Så vi körde samma upplägg som förra veckan: först lite ryggknäck, sedan nålar längs hela vänstra sidan, från höft, via knät ner över vaden. Jag kan ju inte påstå att det är särskilt mysigt, men jag intalar mig att det är ont som gör gott.
Efter nålarna blev det ett intensivpass i red cord och sedan avslutade vi med kinesiotejp på hela utsidan av låret och knät. Så här kan det se ut:
 |
| Bild lånad från nätet |
Men vad är egentligen löparknä? Löparknä är en irritation och smärta på utsidan av knät i höjd med knäleden. Den uppkommer när senplattan på utsidan av låret och knät skaver mot en slemsäck. Smärtan beskrivs ofta som ett knivhugg in i knät. Orsakerna till löparknä kan vara flera, bland annat svaga muskler i höften eller stelhet och problem i ryggen.
Det finns många olika skolor när det gäller att bli fri från ett löparknä, men de flesta är nog överens om att stretch är en viktig nyckel. Jag försöker stretcha ut framför allt sätesmusklerna minst två gånger om dagen. Jättebra stretchövningar hittar du här.
Sedan är det ju det här med nålarna, eller medicinsk akupunktur som det väl kallas. Den här metoden bygger på behandling av främst triggerpunkter - ömma punkter i musklerna - som kan har en antiinflammatorisk eller smärtlindrande effekt.
Träning i red cord har jag tidigare beskrivit här, så jag går raskt vidare till kinesiotejpen. Tejpen skall alltså accelerera kroppens naturliga helningsprocess genom att öka blodcirkulationen och genom att avlägsna slaggprodukter.
Ja, det här var en liten genomgång av hur jag försöker få bukt med löparknät. Det finns som sagt många sätt och jag vet inte om mitt sätt är rätt, men det känns i alla fall som om det går åt rätt håll. Jag upplever att nålarna tar bort den akuta smärtan, redcord-träningen stärker höftmuskulaturen och med hjälp av kontinuerlig stretch hoppas jag kunna hålla det problemet i schack.
Usch, hoppas du får ordning på det. Jag fick löparknä i början av min "karriär" men lyckades tack och lov jobba bort det på egen hand. Men jag glömmer inte hur ont det gjorde att gå nedför trappor. Aj!
SvaraRaderaTack! Ja, nu vill jag vara hel och frisk! Men häromdagen blev det 22 km utan känning i knät, så jag tror verkligen att det går åt rätt håll!
RaderaLöparknä är ju en typisk nybörjar åkomma, eller som i ditt fall eftersom du inte är nybörjare att du sprungit för mycket/för intensivt mot vad kroppen tålt just nu.
SvaraRaderaJag hade en hel del besvär också när jag igen började springa mer regelbundet 2007-2008. Under 2009 arbetade jag ganska målmedvetet med löpskolning och att öka stegfrekvensen, dvs ta kortare steg och få fotlandningen mera under kroppen istället för framför. Då fås inte alls samma stötverkan upp i knä och höft och sedan dess har jag inte haft några känningar alls trots att jag idag springer mycket mer än jag gjorde då.
Hoppas besvären fortsätter hålla sig borta. Ang Milspåret så har de flyttat start och mål i år till Sjöhistoriska där det var från början. Flytten till Djurgårdsbrunn förra året var p g a en renovering. Det är nog en förändring till det bättre vad gäller banan!
Ja, jag börjar ju så smått försöka mig på det där med att korta steget, även om jag tycker det är ruskigt svårt. Men skam den som ger sig! :-)
Radera