Ett långpass som hette duga!

I morse var det dags för "revansch" på Mats Ds söderortsrunda. Den som jag försökte springa för fjorton dagar sedan, men då jag bröt efter bara 10 km. Och Mats var ju sjuk då så det fanns all anledning att göra ett nytt försök. Vi var sex löpare som samlades vid Eriksdalsbadet. Det var uppehåll och hela sex grader varmt. Bra löparväder!

Mats, Emma, Maria, Hans och Åke - taggade före start!

Vi drog iväg längs Hammarby Sjöstad och kilometrarna försvann snabbt när vi pratade om alla lopp vi ville springa och hur dyra dessa har blivit. Löparbudget var uppenbarligen i mångas tankar!
Förbi Björkhagen och starten för SUM och då hade vi alltså kommit in på fina och hyfsat kuperade stigar.

Hans och Åke.

Tjejerna var förstås först upp för backarna! ;-) Och fotografen...

Vi passerade Bagarmossen, skymtade Skarpnäck och vidare mot sjön Flaten. Nu hade vi sprungit längre än jag gjorde vid första försöket och det kändes ju bra. Men vid ungefär 15 km började det kännas lite tyngre för mig och framför allt började jag få problem med skav på höger häl. Det är inte första gången jag får det i just de här skorna (Asics Enduro), men jag hade ändå förberett med plåster och trots det så gjorde det rejält ont.

Dagens initiativtagare Mats och Emma

Vackra löparstråk!

Eftersom jag hade ont var det väldigt skönt när vi efter 19 km kom fram till McD där vi hade bestämt att  pausa. En milkshake och en cheeseburgare kändes som ett bra val just då. Jag pysslade om hälen som egentligen inte såg så farlig ut. Kändes mer än vad den borde helt enkelt. Skönt att sitta ner och snacka en stund, men man får ju akta sig så att man inte sitter och stelnar till...

På det igen efter pausen.

Men nu insåg jag att milkshake och cheesebugare INTE hade varit ett bra val. Det var jättesvårt att komma igång igen. Alldeles för mätt och gnällig helt enkelt. Dessutom tror jag bestämt att mina medlöpare hade fått mer energi av pausen för tempot ökade helt plötsligt! Nåväl, jag kämpade på och jag var inte ensam om det. När vi var framme i Årsta hoppade Emma och Åke av. De började bli slitna och ville springa raka vägen hem istället för att runda Liljeholmen innan återtåget mot Eriksdalsbadet.

Jag hängde på till Liljeholmen, men där tackade jag för mig. 26,5 km sprungna och jag var jättenöjd! Trevlig dag med härliga löpare! Nu hade jag så ont i hälen att jag fick plocka ur ilägget och linka fram direkt på sulan. Det var helt enkelt läge att ta T-banan den sista biten.

När jag kom hem var tyckte familjen att det var dags för lunch och sa: "Kom så åker vi till McDonalds och äter!" Öh, nej, skulle inte tro det. McD var det sista jag var sugen på just då. :-) De fick åka iväg själva medan jag tog en dusch. Men sedan har vi haft en skön lördag tillsammans!

Bye, bye - nu hoppar jag på T-banan!

Och här en kartbild av dagens runda - mycket trevlig! Kan springas igen...