Ingen optimal uppladdning

En hel vecka utan ett enda löpsteg. Det var verkligen inte så här jag hade tänkt att näst sista veckan före Stockholm Marathon skulle vara. Det här var veckan då jag fortfarande skulle köra på med rätt mycket mängd och framför allt testa knät för allt längre sträckor.

Istället har jag bara vilat. Jag har inte varit helt sjuk och legat däckad. Nej, jag har nog inte ens haft feber. Jag har gått till jobbet varje dag, men jag har ändå känt att något varit knas i kroppen. Huvudvärk, trött och seg. Nu inbillar jag mig att jag känner mig lite piggare och jag har också blivit lite snuvig, vilket ofta tyder på att förkylningen går in i sista fasen. Om det nu är en förkylning jag har haft?

Nåväl, de två senaste åren har jag varit rejält förkyld och riktigt dålig de sista veckorna före maran och det har ändå gått riktigt hyfsat. Och med tanke på knästrulet så har jag heller inte samma ambitioner som förra året. I år tänker jag så här:

Mitt primära mål är att lyckas genomföra maran utan att sabba knät. Får jag jättejätteont så kommer jag att bryta. Förra helgen sprang jag 22 km på skogsstigar utan smärta. 42 km asfalt är något annat. Om jag inte har ont i knät så tror jag att jag har potential att förbättra fjolårets tid något. Kanske 3.55-3.56. Men som sagt, allt beror på hur knät uppför sig.

I morgon hoppas jag på lite transportlöpning och sedan ett kort och snabbt pass på onsdag. Sedan får det allt vara bra. Det får gå som det går och viktigast är att jag har roligt. Men det är något konstigt med marathon - för i efterhand känns de alltid roliga! Till och med förra året då det var 4° och ösregn. Tur att vi har så selektiva hjärnor!

Glad efter mitt livs första marathon 2011

Jag vann ett vad och den här fina tischan!

Så här såg det ut förra året!