Jag slutar inte springa marathon!

Tänk om vi varje dag skulle ge efter för rädslan och inte göra något som skulle kunna vara farligt. Vi skulle inte kunna vistas i stora folksamlingar, åka T-bana eller buss eller ge oss iväg på flygresor. Vi skulle tvingas välja bort en del livsmedel och vi skulle ändå vara begränsade i vårt dagliga liv.

Ord känns fjuttiga dagen efter bombdåden i Boston. Jag är arg och ledsen, men jag vet att vi måste fortsätta leva våra liv och fylla dem med sådant som gör oss glada. Som är betydelsefullt för oss. Låter vi rädslan begränsa oss så ger vi efter för ondskan.

Jag kommer fortsätta springa marathon. Jag såg att Stockholm Marathon gått ut och uttalat sig om säkerheten för loppet den 1 juni. Jag kommer att springa. I morse anmälde jag mig till Kustmaran i Blekinge. Det är en mara som jag länge velat springa för att jag älskar Blekinge och i år passar det tidsmässigt. Det är en liten mara och det är klart att det inte finns någon hotbild där. Men i höst blir det förmodligen en större mara utomlands. Jag ser fram emot det. Jag slutar inte springa marathon.