Mörkt och motigt

Vet ni när jag tycker det är som allra svårast och motigast att komma iväg på ett löppass? Jo, det är en mörk, regnig kväll strax efter klockan åtta. När jag har kommit hem från jobbet, lagat mat, ätit, gjort läxor med barnen och strax efter åtta har jag just nattat minstingen.

Då har jag som svårast att motivera mig till att dra på löparkläderna och ge mig ut. Så vad gör jag då i sådana lägen? Jo, jag gör något oväntat. Något jag inte hade planerat. Det kan vara att jag börjar springa åt precis motsatt håll mot vad jag tänkt. Eller att jag hastigt och lustigt börjar köra fartlek mellan lyktstolparna. Allt för att komma ifrån det invanda, på gränsen till tråkiga.

Idag var det oväntade något så litet som att jag slog på 13-årige sonens låtlista på Spotify i hörlurarna. Kul! Bra musik, men absolut inte vad jag själv brukar lägga på mina listor. Därför extra spännande. Och benen gillade det! De var pigga och lätta och hux flux hade jag matat på en dryg mil i 5.30-tempo. Tjoho! Nu har jag passerat 20 mil i denna novemberutmaning och det är fyra dagar kvar. Jag vädrar rekordmånad!

Mil i mörker.