Inte utan min keps!

Nu känns det lite bättre!

Vilken vecka! En bolagsstämma, tre skolavslutningar, två grillmiddagar, ett kundevent, en son att skicka till Tyskland,  en son som ska på övernattning och en tredje son som ska iväg på friidrottsläger. Och däremellan har jag klämt in en timme tennis, en timme styrketräning och ett kortade löppass.

Inte undra på att jag kände mig lite sliten i eftermiddags när vi hade lämnat en av sönerna på Centralen för vidarebefordran till Kiel. Gick omkring här hemma och kände mig varm och frusen om vart annat och tänkte att jag kanske håller på att bli sjuk?

Regnet skvalade ner utanför fönstret - rena rama marathonvädret! Och kanske var det den tanken som till slut lockade ut mig. Tog på kepsen och lufsade iväg mot Sätra IP. Kepsen är min absoluta favorit när det gäller löparutstyrsel. Skyddar mot regn, skyddar mot sol, döljer en bad hair-day (men ger så klart också en bad hair-day efter användning) och får mig helt enkelt att känna mig lite sportigare än jag i själva verket är. Tyvärr hjälper den inte mot tunga ben och det hade jag verkligen idag. Kändes som om jag hade två cementblock istället för ben att släpa runt där på banan. Anledningen till att jag sprang runt som en hamster på banan är förstås det mjuka underlaget. Snällt mot knät som fortfarande inte är helt med i gamet. Jag skrapade ihop åtta kilometer i lugnt tempo. Det kändes tungt, men knät var i alla fall ok. Sedan rejäl stretch och rehab.

På onsdag ska det förhoppningsvis bli långpass längs banan för Jubileumsmaran och då måste knät hålla. Så jag kämpar på med mina övningar och håller tummarna. Hoppas ni alla haft en skön löparlördag - tänker bland annat på tjejerna som springer Tjejmarathon längs Roslagsleden idag. Hade gärna velat vara med... Men man kan ju som bekant inte dansa på alla kalas och idag var det viktigare att vinka av sonen. Men nästa år! :-)