Aj!

Först var det aj! när jag steg upp i morse. Otrolig träningsvärk i vaderna! Aldrig hade jag väl trott att 1,6 km framfotalöpning skulle kännas så mycket. Jag levde naivt i tron att mina ben är vältränade, men ack vad jag bedrog mig!

Rullade ur sängen och hade efter någon timme ledat upp mig någorlunda. Vilket vad bra eftersom jag hade en löpardate med Sofia kl. 09.30. Tyvärr känner jag mig fortfarande inte helt bra. Måste ha någon basilusk i kroppen som gör löpningen och flåset tungt.

Men eftersom jag inte har ont i halsen eller är förkyld så lunkade jag iväg till vår mötesplats. Sofia var pigg och alert och vi började springa den vackra vägen söderut längs vattnet. Tungt för mig, men det underlättade verkligen med sällskap och den fina rundan. Vi snackade på och plötsligt var vi framme vid Johannesdals Gård som vi rundade. Knappt 8 km avverkade. Vi vände tillbaka norrut och fortfarande var det bara flåset som störde mig. Knäna var ok. Men aj! efter ungefär 12 km kom smärtan i vänster knä tillbaka. Distinkt. Vi stannade och stretchade.

Sofia i de södra förorterna

Sedan gick det bättre igen och vi började närma oss Mälarhöjden. Sofia ville springa lite till, men jag var mer än nöjd. Vi skildes åt och jag linkade den sista kilometern hem. Totalt 15,5 km.

Jag kollade tillbaka på mina träningspass och inser att jag inte har sprungit längre än så här sedan TEC för fyra veckor sedan. Bådar ju inte särskilt gott inför Sthlm Marathon. Speciellt inte när det gör ont i knät. Men å andra sidan så kunde jag springa lite längre idag innan smärtan kom. Förhoppningsvis går det åt rätt håll och det är hela tre veckor kvar.

Nu blir det stretch, stretch och åter stretch! Och vad har ni tränat idag i det vackra vädret?