 |
| Den röda tartanens frestelse... |
I dubbel bemärkelse. Precis som jag hoppades vaknade jag imorse och kände mig frisk! Inga känningar i halsen och ingen förhöjd temperatur - skönt! Benen var förstås lite sega efter gårdagens tuffa intervaller, men inte värre än att de var sugna på en liten återhämtningsjogg.
Jag joggade iväg utan att riktigt ha funderat ut var jag ville springa någonstans idag. Fötterna styrde mot Sätra IP - och varför inte? Jag tycker verkligen att det är den ultimata lyxen att ha en idrottsplats på så perfekt avstånd. Knappt två kilometer, dvs perfekt uppjogg för att komma dit.
Banan var helt tom så när som på gräsklipparen, så jag kunde utan problem lufsa fram i mitt lugna tempo. Underlaget är skönt att springa på - jag till och med gillar lukten. 16 varv blev det eller lite drygt sex kilometer. Totalt fick jag ihop drygt 10 kilometer i 5,54-tempo. Skönt! Det enda jag saknade var musik. Jag springer aldrig med musik, men på en sådan här bana, när man inte har ambitionen att maxa, så skulle faktiskt musik vara skönt. Jag tror jag måste leta reda på min mp3. Den har varit försvunnen jättelänge, men jag har inte saknat den förrän idag. Dags att börja leta!
 |
| Regn på brillorna |
Vad duktig du är som kan springa varv efter varv... Utan att tröttna :) Själv provade jag det en gång, ja vad ska jag säga? Det det kändes inte topp!
SvaraRaderaMP3 spelaren måste du nog snarast hitta! Att springa på just IP är nog tråkigt, då natur-inslag saknas :)
bland kan ju det montona vara bekvämt istället för enformigt. Hur går det för dig? Mår du bättre nu?
SvaraRadera