En vårig, men snorig mil

Jag var lite snorig när jag vaknade idag och kände mig inte helt på topp. Men heller inte sjuk. Funderade lite fram och tillbaka, men bestämde mig för att en lugn runda kunde det ändå få bli. Efter diverse bestyr här hemma kom jag iväg vid elva när det hunnit bli riktigt varmt och skönt.

Jag bestämde mig för att inte titta på klockan alls utan låta kroppen bestämma. Det var så skönt att springa utan vantar och tjocka kläder och även om inte alla gator och trottoarer är sopade så är i alla fall snön borta! Ja, det var vår överallt och glada människor i solglasögon promenerade, joggade eller satt på bänkar och njöt.

Det blev en skön milrunda i 5,52-tempo och det var först på den sista kilometern som jag fick lite känningar i vänsterknät. I onsdags kom de redan vid fyra kilometer så det är ju en klar förbättring. När jag kom hem blev det ordentlig stretch och lite styrka.

Men fortfarande känner jag att det ligger en liten förkylning i kroppen. Hoppas jag inte blir sämre i morgon för då hade jag tänkt springa snabbdistans runt Riddarfjärden. Hur gör ni med träning när ni är lite hängiga? Om jag har det minsta ont i halsen så låter jag bli all träning, men annars kan det hända att jag tar en försiktig springtur om jag är väldigt sugen.

Vårkänslor!