Dagen efter

Det har gått drygt ett dygn sedan målgången och jag börjar smälta alla intryck. Idag känner jag mig tacksam. Tacksam över en kropp som tuffar på i ur och skur. Lite skavanker här och där, men på det stora hela en jättebra kropp. Tacksam över min familj som står ut med mig och mina löparlaster. Tacksam över vänner som peppar och inspirerar.

Jag har precis uppnått ett för mig väldigt stort mål och jag känner inget behov av att genast formulera ett nytt. Jag vill njuta av den här karamellen länge. Jag är inte ens säker på att jag någonsin kommer att sätta upp ett nytt tidsmål på marathon, däremot är jag säker på att jag kommer att springa många fler marathon.

Nu närmast kommer jag nog fokusera på rehab och styrka för knät så att jag blir av med smärtan. Sedan får vi se vad det blir.

Idag har jag varit funktionär för längdhoppet hela dagen på Sätraspelen. Vi samlades redan 8.30 och jag kom faktiskt ur sängen utan problem. Lite stela ben och ganska ont i knät, men annars okej. Vi var kort om funktionärer så jag åkte på att bli grenledare, men det var bara kul. Vi grävde upp hela gropen, krattade, hämtade resultattavlor, vindmätare, bord och annat innan det var dags för första tävlingen.

Grenledaren i blå väst!

Sedan var det fullt ös ända till 15.30. Mellansonen tävlade i längdhopp idag och kom på andra plats! Länge sedan han stod på pallen så det var kul och bra för motivationen!

Så nu summerar jag en intensiv och sportig helg för hela familjen. Det har varit tufft och roligt, men framför allt har det varit en helg som jag kommer bevara länge i minnet!