När jag växte upp hade cykling ingenting med träning att göra. Att cykla var det naturliga transportmedlet och vi cyklade allihopa mycket eftersom det var så man tog sig fram helt enkelt. Här i Stockholm har jag inte cyklat så mycket, men började transportcykla till och från jobbet i maj när mitt SL-kort tog slut och jag tyckte det var onödigt att köpa ett nytt. Och jämfört med att åka T-bana så är det toppen att cykla! Så mycket man får se! Linn beskriver också cykelns fördelar här.
I början var jag lite feg för att cykla inne i stan, men nu börjar jag lära mig hur cykelbanorna går. Men som sagt, jag tänker inte på det som träning. Jag har en gammal, stabil cykel och jag cyklar ganska långsamt för att slippa duscha eller byta om. Men jag inbillar mig att cyklandet ändå har varit bra för mitt knä. Jag tänker verkligen på att knäna ska vara ovanför fötterna och inte falla in och nog måste musklerna få lite träning?
Hursomhelst - efter en arbetsvecka konstaterar jag förvånat att jag har cyklat nästan 10 mil. Utan att tänka på annat än hur vackert Stockholm är och hur skönt det är att få frisk luft istället för att trängas i en tunnel i underjorden. Perfekt kombination av nytta och nöje!
 |
| Mitt vrålåk!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar