Krokusen ute i backen står! |
Och det var ju så skönt att få springa på lite. Benen trummade på av sig själva, flåset var lugnt och kontrollerat, endast fötterna knorrade lite på olika sätt. Det blev en dryg mil i 5,21-tempo. Har inte sprungit så "snabbt" sedan oktober. Funderade nästan på att regga det som ett snabbdistans-pass, men valde slutligen ändå vanligt distanspass. Var går egentligen gränsen för snabbdistans? Det måste ju vara väldigt olika från person till person. Men för min del skulle jag nog säga att 5,15-tempo är snabbdistans. Vad säger ni?
Hursomhelst, efter en vecka med skidåkning (som jag i och för sig älskar) så kände jag verkligen hur mycket jag tycker om att springa. Batterierna laddade upp sig och jag kom hem full av energi!
Nu är vi på G!
SvaraRaderaTacka längdskidåkningen för ditt fina flås - crosscountry-skiing gives you a turbo.
Snabbdistans kan väl vara på upplevd ansträngning enl t ex Borgskalan?
Bra jobbat, Louise!
Vilket härligt vårtecken! Och det verkar ju som att löpformen redan är god. Snabbdistans för mig brukar vara någonstans runt 85-87% av maxpuls, farten varierar..
SvaraRaderaPå TSM i torsdags var det snabbdistans 5km@5-5:20 för 4h gruppen, så visst sprang du snabbdistans igår. Kul att du är i form :)
RaderaIntressant - jag har alltid tänkt att snabbdistans enbart har med hastighet att göra och inte med ansträngning. Nu brukar ju de två sakerna höra ganska väl ihop, men visst händer det att ett långsamt pass upplevs som mycket tuffare än ett snabbt beroende på dagsformen.
SvaraRaderaFör mig hade det definitivt varit snabbdistans! Du pinnar på som bara den ju - skönt med spring i benen!
SvaraRadera