Jo, cirka 639 stycken så kallade skelettmuskler. Det är alltså muskler som fäster på skelettet via senor. 639 stycken är ganska många. På gymmet igår tränade jag några av dem. Det vet jag för att det känns verkligen idag. Det är nästan så att jag haft mer träningsvärk idag efter styrketräningen än jag hade i söndags efter maran.
Det beror väl i så fall på att marathonmusklerna är vana vid att bli tränade, medan det för några av gårdagens muskler var första gången! Men jag tyckte ändå att det var dags för en liten försiktig jogg idag och jag stack iväg till mitt terrängmecka i Segeltorp/Långängen.
Jag gillar verkligen terräng! Jag vet - jag är förvånad själv! Jag gillar att vara koncentrerad på vartenda steg, att behöva vara en strateg för att hitta en framkomlig väg, att fatta snabba beslut och sedan plumsa rakt genom gyttjepölar. Jag gillar att det doftar skog, jag gillar att vara ensam och jag gillar att känna hur de små, små musklerna i vristerna får arbeta.
 |
| Gult är min nya favoritfärg! |
Det är en sak till jag gillar med terränglöpning och det är att man inte kan springa snabbt. När jag springer i terräng är tiden i princip oväsentlig. Jag tittar knappt på klockan. Det går inte att jämföra tider när man springer asfalt mot terräng. Alltså släpper jag all tävlingsinstinkt och njuter mer av själva löpningen. Dagens stilla återhämtning blev alltså högst njutbar, även om det dumma knät bråkade mer än jag hade önskat. Imorgon åker jag på konferens. Löparskorna får följa med, men eftersom det är jag själv som har gjort agendan kan jag redan nu gissa att de inte kommer bli luftade. Men vi får väl se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar