Sköna söndag

För länge sedan hade vi en ambition att söndagar skulle vara vikta till roliga saker med familjen. Det kunde vara besök på Tom Tits Experiment, eller att grilla korv i skogen eller annat roligt. Lördagen däremot gick alltid åt till att storhandla, tvätta, stryka och andra saker man måste göra för att få vardagen att fungera.

Men med tiden så räckte lördagen inte till för alla måsten. De spillde över på söndagen och de roliga utflykterna och familjetiden bara försvann. Det hade delvis att göra med att barnen blev äldre och fick egna intressen och agendor, men inte bara.

Hade detta varit en vanlig söndag hade jag definitivt behövt göra en massa andra saker än de jag gjort, men detta är ingen vanlig söndag. Det här är söndagen före höstlovet. Och jag ska ha höstlov! Jag ska vara hemma och göra roliga saker med barnen och har all tid in världen att hinna med lite stryktvätt en måndag förmiddag eller nåt! Alltså blev det här min sköna söndag:

Börjar dagen med en morgonjogg med Mats och Samuel

Trotsade snuvan och följde med Mats och Samuel på en sexkilometersrunda. Det var kallt, soligt och vackert!

Hjälplöst efter...

Men Samuel hade spring i benen och jag hade inte en chans att hänga på. Mats kämpade på och lyckades hänga med, men jag lunkade på i 5.50-tempo. Ändå betydligt snabbare än igår. Kanske går det framåt...

Stretch!

Efter sex kilometer var jag helt nöjd. Stegen var tunga, men det var fantastiskt vackert och skönt ute. Efter lite fix hemma och en tidig lunch packade vi termosar med kaffe och choklad och tog bilen till sjön Gömmaren. Vi stannade på vägen och köpte bullar. Det är tre kilometer att gå runt sjön och det finns många fina platser att fika på.

Visst ser de tuffa ut?

Vi satt vid vattnet i solen, matade en ensam and och njöt av den sköna stunden.

Underbart!

Den lille havsfruen?

Elias hittade en egen ö och seglade glatt iväg mot horisonten. När vi kom hem dök även äldste sonen upp som varit iväg på kurs hela helgen. Nu är familjen samlad och jag ser verkligen fram emot ett fint höstlov tillsammans. I morgon ska vi gå och simma! :-)

Ett försök till långpass

Igår gjorde jag ett försök till ett långpass. Det var Mats D som sedan länge aviserat att den här lördagen skulle vi springa 31 km runt i de södra delarna av Stockholm tillsammans med hans simmarkompisar. Rundan såg härlig ut och jag var verkligen sugen. Mitt problem var dock som vanligt att jag fortfarande inte känner mig bra. Jag var ju ute och sprang förra helgen och trodde faktiskt att jag var frisk, men fick sedan ett bakslag och hela veckan har jag varit trött och kraftlös.

Men när det gäller sådana här långpass kan man ju alltid hoppa av längs vägen och åka kommunalt hem. Så jag tänkte att jag börjar så får vi se hur det går.

I fredags hörde Mats av sig och sa att han blivit sjuk och undrade om jag kunde ta hand om gruppen. Hjälp! Jag var ju inte heller i toppform. Men helt klart bättre än Mats så jag sa att jag skull försöka.

Vi var sju löpare/simmare som samlades vid Eriksdalsbadet igår morse. Det var klart och kallt och vackert. Mats kom dit med sin klocka där han laddat ner rundan så att vi inte skulle komma vilse. Vi gav oss iväg längs Hammarby Sjöstad. 6.30-tempo hade vi tänkt. Det gick nog aningen snabbare, men inte mycket. Jag kände genast att det var tungt.

Vi fortsatte genom skogen bort mot Björkhagen och Kärrtorp. När det var flackt gick det bra, men så fort det kom en backe rusade pulsen och jag kände verkligen att det inte var världens bästa idé att springa långpass idag. Naiti kände sig inte heller bra och bröt efter sex kilometer. Jag fortsatte. När vi kom till Skarpnäck hade vi passerat en mil och efter det skulle det inte vara lika lätt att hoppa på T-banan. Jag bestämde mig för att vara klok och tacka för mig. Jag lämnade över klockan med kartan till Maria och sa hej då. Intressant att se att det var löparna som kroknade en efter en, medan simmarna pinnade på för glatta livet! :-)

Härligt löpargäng bestående av - simmare! :-)

När jag väntade på T-banan i Skarpnäck kom Per, en av löparna tillbaka. Han hade fåt ont i knät strax efter det att jag bröt och lämnat gänget som nu alltså bestod av enbart fyra löpare. Ja, vilket manfall!

Nåväl, så vitt jag förstår hade de en fortsatt härlig löptur och Mats fick en eloge för den fint upplagda rundan. Själv känner jag att det var klokt att bryta. Jag är så himla trött på att känna mig svag och seg. Hela oktober känns som en "wastad" månad träningsmässigt. Men snart är det november och då hoppas jag på nya tag! Det ska ju bli min "streakmånad"! :-)

Så här sprang de tappra löparna!

Skynda att fynda!

För någon vecka sedan läste jag på Hannas blogg att Under Armour skulle ha en stor utförsäljning precis i närheten av mitt kontor. Med start idag och under resten av helgen. Nu ska jag i ärlighetens namns säga att jag aldrig hört talas om Under Armour, men efter en koll på deras hemsida så tänkte jag att jag skulle smita förbi.

Men att "smita förbi" gick helt enkelt inte. Trots att jag var där tidigt på morgonen var det så mycket folk att det i princip var omöjligt att ta sig fram. Massor av fina plagg till bra priser. Jag rafsade ihop några långärmade tröjor och lite annat smått och gott. Var lite sugen på en löparjacka, men den som verkade bäst fanns bara i svart och grått. Boring...

Sedan ställde jag mig i kön. Och där stod jag. Den rörde sig i princip inte framåt över huvud taget. Och hade inte priserna varit så bra så hade jag hängt tillbaka alla kläder och gått därifrån. Men nu stod jag, hör och häpna, i kö i en hel timme och ändå känner jag mig mer än nöjd med mitt rov!

Inte illa va?

Det blev två mössor, ett par vantar, en T-shirt, en långärmad T-shirt, två fodrade tröjor med hood, en långärmad funktionströja med hög hals samt ytterligare en lite tjockare långärmad funktionströja. T-shirtsen kommer jag nog använda mest som "casual clothing" och inte när jag tränar, men de andra kommer jag ha mycket glädje av i löparspåren. Alla långärmade tröjor har tumstopp vilket jag verkligen gillar.

Oj - upp och ner! Men ni fattar!

Och vad kostade kalaset då? Sex träningströjor av schysst kvalitet, två mössor och ett par vantar gick på  1.450:-. Det tycker jag är bra. Vill ni förresten veta adressen? S:t Paulsgatan 29. Vid Mariatorget. Over and out!

Mycket pengar - men mycket för pengarna!

Just in time

Jag tog till mig era råd när det att tvätta leriga skor. Började med skorna jag hade i söndags när jag vadade omkring i terrängen. Sköljde dem ordentligt i diskhon och borstade av dem rejält. Fyllde dem med tidningspapper och nu står de och dropptorkar i badrummet.

Men jag var ju inte helt klar i och med det. Längst inne i klädkammaren gömmer sig ett par riktigt dåliga samveten. Mina Icebugs. Som fick bära mig under mitt livs tuffaste sex mil under TEC i våras. Jag har inte skött om dem sedan dess. Måste vara ett allvarligt fall av förträngning.

Nu letade jag fram dem och de såg verkligen sorgliga ut. Men det gick snabbt att åtgärda. Varmt vatten, en borste och en droppe diskmedel så blev de som nya!

As good as new!

När jag var klar med detta tittade jag ut genom fönstret. Stora snöflingor dalade ner utanför fönstret. Snö! Vilken tajming! Låt skorna torka över natten så är jag mer än redo! :-)

Nja, några Icebugs lär väl inte behövas på de här flingorna?

En utmaning för november

Kan man använda en lång förkylning som säsongsvila? Nä, det tycker jag egentligen inte, men nu när jag har haft en dryg månad med minimal träning på grund av illasinnat virus så är jag verkligen inte beredd att ta säsongsvila när jag äntligen börjar känna mig en aning bättre.

Istället har jag funderat på att ge mig själv en utmaning. Jag funderade till exempel på om jag skulle låta bli att köpa månadskort på SL i november och förlita mig på apostlahästarna? Min nya löparrygga bidrog till att denna idé lockade. Samtidigt är mitt liv fyllt av jobbevenemang på kvällarna som ofta kräver lite styrsel på kläder och sånt. Men man skulle ju kunna ha målet att springa ena riktningen varje dag?

Mitt i dessa funderingar dök en utmaning upp hos Träningsglädje. Hon säger att november är en "streak-månad" och att hon ska springa varje dag i november. Det behöver inte vara långa rundor, men dock en liten löptur varje dag. Jag är på! Jag väver ihop den här utmaningen med min transportlöpning och ska se till att det blir lite löpning varje dag. Visst kan man kraxa om att man behöver återhämtning och att träning utan vila bryter ner musklerna, men jag menar att dessa löppass kommer se helt olika ut. Det blir nog en hel del transportlöpning i lugnt tempo. Förhoppningsvis några kvalitetspass i Sätra och självfallet ett antal korta, lugna återhämtningsjoggar på några få kilometer. Det här blir kul! Hänger ni på?

Spring i benen?

Klafs klafs

Slippery when wet

I morse hade jag förmånen att få ta ett terrängpass med Fia. Hon har dragits med långvarigt löparknä och vi har faktiskt inte sprungit ihop sedan i maj. Så det var verkligen på tiden och vi hade mycket att snacka om. Så de fyra kilometrarna bort till terrängspåren i Segeltorp gick snabbt. Därefter gick det verkligen inte snabbt. Värsta Tjurruset med pölar stora som sjöar, hala stenar och rötter samt träspänger som verkligen var livsfarliga. Men det är ju lite mer spännande när det är livsfarligt! :-)

Borde vi tagit flytväst?

Hursomhelst - efter 13 km var jag hemma igen. Genomblöt och glad. Slängde alla kläderna direkt i tvätten, men inser nu att jag inte spolat av skorna. Hur gör ni med skorna under den här årstiden? Spolar ni av dem jämt, låter dem bli stela av lera eller slänger i dem helt enkelt i tvättmaskinen? Jag brukar försöka spola av det värsta och sedan låta dem dropptorka med tidingspapper i. Men nu undrar jag om det egentligen inte är dags för maskinen?

En egen draghare

Efter en vecka av upprepade föräldramisslyckanden (missade bland annat föräldrafikat på fritids och läste fel på lillkillens schema så att han kom försent till skolan...) avslutade jag fredagen med att vara funktionär på mellankillens friidrott. Alltid lika roligt! Den här gången tävlade de bland annat i höjdhopp, där jag funktionerade, och jag var ju mycket stolt när sonens första rivning skedde på 1.50. Han är typ 1.53 lång... Så det blev PB på 1.45! :-)

Sätra Idrottshall en fredagskväll!

I morse vaknade jag av ljudet av regn som smattrade mot fönstret. Men vad gjorde väl det? Jag hade ju löpardate med äldste sonen! Han som i söndags brände av Hässelbyloppet på 50.04 efter endast fyra träningstillfällen! Och dessutom helt oberörd och med massor av energi kvar. Mycket stolt mamma! Det var nästan så att jag var lite orolig för hur jag skulle kunna hänga med honom idag. Vi stack iväg vid niotiden och hade bestämt oss för en ganska flack milrunda. Det duggade lite lätt och var riktigt skönt. Med tanke på mitt långa träningsuppehåll på grund av förkylningen så hade jag varken förhoppningar eller ambitioner att springa snabbt. Men det flöt på rätt fint! Benen trummade på medan vi snackade om det ena och det andra. Om jag hade sprungit ensam hade det definitivt blivit ett lite lugnare tempo, men med den här dragharen var det inte svårt att öka! När det var någon kilometer kvar drog sonen ifrån och hade börjat stretcha när jag kom upp för backen hemma. Det blev en dryg mil i 5.35-tempo. Så skönt!

I like this guy! 

Och så fint vi matchar! Observera min beundrande blick! ;-)

Nu blir det simning med lillkillen och i morgon ska jag springa terräng med Fia - jippie! Hur ser din träningshelg ut?

Hälsa på min nya kompis!

Han heter Inov8 12 och är en löparryggsäck. Jag brukar ju springa en del hem från jobbet och har ambitionen att göra det ännu mer nu under kommande vinterhalvår. Min filosofi har varit att inte springa med ryggsäck och det har ju givit mig en god anledning att shoppa jackor och stövlar så att jag kan ha en uppsättning på kontoret och en hemma.

Men eftersom jag alltid bara springer från jobbet och aldrig till jobbet så blir jag ju en "baglady". För om inte alla mina kläder och stövlar ska hopa sig på jobbet så måste jag släpa hem dem de dagar då jag inte springer hem. Och många gånger har jag ju egentligen behov att få med mig några fler prylar hem på kvällen än bara SL-kortet, nycklarna och telefonen.

Så nu har jag insett att det får bli ryggsäck och då behöver jag en som sitter bra och inte är så störande. Efter lite googlande hade jag hittat några alternativ som verkade bra och i förra veckan begav jag mig till Addnature på Birger Jarlsgatan och provade. Slutligen valde jag denna:

Hej fina ryggan!

Den har hyfsat gott om utrymme, bra fäste över axlar och midja och några lättåtkomliga förvaringsfickor. Dessutom kan man köpa till ett vätskesystem. Men den fina ryggan har fått ligga hemma och vänta på att jag ska känna mig tillräckligt frisk för att springa. Vet inte om jag egentligen gör det, men nu orkade jag inte vänta längre.

Så efter dagens långa, men bra styrelsemöte tryckte jag ner de överblivna mötesbullarna i ryggan, lyckades få ner alla grejor utom kängorna och begav mig i sakta lunk hemåt.

Ner med bullarna bara!

Redo för hemgång

Och hur är då den nya kompisen? Kanske svårt att säga efter en liten runda. Det känns förstås att jag har ryggsäck på mig, men den är inte störande. Jag sprang längs Söder Mälarstrand och ryggan satt bra på plats. Midjebandet hade en tendens att glida upp lite, men det kan jag noga spänna bättre. Över huvud taget kändes det ju så skönt att vara ute och springa igen. Det gick inte fort, men det var härligt. Hoppas nu att det inte blir ett bakslag utan att jag verkligen börjar komma tillbaka. Då ska jag ha flitiga möten med min nya vän såväl under tidiga morgnar som under mörka kvällar. Jag längtar!

Hur löser ni prylfrågan när ni transportspringer?

En liten ljusglimt

När frustrationen var som störst över att jag fortfarande inte känner mig helt frisk dök i alla fall något roligt upp i brevlådan.

Medaljen som inte hade hunnit bli klar inför Black River Run kom nu med posten. Plus ett fint diplom. Känns fint att göra en återblick till den 18 augusti. Det var ju en väldigt speciell dag. Tuff och rolig - precis som ett lopp ska vara.

En riktigt dålig dag!

Ja, idag är det inte muntert kan jag lova. Den långdragna förkylningen vägrar släppa taget. I torsdags kände jag mig klart bättre, men igår var jag sänkt igen. Hade fortfarande förhoppningen när jag gick och la mig igår kväll att jag skulle vakna pigg och frisk. Jag ville så himla gärna kunna springa SUM idag. Men tyvärr är jag inte alls bättre idag. Vet inte vad det är som inte ger med sig.

Istället för att ge mig iväg ut i skogen fick jag vinka av yngste sonen som åkte iväg på sitt livs första scoutläger. Ryggsäcken var nästan större än scouten...

Är det en scout eller rånare?

Men dagen blev värre. Trots att jag kände mig dålig var jag tvungen att åka och handla. Men när jag kom ut till bilen var vänster fram helt platt.... Då tror man ju att det bara är att plocka fram ett reservdäck, men det visade sig att på den här bilen är reservdäck extrautrustning och inget som följer med när man köper bilen.

Till sist var det inget annat att göra en att ringa efter bärgning, men bilen blir ju inte fixad förrän under nästa vecka. Och imorgon ska jag iväg på kurs ute på någon kursgård i obygden. Ja, usch vad jag gnäller, men verkligen ingen bra dag.

För att bättre upp mitt humör gick jag i alla fall en promenad längs den vackra Vinterviken. Sonen följde med på sin BMX. Så nu känns allt lite bättre trots allt. Och imorgon är en ny dag!

Höstpromenad

Cykeltrixaren

Hur länge lever ett par löparskor?

Jag fick den frågan av min vän Marie och kände att den frågan kan besvaras på väldigt många olika sätt. Jag tror generellt att våra löparskor lever betydligt kortare än vad de skulle kunna göra. De allra flesta löpare gillar ju att köpa nya skor och hos alla finns nog den där drömmen att "om jag bara skaffar de här eller de där skorna så kommer jag göra ett nytt PB, få ett bättre löpsteg etc."

Barfotatrenden som nu funnits några år och ju också satt fokus på det här med skor på ett nytt sätt. Komiskt i sig att barfotatrenden har givit upphov till en hel ny gren inom skoindustrin. För man springer ju fortfarande med skor och inte barfota...

Personligen lever jag i tron att ett par löparskor ska klara 100 mil. Men det är ju inte enbart antalet sprungna mil som avgör livslängden. Ett par skor som står oanvända länge kan "torka ihop" och förlora flexibilitet och smidighet.

Jag använder mig av den synnerligen nördiga, men bra funktionen på www.jogg.se där man kan lägga in sin utrustning. Jag fotograferar mina skor och anger att de ska hålla för 100 mil. För varje löprunda jag sedan registrerar på sajten så anger jag vilka skor jag sprungit i och då räknar den automatiskt ner hur många mil till jag kan springa i dem. (Ja Marie, så här nördig har jag faktiskt blivit...)

Och jag får villigt erkänna att jag aldrig lyckats springa 100 mil i ett och samma par skor, utan faktiskt kasserat i förtid. Men det har också samband med mina hälsporreproblem då jag insåg att mina favoriter AdiStar Ride faktiskt inte passar mitt löpsteg särskilt bra.

My precious....

Om vi går igenom skoparken uppifrån så kommer mina Karhu Fast Ride först. Dem köpte jag i somras och använder som distanssko. Har sprungit maror och längre i dem. Kommer säkert få hänga med i 100 mil!

Sedan kommer ett par som egentligen heter Karhu Fulcrum Forward (jag skrev fel när jag registrerade dem och har inte kommit mig för att gå in och ändra). Det här är mina nyaste skor och jag köpte dem mycket för att jag tror det är bra för mitt periodvis onda knä att försöka landa på fram- eller mellanfoten. De här skorna har en märklig "brygga" under hålfoten som ska tippa fram nerslaget. De här springer jag nog som längst halvmaror med. Gillar dem mycket.

Sedan kommer mina älskade Adizero Boston. Mina första (och enda) lite lättviktare. Har sprungit med dem under två säsonger och tycker de är toppen. Dock var det just när jag använde dem (under Sthlm Halvmara 2011) som jag första gången kände av den blivande hälsporren som sedan plågade mig länge. Det har gjort att jag är lite rädd för dem, men de är fortfarande otroligt sköna och jag känner mig snabb och lätt i dem. Kan dock tänkas att det blir ett par nya till våren, trots det blygsamma antal mil jag kommit upp i.

Nike Lunargliden provade jag ut i samband med att jag köpte mina formgjutna ilägg (allt detta pga hälsporren/plantar fasciiten). Har aldrig riktigt trivts i dessa. Felköp. Det bästa med dem är att de är vattenavvisande. Kommer inte springa 100 mil i dem.

Asics Gel Nimbus 13 köpte jag för att jag inte trivdes med Lunargliden. Heller inget toppköp. Egentligen inget större fel på skon (lite stor och klumpig), men jag köpte faktiskt en storlek för stora skor. Funkar bäst när jag har skavsår... :-) Blir nog inga 100 mil i dessa heller.

Asics Enduro är mina terrängskor. Inga värstingar direkt, men jag trivs bra i dem och tänker ha dem ett bra tag till.

AdiStar Ride 3 är redan kasserade. De ska bort från listan.

Sedan kommer mina Icebugs och det kommer bli tredje vintern för dem nu. De är rejäla och robusta, men funkar bra för transportlöpning och de kommer allt att få hänga med ett bra tag till.

Sist kommer mina allra äldsta AdiStar Ride och de är också kasserade. De ska också bort från listan.

Så sju par löparskor har jag alltså som jag använder. Det är klart att det tar tid att komma upp i 100 mil i ett par skor när man har så många att välja på...

Hur resonerar ni kring livslängden på löparskor kontra glädjen att få köpa nya? ;-)

Långbrallor och löparbudget

Trots allt gnäll om att jag inte kände mig helt bra igår så tog jag mig samman och sprang hem från jobbet. Knappt nio ganska långsamma och sköna kilometrar. Men det hade blivit kallt! Jag sprang i 3/4 tights, men frös nog mest om fötterna och händerna. Vaderna var ändå okej. Och efter några kilometer hade värmen nått ner till fötterna så de tinade upp.

I morse rafsade jag runt i garderoben för att hitta ett par långa tights, men trots att jag vet att jag har flera par så var alla puts väck. Hann inte leta på morgonen utan skyndade iväg till jobbet, men nu ikväll har jag minsann letat ordentligt. Jag hittade inte bara långa tights. Jag hittade en hel stor kasse med underställ, långärmade funkiströjor, mössa, vantar, överfallslarm (!), reflexväst och förstås två par långa tights. Perfekt!

Inte för att jag längtar efter att använda dem - jag hade nog kunnat tänka mig att behålla lite värme några veckor till, men nu när kylan börjar komma är det ju skönt att veta att jag är rustad. För det är jag. Tror inte att jag behöver komplettera med någonting. Det är lätt att göra av med en massa pengar på träningsgrejer, men just nu tror jag hellre att jag sparar dem till kommande lopp och resor. Jag borde göra en liten analys av mina löparkostnader. Hur stor del av mina totala löparkostnader går till skor och träningskläder? Hur stor det går till lopp? Och vilka andra kostnader är förknippade med löpning? Någon som redan har koll på detta? Tror jag behöver vara lite piggare än jag är just nu när jag ska räkna hem det där...

En kasse kommer lastad...

Vart tog terränglöpningen vägen?

Ja, det kan man ju undra. Jag hade siktat in mig på ett antal terrängrundor i Segeltorp under september för att vara väl förberedd för Sörmlands Ultra Marathon som går av stapeln på lördag. Hur många terrängpass har jag fått in? Noll.

Efter det spontana halvmaraloppet i mitten av september blev jag förkyld och har i ärlighetens namn inte kommit tillbaka helt efter det. Visst har jag sprungit några rundor, men jag har verkligen inte känt mig i form.

Men jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig. Jag håller helt enkelt på att vila mig i form! Och visst är det bra att träna alla småmuskler i fötter och vrister genom att springa terräng, men jag är säker på att jag ska kunna ta mig i mål även utan den träningen på lördag. Det vore kul att springa snabbare än förra året (5,57), men allra mest hoppas jag på att det blir en sådan där fin dag som det var förra året. Det var den dagen då "jag blev ultra" och den kommer väl alltid ha ett speciellt skimmer omkring sig.

Någon annan som vilar sig i form? :-)

På väg till förra årets SUM!

När börjar löparåret?

Det är roligt att läsa om andras träning. Jag får inspiration och nya tankar. Löpningen skulle annars lätt kunna bli lite ensam. Det jag framför allt märker är att jag själv är ganska ostrukturerad i min träning. Jag drivs definitivt av lust och tränar det jag känner för. Jag har ofta en tanke om mängd. Jag vill springa x antal km i veckan eller månaden, men utöver det är jag väldigt flexibel.

Idag läste jag på Wanjas blogg hur hon börjar planera för kommande löparår. I och med Lidingöloppet är hennes tävlingssäsong slut och nu funderar hon på kommande utmaningar. Jag har min sista tävling den 13 oktober, Sörmlands Ultra, så jag är ännu inte riktigt klar med säsongen, men Wanjas inlägg fick mig i alla fall att börja fundera.

Jag har ju redan sagt att min ambition är att satsa mindre på mängd och mer på kvalitet. Men direkt efter jag beslutat mig för detta så anmälde jag mig till TEC 50 miles. Inte helt konsekvent alltså.

Och när jag nu ändå är inkonsekvent så finns det ju ingenting som säger att SUM måste vara säsongens sista tävling. Det är ju bara den sista nu inbokade tävlingen. När jag börjar kolla så finns det till exempel en trevlig vintermara den 3 november vilket råkar vara min födelsedag. Kan ni tänka er ett bättre sätt att fira sin födelsedag kanske? ;-) Va?? Och sedan finns det ett spännande 6-timmarslopp i Borås och jag har aldrig sprungit ett tidslopp så det vore kul. Och vill jag fortfarande försöka persa på milen så finns ju Tömilen i mitten av november. Nä, jag är nog inte riktigt redo för att starta ett nytt löparår - jag har fortfarande fullt upp med det nuvarande.

Men några mera långsiktiga tankar har jag. Jag är som sagt redan anmäld till TEC50 och jag har nu ikväll anmält mig till Sthlm Marathon.

Ruskigt dyrt, eller hur?

Man kan ju undra varför jag ska springa det igen? Jag har sprungit det två år i rad och senaste gången nådde jag mitt mål på sub4. Men det börjar faktiskt bli en tradition. Det är ett roligt lopp och med tanke på årets dåliga förutsättningar vädermässigt, så vore det ju kul att se om jag kan putsa tiden ytterligare.

Sedan är jag lite sugen på Kustmaran. Den går ju i trakterna av mitt älskade Blekinge och att kombinera loppet med ett skärgårdsbesök hos föräldrarna vore toppen. Å andra sidan har jag ju länge velat testa Jättelångt, men det ligger inte optimalt med tanke på Sthlm Marathon. Nämen hörrni, det låter ju inte alls som om jag vill satsa på kvalitet istället för kvantitet. Allt det här låter ju som kvantitet tycker jag.

Där ser ni - ingen struktur över huvud taget - bara lust... Men om man inte har lust så tror jag inte att all struktur i världen hjälper. Någon som verkar ha både struktur, fokus och lust är Tove. Har ni inte hittat till hennes blog ännu så tycker jag ni ska testa. Tove springer fokuserat, strukturerat och extremt snabbt.  Och lustfyllt! :-) Tror att jag ska gå in och läsa den nu innan jag hinner anmäla mig till fler lopp. Det kan bli en dyr kväll annars...

Uppe med tuppen!

Kö kl. 06.28.

Det var mörkt när jag tog cykeln bort till Västertorpsbadet i morse. Måste komma ihåg att skaffa cykellampor... Badet hade inte öppnat när jag kom, men det stod en liten grupp pensionärer och väntade på att bli insläppta. Jag hade tänkt betala för en gång, men förvånade mig själv med att köpa ett tio-kort.

Kvart i sju var jag redan i bassängen och en halvtimme senare klev jag upp efter att ha matat på i 40 längder, dvs 1000 meter. Lugnt och skönt. Efter bastu, dusch och fix sitter jag nu på jobbet med en äggmacka och latte, i god tid till dagens första möte som börjar 08.30. Ingen dålig start på dagen om du frågar mig! Hur har din dag börjat?

Den Enögde vs Glasögonormen

När det var dags att springa hem från jobbet upptäckte jag att jag glömt de lätta sportglasögonen hemma. Mina vanliga glasögon är inte alls sköna att springa i för de bara halkar ner på näsan när jag blir svettig. Typiskt oskönt! De lätta glasögonen sitter på plats och stör mig inte.

Jag är en riktig baglady som har massor av väskor på kontoret med halva packningar från träning och andra aktiviteter. Kunde det möjligtvis finnas ett par linser någonstans? Rotade omkring överallt och hittade slutligen en högerlins i skrivbordshurtsen. Så vad är bäst? Att springa med en lins (jag ser otroligt dåligt på båda ögonen) eller att springa med de vanliga glasögonen?

Vem vinner?

Det fick bli glasögonen ändå. Stack iväg längs Riddarfjärden och även om kroppen lider av eftertrötthet var det underbart skönt att få springa lite igen. Solen höll på att gå ner och de sista strålarna blänkte så vackert över fjärden.

Långholmen

Och en vy in mot stan.

Det var förvånansvärt varmt att springa. Jag kör fortfarande med knälånga tights, men hade tagit en tunn vindjacka över en långärmad funkis. Alldeles för varmt faktiskt. Så det blev lite svettigt på näsan, men hem kom både jag och glasögonen efter knappt nio kilometer. Riktigt skön runda. Nu packar jag min väska igen, för tidigt imorgon bitti ska det bli simning. Längtar, men mest till den efterföljande bastun! :-)

Summering september

På rätt väg?

I september halverade jag faktiskt löpträningen jämfört med både augusti och juli. Drygt tio mil fick jag ihop. Istället blev det några simpass, lite tennis och ett (!) pass bikramyoga. och det räckte för att få till en så här pass snygg tårta. Tror att oktober har chans att bli ännu mer varierad.

Det jag ännu inte har kommit igång med är ren styrketräning. Var hyfsat flitig i våras och tyckte att det gav resultat. Men tiden är som bekant begränsad och ibland måste man prioritera. Ikväll tänker jag prioritera ett lätt löppass. Jag är fortfarande eftertrött av förra veckans ansträngningar, men benen  skriker trots allt efter att få komma ut. Dags att ge sig ut tror jag!

Tuffare än TEC

Sent på natten till idag kom jag hem efter fem intensiva dygn på bokmässan i Göteborg. Jag är betydligt mer sliten än efter de ultralopp jag sprungit. Kroppen är trött och full av blåmärken efter hantering av kartonger fulla av böcker. Hjärnan går på tomgång efter att dagarna ända upprepat "Det blir 100:- för tre pocketböcker, varsågod och slå din kod, jag lägger kvittot i påsen." Ja, det är lite zombie över mig idag. En lycklig zombie. För det har varit en otroligt bra mässa. Fantastisk försäljning, roliga möten, härliga kundmiddagar, galet barhäng på nätterna och inspirerande författare. Jag är mer än nöjd!

Vanlig träning har dock lyst med sin frånvaro, men jag kan försäkra att alla tunga lyft och alla långa dagar i upprätt position har hållit musklerna igång. Idag är det återhämtningsdag, men under veckan har jag planerat in såväl löpning som simning och tennis. Skönt att vara tillbaka i verkligheten!

Nedan en liten bildkavalkad från de senaste dagarna:

Onsdag morgon: Dags att börja jobba!

En liten teaser

Torsdag morgon: Lugnet före stormen

Torsdag morgon: Lugnt före stormen

Sugen på lite mord?

Torsdag-söndag: Stormen

Författaren Carina Bergfeldt på scenen

Roslund & Hellström signerar