Kungsholmen Runt - PB på 10 km

Lördag kväll och jag summerar en riktigt bra och rolig dag! Från att först ha varit lite besviken över att byta distans från halvmaran till milen så är jag nu istället glad över ett nytt personbästa. Igår kväll fick jag sms från Sofia och det visade sig att även hon hade bytt distans och att vi båda skulle starta 11.05 i samma startgrupp. Vi bestämde att ses vid T-banan och slå följe till loppet.

Mot alla odds sov jag gott och hann göra matsäckar till några scouter och se till att de kom iväg på Scouternas Dag innan jag själv mötte Sofia vid T-banan. Mats beslutade att åka in senare eftersom han startade en hel timme efter mig.

Lite spända före start

Solen strålade och det var en härlig stämning i Rålambshovsparken. Vi mötte Staffan som skulle springa halvmaran och några andra bekanta ansikten.Vi lämnade väskor, gick på toa och värmde upp lite innan det var dags att ställa sig fållan. Sofia är generellt snabbare än jag, men idag var hon osäker på formen eftersom hon länge besvärats av löparknä. Vi önskade varandra lycka till och när startskott small av drog vi iväg.

Jag gick (som vanligt) ut lite väl hårt. Att jag aldrig kan lära mig! Den första kilometern kändes lätt och jag vågade knappt tro det när klockan visade 4.20-tempo. Sofia som hade legat efter mig i starten drog förbi vid Stadshuset. Vi hade stått nästan längst fram i vår fålla och det var ingen trängsel alls. Verkligen perfekt! Jag malde på längs kanalen och kände att jag tappat tempo. Började få håll runt fyra kilometer och tänkte för några ögonblick att det inte var lönt att fortsätta. Men det är ju dumt att tänka så och jag försökte jaga bort att tankar på hur jobbigt det var och försökte istället intala mig att det fanns stora chanser till pers. Sedan kom den långa rakan tillbaka mot Rålambshov och på något sätt kändes det som att det borde vara målet, men då hade vi bara sprungit sju kilometer. Sedan blev det några rejäla backar och jag tänkte som jag alltid gör på millopp: "Jag tänker aldrig mer springa ett millopp - fy f-n vad jobbigt!!"
Men nu var det nedräkning och den allra sista kilometern sluttade neråt och jag tryckte på och plockade en hel del löpare på slutet. Ut på upploppet och bara gasa för allt vad jag hade. MÅÅÅÅÅÅÅL!

44.44 - vilket snygg tid för Sofia!

Jag var rejält trött, men superglad när jag såg sluttiden - 47.39. Det är alltså pers med 45 sekunder!! Jag fick vatten, bulle och banan och letade reda på Sofia som kommit in på den fantastiska tiden 44.44!
Vi var så nöjda! Ordentlig stretch innan vi hämtade ut våra väskor. Glädjande nog hade jag inga känningar i knät på hela loppet. Däremot har jag haft lite ont nu efteråt, men inget alls under själva loppet. Mycket nöjd med detta också!

Happy happy!

Det var en mycket bra bana för åskådarna, för man hade chansen att se löparna så många gånger. De som skulle springa halvmaran hade inte ens startat när jag kom i mål, men sedan passerade de parken flera gånger och det var så kul att stå och heja. Sofia var med ett tag och vi hejade på allra första löparna och på Tove och Staffan förstås som susande förbi med världens fart.

Sofia åkte hem, men jag stannade kvar och hejade på Mats som jag såg första gången vid 10 km. Han såg stark ut. Först hade jag tänkt att jag skulle passa på att gå och äta medan jag väntade, men det var ju himla kul och spännande att kolla på alla löparna. Snart kom förste man, Anders Grahl, spurtande in i mål på den fina tiden 1.12.02. En tid som låter helt osannolik i mina öron.

Vinnaren, Anders Grahl, spurtar i mål.

Sedan följde en lång rad bekanta ansikten och jag hejade och klappade. Jag höll koll på klockan så jag var beredd på när Mats borde dyka upp. Det gjorde han snart också och jag rusade runt och mötte honom på andra sidan målet. Han var trött, men nöjd.

Nöjd i mål!

Ja, det har varit en jätterolig dag! Visst var det jobbigt under själva loppet, men det var det verkligen värt. Kungsholmen Runt springer jag gärna igen! :-)