Träningsvärk, snabbdistans och jubileum

Tänk att jag fortfarande idag har rejäl träningsvärk i vaderna av de ynka 10 minuter jag försökte mig på framfotalöpning i fredags. Intressant att det uppenbarligen finns så många muskler i benen som jag inte använder när jag springer. På onsdag hoppas jag få in ett litet kort pass i de nya skorna så ska de här oanvända musklerna få jobba igen. 

Mitt SL-kort tog slut häromdagen så idag tog jag cykeln till kontoret. Jag räknar inte det som träning för jag cyklar så sakta jag bara kan för att slippa duscha när jag kommer fram, men det är verkligen härligt att cykla jämfört med att skaka fram i ett tåg under marken. Räknar med att det inte bara är vaderna som kommer träningsvärk i morgon.

Jag har en vag idé om att inte köpa något nytt SL-kort förrän efter sommaren. Cykla och transportspringa borde ju funka, men vi får se. Det är inte en utmaning som den jag gjorde i november då jag lovade mig själv att springa varje dag. Nä, det här är mer en ambition, men avsteg kan förekomma. :-)

På lunchen idag knatade jag runt Riddarfjärden igen. Lika vackert som vanligt, men lite snabbare än vanligt. Började lite lugnt, men ökade allt eftersom och snittade till slut på 5,10-tempo. Inga problem med knäna.

Efter snabbdistans åker humöret upp!

Jaha, nu har jag skrivit om träningsvärk och snabbdistans, då är det bara jubiléet kvar. Vad kan det vara för jubileum? Jo, idag är det ett år sedan Mats och jag sprang Prag Marathon! Och det vet jag eftersom vi sprang loppet på vår bröllopsdag och följaktligen är det vår bröllopsdag idag! I år firar vi inte med något lopp utan ska istället njuta av rockkonsert med sonens band och därefter middag på tu man hand på sköna restaurang Landet. Det blir toppen! Hoppas ni har en lika bra dag som jag idag!