Hur har vi det på skadefronten?

Jo, tackar som frågar. Det är inte så illa faktiskt. Sedan jag började med Springjonas fantastiska stretchövningar så håller knät sig under kontroll. Lite känningar ibland, men inget alarmerande. Och hälsporren som ju var min första riktigt illvilliga skada är okej den med. Jag springer fortfarande alla långpass med ilägg i skorna, men rundor som är kortare än en mil springer jag ibland utan ilägg. På morgnarna är foten stel ibland, men jag har inte ont eller är öm över huvud taget.

Med eller utan ilägg är fortfarande frågan

Vad både foten och knät skulle behöva nu är lite styrketräning. Excentriska tåhävningar och balansövningar. Men just nu är jag inne i novemberutmaningen och det finns ingen möjlighet att klämma in styrketräning när det ska springas varje dag. Den dagliga löpningen har dock genererat en smärta på insidan av vänster vad. Jag skulle inte kalla det en skada, men kanske en överansträngning. Jag masserar och smörjer in med liniment och hoppas att det går över. För jag kan ju inte vila bort det just nu. Så här lät förresten konversationen i morse med min tennispartner:

Hon: "Hur går det med löparutmaningen?"
Jag: "Jo, så där - jag har fått ont på insidan av vaden."
Hon: "Men varför vilar du inte?"
Jag: "Jamen, jag har ju bestämt mig."

Så är det att vara en envis rackare. Och nu är det ju bara halva månaden kvar. Men i december får nog utmaningen ligga i att variera träningen. Hur har du det på skadefronten?