tisdag 12 juni 2012

Parloppet 2012

Intressant hur löpningen kan kännas så olika vid olika tillfällen. Undrar hur mycket som sitter i hjärnan och hur mycket som de facto sitter i benen och kroppen? Idag var det alltså dags för Parloppet - en 5 km-bana som två personer i ett lag springer från olika håll så att de möts någonstans på mitten. Den sammanlagda tiden räknas ihop som resultat.

Det är kul att springa lopp på vardagar tycker jag. Man hinner inte gå och fundera och planera så mycket utan det är mera "bar å åk" när det är dags. Mats och jag möttes upp i stan och tog buss ut till Haga Södra. Vi hade gott om tid och det var inte så himla många löpare på plats. Inte ens någon kö till bajamajorna! Det var lite duggregn i luften, men inte speciellt kallt. Ganska perfekt väder.

Efter lite uppvärmning med Actic gick startskottet. Jag hade gul nummerlapp och sprang högervarv, medan Mats var blå och sprang vänster. Det var trångt i starten och efter bara några hundra meter skulle vi igenom en grind som förstås blev en flaskhals. Jag tyckte nog att jag pinnade på i bra fart, men Mrs. Garmin höll inte alls med om den saken.

Det strävsamma Parloppet
Benen kändes tunga, men det kom några fina nerförsbackar och den andra kilometern gick faktiskt på 4.41 så det var väl ok. Vid 2,38 km mötte jag Mats som verkade ha god fart. Jag malde på, men tyckte verkligen att det var jobbigt och den tredje kilometern tog 5.04. De två sista blev aningen snabbare, men endast marginellt. Kom i mål på 25.08. Retliga 8 sekunder, men så är det helt enkelt ibland. Det intressanta är väl att jag ena veckan kan springa 42 km i 5.39-tempo, men omöjligt kan pressa kroppen under 5-minuterstempo under 5 ynka kilometer veckan därpå? Undrar vad det beror på? Eller var det kanske just på grund av de 42 kilometrarna i förra veckan som dagens resultat blev som det blev?
Men, men, det handlar förstås om dagsform, hur kuperad banan är och allt sånt.

Mats kom i mål strax före mig, på 24.20, och totalt kom Team Bäckelin på en hedersam 77e plats av 304 startande lag. Vi käkade våra bananer och kexchoklad och begav oss hemåt. Imorgon förmiddag ska vi hinna med tre skolavslutningar, så vi har lite att förbereda ikväll! :-)

Några ord om knät också förresten. Funkade bra i 3,5 km, sedan lite känningar. Men inte så ont som i söndags. Kanske går det åt rätt håll? Ska hinna med lite rehab ikväll också...

4 kommentarer:

  1. Vilken rolig tävling! Och du kan ju alltid vända på steken och resonera "tänk att jag kan springa en hel mara i samma tempo som jag håller på 5 km". :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ska jag förstås tänka! Bra! :-) Men det betyder förmodligen att jag måste springa den kommande Jubileumsmaran bra mycket snabbare än jag hade tänt mig! :-S

      Radera
  2. Hmm, jag tänkte faktiskt precis samma sak under min lilla runda idag. Förmodligen en kombination av fortsatt behov av återhämtning och dagsform. Vissa dagar stämmer allt, och andra dagar är bara vanliga dagar ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog känns det som om slumpen eller dylikt har någon litet lillfinger med i spelet. Tänkte också på Vårruset häromveckan. Då var det 18.000 löpare och supertrångt och nästan omöjligt att komma fram. Då sprang jag på 25.38 och kände att jag hade kunnat springa betydligt snabbare om det bara funnits möjlighet att komma fram. Nu när jag hade chansen var det omöjligt...

      Radera