Den fantastiska kroppen

Kroppen har en enastående förmåga till återhämtning. Idag känner jag mig utvilad och tillbaka på alla sätt. Om jag verkligen känner efter så trycker det lite på en tånagel, men i övrigt fit for fight. Och det är ju inte så att jag har legat med benen i högläge de senaste dygnen. Jag har inte tränat, men jag har farit omkring som vanligt på alla andra sätt. Och så har jag ju ätit. Massor. Men även aptiten har nu återgått till det normala.

Tillbaka i löparkläderna

Idag är det onsdag och sedvanlig lunchjogg med Anna. Hon är en långsam, men enveten löpare och jag tänkte att det passar mig perfekt idag. Vi joggade i sakta mak längs Söder Mälarstrand. Solen sken och det var för första gången på över ett halvår lite värme i luften. Så skönt. Men ganska snart blev jag frustrerad över det långsamma tempot. Allt kändes bra och jag ville springa på. Jag ökade lite uppför Västerbron och stannade vid skyltarna och de romantiska hänglåsen för att vänta in Anna. Passade på att lära mig lite om Västerbron.

Och passande för mig i bokbranschen så blev det en liten lektion om det litterära Stockholm också.

Anna dök upp och vi fortsatte längs Riddarfjärden. Efter fyra kilometer kom smärtan tillbaka i vänster knä. Den smärta som jag alltså kände för första gången under TEC i lördags. Hoppas det ger med sig med lite vila och mycket stretch. I morgon ska jag tillbaka till naprapaten - kanske hon har några tips och knep? Det intressanta / roliga är ju att höger höft och knä som bråkat med mig hela våren funkade helt okej under hela loppet och nu efteråt känner jag absolut ingenting i höger sida.

Det blev totalt 7,5 km. Bortsett knät kändes hela kroppen verkligen tipp topp! Och även mentalt är jag redo för kommande utmaningar. Man skulle ju kunna tänka sig att kroppen återhämtar sig, men att hjärnan minns hur jobbigt det var och säger nej! Men så är det inte alls - jag är sjukt sugen på att sticka ut och springa! :-)

Blåsigt på Västerbron