Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag är det Svenska Marathonsällskapets 60-årsdag! Det hade jag tänkt fira med att bränna av 42,2 km efter  jobbet. Tänkte att det skulle passa bra inför TEC. Jag hade stuvat om i min kalender för att kunna börja springa ca 15.30 och sedan helt enkelt hålla på tills hela sträckan var avklarad.

Men under söndagens löprunda fick jag plötsligt en konstig känning i knät. Jag hade väl kanske 5 km kvar innan jag var hemma så jag sprang på. Sedan dess har jag mest deppat och stretchat. Och insett att jag måste börja träna en hel massa annat om jag vill fortsätta springa. Core och styrka till exempel.

Jag körde ett bikrampass i tisdags och jag har också kört en timme tennis, och hemma har jag jobbat på med plankor, sidoplankor och annat. Idag var jag hos naprapaten. Han verkade inte så värst bekymrad över knät. Jag har inte jätteont heller, men ändå en konstig, svidande känsla på framsidan av knät. Fick lite stötvågor och en tid för återbesök i nästa vecka. Han tyckte också att jag skulle testspringa lite försiktigt om några dagar.

Så - inget marathon idag och ingen löpning den här veckan. Som tur är känner jag mig faktiskt ganska väl grundtränad och lite vila och alternativ träning inför TEC är nog inte helt fel. Så jag håller tummarna för att jag mest är paranoid och att jag kommer känna mig stark och frisk den 14 april.