Tre år som löpare

Idag firar jag tre år som löpare! Det är kanske konstigt att ha en exakt dag för detta - hur kan man egentligen veta exakt vilken dag man blev löpare? Men för mig är det enkelt. I korthet är det så att jag sedan år 2000 har sprungit lite sporadiskt. Det har blivit några rundor varje sommar, men jag har inte sprungit kontinuerligt eller året runt förrän 2010. Innan dess hade jag heller aldrig sprungit längre än en mil.

Men saken var den att jag började spela tennis 2007. Det var så himla roligt! Jag spelade jämt! Men i slutet av mars 2010 fick jag tennisarm. Kunde inte spela över huvud taget. Eftersom jag hade blivit van vid att röra mycket på mig och spela tennis tre till fyra gånger i veckan, så blev jag så frustrerad när jag inte kunde spela. Den 1 maj fick jag nog av att gå och gnälla och stack iväg till slingan i Bredäng och sprang. Slingan är 3,2 km och hyfsat kuperad.

Tre dagar senare sprang jag den igen. Efter ett par veckor sprang jag två varv och bara en månad senare sprang jag Vårruset på 27:15. Sedan var jag fast. Jag började träna för Stockholm Halvmarathon och i augusti startade jag den här bloggen. Våren 2011 sprang jag mitt första marathon! Vad snabbt tiden har gått! Och vad roligt jag har haft!

Löpardagbok 2010

Hur har jag då firat min treårsdag? Jo, vi började redan igår kväll med att ha en stor Valborgsmiddag här hemma (20 pers inklusive barn och ungdomar så det var ju lite att fixa med). Därför var det ju tveksamt om jag skulle vara i form för löpning över huvud taget idag, men efter en underbart skön dag som inkluderade gigantisk tårtbuffé på Taxinge Slott och lite lugn plantering av vårblommor här hemma så ville både Mats och jag ut och testa benen.

Vårglädje på kruka

Stor tårtbit tll liten kille.

Det räcker åt alla!

Jag har fortfarande inte bestämt om jag ska byta distans på Kungsholmen Runt och springa 10 km istället för 21 km på grund av knät, så dagens lilla pass handlade om att känna efter. Mats och jag sprang iväg och vi la oss direkt i ett litet snabbare tempo än vi brukar när vi springer tillsammans. Men det kändes bra! Trots festkväll och för lite sömn så var benen pigga! 

Utan att planera det så ökade vi tempot för varje kilometer. Solen sken, trottoarerna var sopade och det var helt enkelt ett toppentreårspass! Sex kilometer i 5,06-tempo. Och inte ett gnäll från något knä. Sex kilometer är uppenbarligen okej.

Efter treårsrundan

Mats ville att texten på tröjan skulle synas... :-)

Sedan omfattande stretch och därefter hemmalagad asiatisk middag. Inte illa alls! Underbart med en ledig dag mitt i veckan, underbart med treårsdag och underbart med ett fartpass som gjorde mig pigg! Hoppas ni har haft ett lika skönt valborgsfirande som jag!