Flykten från verkligheten

Varning! Detta är ett livsstilsrelaterat inlägg och löpningen kommer endast som en liten bonus på slutet. Så de som vill kan hoppa direkt till nästsista stycket! :-) Som för många andra är maj och juni otroligt köriga månader för oss. Det är en mängd kundaktviteter, bolagstämmor och styrelsemöten på jobbet och på hemmafronten är det fullt upp med klassaktiviteter, matsäckar och annat. Tiden räcker helt enkelt inte till. Och den här helgen blev vi bjudna på en 50-årsfest i Beddinge Strand, precis vid Sveriges allra sydligaste udde. Självklart ville vi gärna gå på festen, men hade samtidigt svårt att hitta tiden, barnvakten etc. Slutligen blev det så att vi lämnade barnen hemma på egen hand (någon gång ska ju vara den första) och flög ner till Sturup mitt på dagen på lördagen.

När vi lämnade Stockholm regnade det och vi fick stressa som galningar eftersom det var världens trafikkö på essingeleden. I Skåne sken solen och jag liksom kände hur jag mentalt sänkte axlarna. Vi tog en liten hyrbil och körde ut på landet. Stannade efter en liten stund i Börringe på en gårdsbutik med café. Vi satt ute och åt tomatsoppa som en sen lunch och allt var faktiskt underbart!

Vi kom fram till Smygehuk där jag bokat in oss på ett vandrarhem. Det visade sig vara den gamla fyrvaktarbostaden med all dess bevarade charm. Inklusive fyrtorn!
På kvällen var det fest! Vi kände väl i princip bara jubilaren, men desto roligare att träffa en massa nya människor. Riktigt bra liveband gjorde att ingen satt still på hela natten!

I morse när vi vaknade drog vi på löparskorna och stack iväg längs vattnet. Jag drog in doften av hav i lungorna. Mitt knä gjorde absolut mer ont än det borde, men jag valde att fokusera på naturen. Det blev en fantastisk runda! Drygt 8 km i lugnt tempo, både längs vattnet och inne på slätterna. När vi kom tillbaka stod frukosten uppdukad i vandrarhemmet.

Efter utcheckning gjorde vi ett kort besök hos gårdagens jubilar innan vi styrde kosan tillbaka till flygplatsen genom de underbara skånska fälten. Vi var hemma hos barnen exakt 27 timmar efter att vi lämnat dem. Vilken minisemester! Jag är otroligt glad att vi tog oss tiden att göra denna lilla resa. I och för sig har den väckt en grym hemlängtan hos mig, men jag får väl njuta av alla vackra bilder och minnen. Och kanske surfa runt lite på hemnet.se.... ;-)