Tunga tusingar

Äntligen snöfritt

Kanske har någon lagt märke till att den här veckan innehållit mycket kvalitetsträning för mig och inte lika mycket mängd som vanligt. Det stämmer. Dels vill jag försöka få upp farten inför Stockholm Marathon, och dels är mitt vänstra knä ganska bråkigt och vill inte springa mer än ungefär 10 km.

Därför hängde jag inte med Mats idag när han tog ett långpass på 28 km på förmiddagen. Jag åkte istället och handlade och fixade en massa måsten här hemma. Men fram på eftermiddagen tog jag mig slutligen samman och joggade iväg mot Sätra Friidrottsplats. Det är värsta lyxen att ha en 400-meters tartanbana mindre än två kilometer från hemmet. Omåttligt glad åt detta!

Det var första gången på Sätra sedan i höstan. Snön har legat länge och så sent som i förra veckan var endast delar av banan springbara. Nu däremot, var den helt perfekt! Några få löpare och promenerare var där, men verkligen ingen trängsel. Jag hade bestämt mig för tusingar, men kände mig inte helt peppad. Laxpuddingen jag åt till lunch låg som en klump i magen och det blåste friskt. Men nu var jag ju där så det var bara att köra på. Jag nollställde klockan och sprang iväg. Alldeles för fort insåg jag efter en kort stund. Det här skulle jag aldrig orka. Jag klockade den första kilometern på 4.12. Vem vet - det kan ha varit mitt livs snabbaste kilometer? Men nog hade jag tröttat ut mig för den andra tusingen gick på 4.27. Jag tog mellan 45-60 sekunders ståvila mellan intervallerna. Tredje gick på även den på 4.27 och den fjärde och sista på 4.30.

Dagens löpare

Sådärja! Fyra tusingar är bättre än noll, tänkte jag och nollade klockan igen. Stretchade knät och tog sedan några lugna nerjoggningsvarv också. Skönt för knät med tartanen tror jag. Sedan jogg hemåt. Totalt 11,5 km. Bra så.

En sammanfattning av veckan visar fyra löppass varav ett pass vanlig distans och övriga tre fördelade på snabbdistans, tröskel och intervaller. Därutöver en timme tennis. Inte illa!

Nu ska jag bara ta en funderare över kommande lördags halvmara. Mitt knä börjar göra ont vid 8-9 km. Det gör ont på utsidan av knät (jag tror det är klassiskt löparknä). Vad ska jag göra förutom att stretcha som galning hela veckan? Ska jag ignorera smärtan och springa på i 21,1 km? Eller ska jag byta distans till 10 km och försöka mig på ett PB på milen? Stockholm Marathon är i antågande och bör vägas in i beslutet. Så ge mig era kloka råd. Shoot!