Jaha - nu har det hänt! Det som tydligen gör att jag kvalar in som "riktig" löpare. Jag har tappat en stortånagel! Efter att ha skött sig exemplariskt i två år fick naglarna lite "tryckskador" under det långa, blöta TEC-loppet i våras. Efter Jubliumsmaran i somras blev de blå. Och nu är en alltså borta. Ser ju verkligen inget vidare ut, men såhär någon vecka efter själva katastrofhändelsen så har jag ju lyckats springa en hel massa mil med endast en stortånagel. Livet går alltså vidare. Och jag är en löpare.
 |
| Here we go again. |
Så mycket löpare att jag inte tvekade inför transportlöpningen hem idag. Riktigt ruggigt väder, men jag klädde mig ordentligt, packade ryggan och gav mig ut. Snöblandat regn ven runt ögonen och det var riktigt svårt att springa. Halt och slirigt också. Jag hade mina Nike Lunarglides och tyckte att de hade dåligt grepp. Ju längre ut i förorten jag kom desto mer snö blev liggande på marken.
 |
| Surrealistisk konst? |
Så här vacker och cool kan världen också se ut när man trotsar elementen. Helt klart värt några sliriga kilometer i regnrusket. Nu ska det dock bli gott med en kopp hett te!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar