Ultrakänslor

Gårdagens fokus på Stockholm Ultra gjorde mig oväntat sugen på att springa långt. Efter TEC i våras och allt trassel med knäna så har jag tänkt att ultra inte är något för mig. Att marathon är tillräckligt långt. Och det är det ju. Men ändå så finns något som rycker i mig varje gång jag tänker på ultralopp. Det må vara utmaningen, den sköna stämningen, eller en kombination av alltihop. Jag minns till exempel med glädje Black River Run förra året. Det var första gången jag genomförde ett 50-miles-lopp och jag var så förvånad över att jag kunde mata på i tio timmar utan att ha långtråkigt. Tiden gick på något konstigt sätt fort fast jag inte gjorde något annat än att sätta ena foten framför den andra. På repeat.

I mål efter 50 miles!

Så idag kunde jag inte låta bli att kika in på Black River Runs hemsida... Loppet går lite senare i år - den 21-22 september. Det finns tre distanser: 20, 50 och 100 miles. Banan är samma som förra året, dvs en runda på 16 km där enbart ca 15% är på asfalt. Resten är motionsspår, grusvägar och teknisk stig. Hör ni hur underbart det låter? Och jag känner mig för närvarande i hyfsat fin form... Max antal deltagare är 200 och i dagsläget är det enbart  68 anmälda. Så jag kan ju suga ett tag på karamellen. Någon annan som funderar på att springa Black River Run 2013?