Runner's high!

Den som läst inlägget om gårdagen vet att jag var rejält sliten igår kväll. Jag punkterade mina blåsor på de stackars tårna och gick och la mig tidigt. Hade i det ögonblicket svårt att tro att dagens löpning skulle kunna bygga på någon glädje över huvud taget.

Jag sov lite oroligt som jag ofta gör efter ett rejält långpass eller en tävling, och vaknade tidigt. Gick upp och förundrades lite över att kroppen kändes ganska hyfsad ändå. Åt en bra frukost och läste tidningen länge. Sedan tog jag en ordentlig översyn över fötterna och plåstrade om och tejpade där det behövdes. Dammade av mina gamla Adidas och petade ner iläggen i dem istället. Nu gäller det att testa alla möjligheter och varianter. Jag fyllde vatten i camelbaken och packade ner en gel. Satte lurar i telefonen och drog igång min nya springlista på Spotify. Vis av gårdagen klädde jag på mig två lager plus väst och vid halvtiotiden kom jag slutligen iväg.

Sprang iväg mot Älvsjö och förundrades direkt av att det gick så lätt. Benen trummade på, solen sken och allt kändes toppen. De första åtta kilometrarna låg jag i 5:40-tempo. Jag sprang på asfalt och hela rundan var relativt flack. Hela första milen var ren runner's high! Underbart! Efter en mil stannade jag och klämde i mig en gel. Mats hade varnat mig för att de var svårätna, men det gick bra. Däremot smakade den ju inget vidare... På med ryggan igen och vidare över Liljeholmsbron mot Hornstull. Folk satt ute och drack kaffe och njöt av våren och solen. Jag rundade Bergsunds strand och sprang tillbaka över Liljeholmsbron igen. Nu tog jag vägen över Aspudden för lite variation och även om jag kunde känna att benen hade fått jobba så gick det fortfarande riktigt bra.

För ett och ett halvt år sedan var mitt distansrekord 18 km och nu satsar jag på att klara 80 km i april. Fascinerande utveckling. Och verkligen inte något jag kunde ana för två år sedan.

Musiken i öronen peppade mig och när jag närmade mig hemmet la jag till en liten omväg för att komma upp i en halvmara. Slutligen fick jag ihop 21,2 km i 5:50-tempo. Det innebär att den här veckan blir min bästa någonsin, mängdmässigt. 68,5 km! Fötterna känns okej, benen känns okej, ja till och med huvudet känns alldeles okej, även om det finns de i min omgivning som betvivlar det! :-)

Lars undrade på jogg vad det var som gjorde att det blev Runner's high och det är svårt att svara på. Det måste ha varit kombinationen av gårdagens pass ihop med solen och den fantastiska låtlistan jag knåpat ihop. Den kommer jag dock presentera i ett senare inlägg!

Mycket nöjd med löparveckan!