Årets vurpa!

Hela den isiga vintern har jag klarat mig från vurpor, men nu när man trodde att risken i princip var över så slog jag till med en riktigt rejäl vurpa. 

Morgonen började med en oväntad snöstorm. Snön verkligen vräkte ner under en kort stund och det var precis när Mats och jag stack iväg på vårt planerade långpass. 26 km skulle det bli. Jag letade fram vantarna och mössan igen och så gav vi oss av in mot stan. Men vi hade knappt hunnit fyra km innan jag halkade på en snötäckt isfläck och föll handlöst bakåt på rumpan/ryggen. Uppenbarligen lyckades jag ta emot mig med underarmen, för när jag väl kom på benen igen och kollade kroppen så var det faktiskt bara armen som gjorde ont. Men lite rädd blev jag allt - tänk om jag stukat eller brutit något!

Vi fortsatte in på Söder och mötte fem (!) olika löpgrupper från TSM på Söder Mälarstrand. Undrar hur många löpta kilometer stockholmarna kan regga idag? Sedan vidare förbi Slussen. Och nu kan jag berätta att även jag har varit på stockholmarnas mest hypade museum, nämligen Fotografiska. Vi stannade till där och lånade toaletten...

Mats utanför Fotografiska

Jag har aldrig sprungit runt hela Söder och var lite osäker på hus man skulle springa vid Danvikstull, men det var ju lätt som en plätt och strax var vi på väg mot Eriksdalsbadet. Nu hade solen tittat fram och det var mängder med löpare och flanörer ute. Vid Tanto stannade vi till i solen och åt varsitt kokt ägg. Det var det bästa vi kunde komma på i morse eftersom alla "energybars" och annat gott lös med sin frånvaro. Men det satt fint med ett ägg och lite vatten och sedan fortsatte vi knata mot Hornstull. Om vi skulle springa direkt hem därifrån skulle vi inte få ihop 26 km, så vi rundade Hornstull och bort till Reimersholme som vi rundade den med. Därefter började själva löpningen hemåt.

När vi hade fått ihop 21 km stannade vi en gång till och delade en banan. Riktigt skönt i solen. Bananen gav energi och här någonstans kom jag in i "andra andningen".

Fruktstund!

Benen pinnade på av sig själva och knä och höft skötte sig. Ingen smärta alls, även om jag känner att jag har ett högerknä. Mats började bli trött och jag peppade efter bästa förmåga. På en gångväg längs motorvägen hade någon roat sig med att bränna upp en moped. Vilka kreativa människor det finns! :-( Måste skett igår kväll, för den fanns inte där igår när Samuel och jag sprang den vägen.

Så trist.

Vi matade på de sista kilometrarna och kom hem efter lite drygt 26 km, precis som vi planerat. Och då hade våra härliga killar gjort dubbel sats pannkakor och plättar! Så det blev stretch och dusch, följt av pannkakskalas!

Det här var mitt sista lite längre pass inför TEC. Jag har inte sprungit så många långpass som jag tänkt, men efter dagens pass är jag ändå försiktigt positiv. Jag räknar definitivt med start och för närvarande tänker jag dessutom målgång! :-)

Dagens uppmaning!