Snabbdistans på programmet

Vaknade tidigt idag eftersom Mats skulle iväg till Vansbro och sista etappen i sin Svenska Klassiker. Att gå upp tidigt passade mig bra. Jag ville hinna äta frukost och låta den sjunka innan jag skulle inviga mina nya dojjor på Sätra IP.

Laddade med antioxidanter!

Strax före nio kom jag iväg. Solen som hade strålat hela morgonen gick barmhärtigt nog i moln ungefär samtidigt. Det blev uppjogg i knappt två kilometer bort till banan. Snabbare än väntat - låg i 5,37-tempo. Det var några andra på banan före mig, men absolut ingen trängsel. Två gubbar som promenerade och ytterligare ett par motionärer. Jag stretchade lite och laddade för den fruktade snabbdistansen.

Klara, färdiga, GÅ!

Jag tycker helt enkelt att det är jobbigt att springa snabbt. Ligger jag i 6-minuterstempo kan jag hålla på nästan hur länge som helst, men när det ska gå fort tappar jag sugen. Så - jag hade planerat för 6 km snabbdistans. Jag satte iväg och höll högt tempo de första varven. Flåsade och stånkade och passerade de promenerande farbröderna gång på gång. Men fy, vad jobbigt! Och det var ju meningen. Men jag tappade faktiskt sugen och slutade efter 4 km. Inte fy skam det heller och jag snittade på 4,48-tempo, vilket är klart godkänt. Pustade ut och drack vatten. Sedan tog jag en längre nerjogg så att jag totalt kom upp i strax över 10 km på det totala passet med ett tempo 5,19/km.

Skor och vatten - allt en löpare behöver?

Dagens slutsumma är att jag är ganska nöjd. Jag tog mig ur komfortzonen och satsade på snabbhet. Nästa gång ska jag klara 6 km i samma tempo. Då blir jag riktigt nöjd. Jag ska heller inte glömma bort att dagens pass är det femte passet på raken utan vilodag. Så imorgon blir det nog vila och sedan får vi se. Ett nytt snabbdistanspass blir det definitivt inom kort.