Olympiadfest och långpass!

 Sedan jag började springa för tre år sedan så kan jag förstås märka att jag har fått bättre kondition och kanske bättre fokus och annat. Det finns helt enkelt en massa positiva fysiska och mentala faktorer som gör det lätt att lovorda löpningen. Men i det här inlägget tänkte jag lägga tyngden på vad löpningen har givit mig på den sociala sidan.

Ni vet ju att jag gillar sociala långpass. Man snackar med än den ene och än den andre och lär känna en massa intressanta och spännande människor som inte sällan har varit med om fantastiska äventyr. Efter de här sociala passen fylls min vän-lista på Facebook av nya bekantskaper och inte sällan ses vi igen i andra löparsammanhang. En sådan bekantskap är Elisabet. Vi träffades för kanske två år sedan och har setts sporadiskt på långpass och tävlingar. Och för ett tag sedan bjöd hon in sina träningsintresserade kompisar till Olympiad! Vilket kul och annorlunda initiativ!

Så igår samlades vi redan kl.13.00 vid Elisabets sommarstuga i Sorunda. Efter kaffe och rabarberkaka delades vi in lag och började lite lugnt med en tipspromenad. Det var bara en liten uppvärmning. Sedan blev det nämligen orientering! Jag tror bara att jag orienterat en en endaste gång, på skolgympan för ungefär hundra år sedan, så jag blev lite nervös, men det var ju jätteroligt!

Vi ställer klockorna och mitt lag gör sig redo!

Elisabet och Hans hade gjort ett ambitiöst upplägg. Vi hade en timme på oss och skulle ta så många kontroller som möjligt. För varje minut vi överskred timmen så fick man poängavdrag. Så här gällde det både att vara taktisk, uppmärksam och snabb. Jag hade Emma och Jan-Erik (och hans hund Vanja) i mitt lag och vi körde igång med fullt fokus. De kontroller som lågt långt borta eller var svåra att hitta gav förstås mer poäng. Eftersom det var tävling gick jag igång direkt. Sprang kors och tvärs i terrängen och hade ingen tanke på fästingar, ormar och annat otäckt som jag normalt aktar mig för. Nu var det bara kontrollerna som gällde! Elisabet och Hans var cyklande funktionärer som försökte se till att vi inte villade bort oss helt. Det var superroligt! Vi tog inte alla kontroller, men disponerade tiden väl och dök upp i målområdet med bara några sekunder till godo.

När alla lag kommit in var det dags för bad. Vi promenerade ner till stranden och även fast jag inte badat i Sverige de senaste åren (ja, det är lite pinsamt, men jag är verkligen en frusen badkruka) så bytte jag om och hux flux hade jag doppat mig och simmat ut en bra bit! Fråga mig inte hur det gick till - jag är själv superförvånad!

Men det var bra att jag doppat mig för det här var ju inte ett vanligt bad - det skulle naturligtvis bli simtävling! En stafett där alla i laget skulle simma ut och runda en badflotte som låg en bit ut i vattnet. Riktigt kul det med, även om det här var vår klart svagaste gren.

När vi fikat lite mer och värmt upp oss gick vi tillbaka till Elisabet och där vankades det en ny tävling. Också en sorts orientering fast i miniformat. Men inte var det lättare för att kontrollerna var i närområdet - det var riktigt knepigt ändå. Här lyckades vi dock ta alla kontroller och komma först i mål! Tjoho! Så då var det lagom att avrunda tävlandet och ge sig på grillningen. Jag hade verkligen en superdag och jag är så glad över att löpningen ha givit mig sådana här initiativrika och roliga vänner! 

Vilken härlig kväll!

Idag har fokus legat på helt andra saker. Vi har firat mellansonen som fyllt 14 år och jag har städat hela huset.... Inte så kul, men väldigt skönt efteråt! Och lite lättare att andas! :-)

Men när städningen var klar och födelsedagsbarnet åkt in till stan för att gå på Tenacious D på Gröna Lund så tyckte jag att jag kunde få ta en liten löprunda. Jag sov illa i natt och kände mig egentligen inte på hugget. Jag kom iväg strax före fyra och det var varmt och solen sken. Men jag hade inte sprungit mer än någon kilometer förrän det började regna. Solen sken fortfarande, men det kom mer och mer regn. Till slut öste det faktiskt ner. Men om jag stannade skulle jag bara börja frysa, så det var lika bra att springa på och efter ytterligare några kilometer slutade det och blev fint igen. Jag sprang in mot stan och började ta en runda runt Söder. I öronen hade jag Träningsglädje Talks så tiden gick fort. Efter 12-13 kilometer fick jag håll och det gick lite tyngre, men på det stora hela höll jag ett hyfsat tempo. Jag hade camelbaken med vatten och det behövdes dag.

Spännande löparväder!

Slutligen var jag på väg tillbaka och jag kunde konstatera att det här passet blev betydligt längre än vad jag tänkt mig. Jag slutade på 24 km i 5:36-tempo vilket jag är mer än nöjd med. Men det jag är allra gladast över är att hela passet gick på asfalt (utom en bit som syns på bilden ovan där det var gatsten) och ändå hade jag inga känningar i knät. Skönt! Men jag körde förstås ordentlig stretch och foamroller när jag kom hem. Vill inte riskera något nu när det känns bra!

Som ni hör (om ni orkat läsa det här långa inlägget) så har jag haft en toppenhelg och det hoppas jag att ni också har haft! Vad har du tränat i helgen?