fredag 23 augusti 2013

Strategi inför Hälsoloppet

Jag måste erkänna att jag bävar lite inför Hälsoloppet på onsdag. Trots att jag verkligen har kämpat på med trösklar och intervaller så var Bellmanstafetten häromdagen en riktig nära-döden-upplevelse. Och egentligen skulle jag vilja springa i samma tempo på onsdag fast då är det dubbelt så långt. Och det är här någonstans i resonemanget som jag tappar sugen.

För att riktigt nörda ner mig i siffror så har jag tagit fram kilometertiderna dels från Bellmanstafetten (snittfart 4:41), men också från Hälsoloppet (snittfart 4:50)förra året. Båda tabellerna visar att jag gärna går ut snabbt, men att jag sedan kroknar och inte orkar hålla tempot. Jag undrar hur det skulle vara om jag kunde lyckas gå ut liiiite långsammare, typ 4:35-tempo. Skulle det bli lättare att hålla eller skulle det vara så liten skillnad att jag skulle krokna likväl?

Hälsoloppet 2012

Bellmanstafetten 2013

Jag har även tittat på Kungsholmen runt i våras där jag persade på 47:39, dvs ett snitt på 4:46. Här har jag faktiskt ett något jämnare tempo även om jag för all del tappar ganska mycket på slutet. 

Kungsholmen Runt 2013

Självklart inser jag att det är träningen och då framför allt kvalitetsträningen som är grunden och att jag inte göra någon quickfix veckan före loppet, men om har ni några tips på hur jag ska försöka disponera loppet så tar jag tacksamt emot! :-)

För att väga upp alla sifferbilder avslutar jag med en bild på min fantastiska frukost i morse. Jag var i simhallen redan kl. 06.30. Efter simning och bastu cyklade jag iväg till Rival där jag skulle ha ett möte kl. 08.30. Jag var där i väldigt god tid och njöt av deras så kallade hälsofrukost som bland annat innehöll grekisk yoghurt med honung, valnötter och hallon. Det var sannerligen en bra start på dagen!

Frukost för en simmare!

6 kommentarer:

  1. Går man ut hårt så har man liksom lite på banken när man börjar krokna. Kroknar gör man likväl oavsett utgångstempo. Och att plocka sekunder på andra halvan är svårt tycker jag. Detta gäller nog främst lopp på milen och kortare.

    /Ulf S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just Hälsoloppet är lätt att springa lite för fort i början eftersom tre kilometer i princip lutar lätt nerför. Men sedan kommer ju en backe som just då brukar kännas helt onödig! Vi får väl se hur det går. Fortsättning följer...

      Radera
  2. Det är ju så himla svårt att hålla igen i början, men jag antar att man tjänar på det i slutet av loppet. Jag brukar alltid tänka att jag ska hålla igen, men det spelar liksom ingen roll - när "alla andra" springer iväg är det där med att hålla igen helt bortglömt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag håller med. Och jag brukar också tänka som Ulf ovan att man har lite innestående om man pinnar på i början. Men idag sprang jag ett jättebra pass där jag höll igen i början och då blev hela passet mycket bättre! :-)

      Radera
  3. Jag har ett mål(tempo) på 4:15, för mig innebär det att jag inte kan springa så mkt snabbare då jag lätt drar på mig mjölksyra om tempot går sub 4:00. Själv tycker jag också att trots uppvärmning så tar det 2-3 km innan "chocken" har lagt sig och löpningen börjar flyta. Det gör att jag hellre ligger "i fas" (dvs 4:15) i början och kör på den andra delen. Mentalt är det också oerhört skönt om man andra halvan börjar springa om andra löpare som disponerat loppet tvärtom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter mycket klokt! Och mycket svårt! :-)

      Radera