Sub50 trots allt!

Trots gårdagens formbesked kände jag mig inte alls på hugget när jag vaknade i morse. Lite trött och hängig, helt enkelt. Jag fixade lite här hemma på förmiddagen och gav mig iväg med T-banan mot Universitetet vid 11.30. Jag hade bestämt mig för att starta 12.30 i motionsgruppen med ambitionen att komma i mål på under 53 minuter.

När jag väl närmade mig Universitetet började tävlingskänslan gör sig påmind. Alltfler löpare klev på tåget och det kändes mer och mer spännande och roligt. Det som är bra med hyfsat små lopp är ju att det sällan blir långa köer. Jag hängde in överdragskläder och gick på toaletten och hade ändå gott om tid till start. Då träffade jag Hanna och Kalle! Båda skulle starta 12.30 precis som jag. 

Kalle och Hanna

Nu var det kallt och jag undrade om jag varit dum som lämnat vantarna hemma. Det blev lite uppvärmning med Actic och jag försökte få igång mina stela muskler. Sedan gick startskottet helt oväntat och det blev lite trampande innan jag kom över startlinjen. Första kilometern var det trångt och svårsprunget. Här var också den sämsta delen av banan enligt min uppfattning. Is och vattenpölar. Därför blev jag förvånad när jag klockade första kilometern på 5.01. Sedan lättade det lite och jag hamnade i ett tempo som kändes helt okej. Kände inte att jag pressade mig, utan låg och matade på i överkomligt tempo. Hela första varvet (5 km) kändes väldigt bra. Sprang i 4.50-tempo utan att pressa mig alltför hårt. Andra varvet är ju psykologiskt jobbigt - då vet man att man ska göra alltihopa en gång till... Började bli trött vid 6-7 km, men fortsatte. Vid 8 km låg jag fortfarande på under 5-tempo och bestämde mig för att det skulle bli sub50! Uppför den sista långa backen. Segt, men jag bara tänkte "Jag är bra på backar, jag är bra på backar" och fortsatte. Det är ju egentligen inte alls sant att jag är bra på att springa i backar, men det hjälper mig att tänka så.

Äntligen uppe och nu var det bara en kilometer kvar. Tryckte på så gott det gick och kom i mål på 49,26! Mycket glad och nöjd och faktiskt inte speciellt sliten. Bådar gott inför den kommande säsongen.

49,26!

Jag fick min medalj och banan och dricka och när jag stod i målområdet och drack kom Kalle. Vi väntade på Hanna ett tag, men måste ha missat henne. Jag blev kall och gick för att hämta min överdragskläder och då hittade jag henne. Hon var också mycket nöjd med sin insats och min uppfattning är att det var många som gjorde en stark insats  på dagens lopp.

För en gångs skull hade jag varit duktig och tagit med torra kläder helt och hållet och inte bara överdragskläder. Det kan vara skönt att byta både sport-toppen och tröjan. Därför blev jag lite sur när jag märkte att extrakläderna blivit blöta av att ryggan stod på marken. Borde förstås lagt dem i en plastpåse. Så då var det extra skönt att jag fick skjuts hem med Kalle. Levererad ända hem till dörren - tack för det! :-) Nu blir det stretch och mangosmoothie!