Skilda sovrum

Med endast fem dagar kvar till TEC börjar den förväntansfulla spänningen infinna sig. Jag har skjutit alla tankar på skador och tråkigheter åt sidan och ser fram emot en riktigt rolig och utmanande dag i Täbys skogar. Visst - jag har inte haft den optimala uppladdningen, men jag har nästan lika många mil i benen som jag hade förra året och det finns goda chanser att jag ska kunna genomföra loppet.

Då ringer min man: "Jag mår inte bra. Jag mår illa och har ont i halsen. Jag går hem från jobbet nu." Ajaj då, här gäller det att vara en förstående hustru och samtidigt tillgodose sina egna intressen. "Åh, din stackare. Då är det väl bäst att du lägger dig nere i källaren. Så att jag inte stör dig, menar jag. Jag bäddar åt dig." Och så lägger jag till "Jag ska ta hand om dig" och tänker "på avstånd".

På vägen hem bunkrar jag upp med Esberitox och grapefruktextrakt. Ingefära, vitlök och handsprit har jag hemma. Och sen känner jag efter. Killar det inte lite i halsen? Blev jag inte ovanligt andfådd när jag gick i för trappan? Hypokondrin slår i taket.

Jag går ner och står i dörröppningen och pratar med maken. "Nu ska du bara vila här nere. Nej kom för all del inte upp. Jag skickar ner barnen med mat och dricka till dig - du ska verkligen inte behöva gå i trapporna. Krya på dig!"

Det är fem dagar kvar till TEC och allt är helt normalt.