21,5 km utan knäsmärta!

Trots gårdagens festligheter vaknade jag tidigt i morse. Eller kanske just på grund av festligheterna. Mats och jag gick upp och åt frukost, men sedan slumrade vi till någon timme innan gav oss ut och sprang. Ändå kom vi iväg strax efter åtta.

I torsdags sprang jag 15 km utan känning i vänsterknät och min ambition idag var att se om jag klarade 20 km utan smärta. Mats plan var att få ihop 30 km, men vi började tillsammans och sprang längs vattnet ner mot Skärholmen. Det här är en ganska kuperad slinga som brukar göra tempot modest, men idag var jag dessutom helt ointresserad av tempo. Min enda önskan var att springa ganska långt utan att få ont i knät.

Vi passerade Skärholmen och fortsatte mot Johannesdals Gård. Jag försökte tänka på fotisättningen, hållningen och armpendlingen och alltihop kändes ganska bra. Vi vände tillbaka och knät kändes fortsatt bra.

Vi stannade till vid Sätrabadet och tog en bild av den smutsiga, men fortsatt ganska stora snöhögen som låg där. Snöhög och vitsippor den 18 maj.

Härligt att vara älskad även när man är genomsvettig! Fast egentligen var det ju snöhögen jag skulle fota...

När vi var tillbaka i Mälarhöjden fortsatte vi längs vattnet mot Vinterviken. Jag kände mig stark och kilometrarna passerade relativt obehindrat. Jag började dock få lite tidsbrist eftersom Elias skulle iväg på ett kalas inne i stan. När vi rundat udden vid Vinterviken skildes vi åt och jag ökade tempot lite de sista tre kilometrarna. Mats fortsatte vidare mot Söder.

Landade hemma efter 21,5 km i 6,01-tempo. Utan knäsmärta! Så himla glad! Nu har jag stretchat ordentligt och jag kan förvisso känna lite knät nu efteråt, men det gick ändå bra när jag sprang. Definitivt ett stort kliv i rätt riktning! Nästa steg är att klara 25 km. Funkar det så blir det definitivt start i Stockholm Marathon! :-)

Men tro inte att de här benen ska få vila nu, nej, för strax bär det iväg på stor fest igen. Värst vilken festprissa jag har blivit!

Det händer att jag har annat än träningskläder på mig.