). Och snabbt går det. Trots att han aldrig tränar. Måste finnas en viss fallenhet för löpning där helt enkelt och det vill jag självfallet gärna uppmuntra.

Efter milloppet förra veckan blev sonen faktiskt lite springsugen och han var ute och sprang 10 km några dagar senare. Idag när han kom hem sa han att han skulle springa 6 km lite snabbare. Det var mörkt och fläckvis halt. Vet ni vad han spang på? 6 km på 24.21 - dvs 4.04 i snitt per kilometer. Strålande för en person som aldrig tränar tycker jag!! Och det är här jag vill knyta an till inläggets rubrik. Här finns uppenbar talang och jag skulle tycka det var så roligt om han vill utveckla den. För kombinationen av talang och ambition brukar ju kunna ge utdelning.

Därför blev jag glad när han nu föreslog att vi ska springa Premiärmilen - ett lopp som jag nog annars hoppat över. Men nu är vi anmälda och jag ser fram emot ett snabbt lopp tillsammans.

Avslutningsvis vill jag bjuda på en god middag. Vi har matkasse från Mathem och kvällens middag var snabblagad och supergod. Så här gör du:

Koka ris. Dela ett blomkålshuvud i mindre buketter och koka "al dente". Hyvla en halv gurka på längden. Blanda 4 msk ljus sirap, 4 msk japansk soja, 2 tsk ättika, 2 tsk sesamolja, 2 tsk finskuren färsk chili och en tsk rostade sesamfrön.
Ta av skinnet av 600 g laxfilé och dela den i kuber. Salta och peppra och stek hastigt i en grillpanna ( ca 1 minut på varje sida). Lägg upp blomkål, gurka och laxbitar på ett fat. Strö över sköljd finhackad persilja och ringla dressingen över. Mums!

söndag 2 februari 2014

En bra träningsvecka

Som jag nämnde för några inlägg sedan är det dags att försöka jobba ihop lite mängd. Inför Skövde 6-timmars och framför allt inför TEC50 miles. Samtidigt brukar jag känna ganska omedelbart i kroppen när jag kör på för hårt och behöver vila. Så var det i torsdags. Jag hade egentligen planerat att springa med IF Linnéa, men kroppen sa bestämt ifrån att det var dags för vila. Annars hotade kroppen med sjukdom. Så vila blev det.

Igår fick jag ihop 18 km och insåg att jag skulle behöva springa 13 km idag för att få ihop 50 km under hela veckan. Och 13 km skulle ju inte vara mycket om det inte var så att vi var bjudna på världens fest igår kväll. Så himla roligt, generöst och underbart på alla sätt. Det blev väldigt lite sömn och jag var definitivt inte i toppform när jag vaknade. Men efter en lång frukost i lugn och ro återvände livsandarna och jag fick med mig Mats ut i löparkläder. Vi sprang bara tre kilometer tillsammans. Sedan svängde han av för att ta en kortare runda och jag fortsatte in mot stan i min kilometerjakt. Blött och slaskigt, men ändå ganska skönt. När jag kom hem saknades några hundra meter och ska det va så ska det va - så jag passerade hemmet och jagade ifatt de allra sista metrarna också.

Och nu kan jag stoltsera med en vecka innehållande 50 km löpning, en timme styrka och en timma yoga. Ändå har jag haft två hela vilodagar. Inte så tokigt. Kommande vecka är ambitionen att lägga till ytterligare några kilometer, men ändå köra minst två alternativa träningspass. Det finns en plan... får se om den är genomförbar.


Vecka 5

lördag 1 februari 2014

Löpningens dag i snö och slask

Idag är det Löpningens dag! Det har Ingmarie bestämt. Sedan 2010 firas Löpningens dag den första lördagen i februari och man kan förstås fira på lite olika sätt. Ingmarie hade fixat en kul dag med intervaller och mingel inne i stan, men det passade tyvärr inte riktigt med mina planer. Men jag kan väl fira Löpningens dag ändå tänkte jag!

Det började snöa redan igår kväll när jag körde styrka på Sats. Då var det ganska skönt att titta på snön som singlade ner medan jag svettades inomhus. Fast senare på kvällen när det bara fortsatte så kändes det inte lika mysigt längre. Och i morse när jag vaknade kunde jag höra hur snöröjarna körde nere på gatan och jag tänkte att jag lika gärna kunde vänta lite med löpningen tills de hade skottat färdigt.

Nåväl, fram på förmiddagen var jag slutligen redo att ge mig ut och det var lite konstigt för jag hade ingen riktig lust att springa. Det är inte vanligt. Och första kilometrarna var tunga. Snön var tung, mina Icebugs var tunga - ja, jag tror till och med att sinnet var lite tungt. Började i hjärnan korta ner mitt tänkta pass och förenkla. Men jag är ju en "slow starter" och efter ett tag så kändes det helt ok och efter ytterligare några kilometer när det fanns en möjlighet att korta av så var det helt enkelt inte aktuellt längre.

Det blev 18 km i snömodden i 5.40-tempo och det känner jag mig väldigt nöjd med. En annan sak som jag är nöjd med nu är vintern. Tack för de här veckorna - nu räcker det. Dags för barmark!

Dags för sånt här väder tycker jag!