En mil, ett knä och en startgrupp

Är det åldern som tar ut sin rätt när jag är helt sänkt efter en festlig kväll? För det kan inte vara alkoholen som jag är hyfsat sparsam med. Nej, det räcker att jag lägger mig sent och har ätit en sen middag för att sömnen ska vara rubbad och jag är helt urlakad nästa morgon.

Så också idag. Ibland kanske det är värt det och visst var det en trevlig kväll igår, men det är klart att det är roligare att vakna pigg och utvilad. Upp kom jag tidigt i alla fall för yngste sonen skulle iväg på scoutläger. När jag vinkat av honom tyckte jag det var lika bra att väcka liv i den här kroppen med en liten löptur. Solen sken och det var första gången som jag kände att korta brallor och t-shirt hade varit ett alternativ. Jag sprang i lugnt tempo längs motorvägen bort till Aspudden och vände tillbaka på Hägerstensvägen. Vid ca 7-8 km började jag få känningar i vänster knä. Jag gillar inte alls det där. Känner mig till och med osäker på om jag kan springa en halvmara nästa helg. Borde jag byta till 10 km? Lite bekymrad blev jag, men jag fortsatte i alla fall hemåt och avverkade en mil i 5.47-tempo.

Sedan ordentlig stretch och styrka. Hoppas att det här ger med sig snart. Jag kommer inte springa något långpass före lördag, utan satsar på några kortare och snabbare pass.

När jag kom hem öppnade jag posten som kom igår. Det var bland annat mitt startbevis till Stockholm Marathon! Lite läskigt att få det när jag känner mig osäker på att kunna springa en halvmara, men glad blev jag över att ha hamnat i en startgrupp som startar 12.00 och inte 12.10-gruppen som tidigare. Jag har avancerat! :-)

Startar kl. 12.00 i år!