Njutbar transportlöpning

Det var -10° när jag vaknade i morse. Ska kylan aldrig ta slut? Men solen sken och det var ljust och vackert så jag packade ändå ryggan med alla löparprylar. När det började närma sig transportlöpning tittade jag ut genom kontorsfönstret och kände att det skulle bli härligt!

På med alla kläder och ner med datorn och de vanliga kläderna i ryggan. Den blev tung, men det var ok. Jag hade ingen ambition att springa snabbt. Marathonschemat sa att det skulle vara ett distanspass idag varav två kilometer i marathonhastighet. När jag kände tyngden av ryggsäcken tänkte jag att jag skippar marathonfarten och så började jag springa. Riktigt kallt var det, men ändå underbart. Försökte dock att inte dra ner alltför mycket kall luft i lungorna.

Över Liljeholmsbron

När jag kommit över Liljeholmsbron slängde jag en blick på klockan och såg att jag snittade på 5,33-tempo. Strax över min tänkta marafart alltså! Förvånande, men underbart! Nu måste jag nog göra en liten utvikning här om marafart. Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska tänka när det gäller marafarten, men förra året sprang jag på 3.58.07 vilket innebär ett tempo på 5.38 minuter per km. Snabbare är 5.30 tror jag definitivt är orealistiskt för mig, men förhoppningsvis mellan 5.30-5.35.

Ryggan var tung och det kändes verkligen inte som om jag sprang i 5.30-tempo, men klockan envisades med att säga det varje gång jag sneglade på den. Jag passerade Axelsberg och i och med det var de alla uppförsbackar avklarade. Nu var det spurten mot fritids som gällde, och jag kom dit med hela tio minuters marginal innan de stängde! :-)

Gememsam hemgång från fritids

Fick med mig min lille gynnare hem och sedan ner i källaren för stretch och styrka. Alice har ju antagit min utmaning om 100 sit-ups per dag. Jag betade av hälften av dem och lite annan styrka innan jag satte igång med middagslagningen. Det var nog dumt. Jag borde gjort alla hundra. För nu är jag mätt och inte alls sugen på ytterligare 50 sit-ups. Nåväl, kvällen är inte slut ännu...!