Solskensrunda!

Det blev som jag trodde - veckan drunknade i jobb och det blev inte ett endaste litet träningspass. Men det var en fantastiskt rolig vecka - spännande författarbesök, lanseringsfester, mängder av intervjuer, websändningar, boksigneringar och till och med ett frukostseminarium. Det enda smolket i bägaren var att jag hade en total låsning gällande sömnen. På sju dygn sov jag nog max 20 timmar. Visst var jag uppbokad på kvällarna, men jag hade definitivt haft möjlighet att sova ett antal timmar till om jag bara kunnat. Men nej, jag bara låg och vred och vände på mig. Superdumt!

Så när Lev Grossman åkte hem i fredags var jag helt slut. Dessutom hade jag en febrig liten kille hemma och det sista jag vill är ju att bli smittad lagom till Marrakech Marathon som går av stapeln nästa vecka. Därför har det blivit en lugn helg hemma.

Igår följde jag med mellansonen på friidrottstävling igen. Han ställde upp i längdhopp, 60 meter häck och 1000 meter. Tävlingarna tog nästan hela dagen, men det var det värt för han tog silver i 60 meter häck!! Så roligt och peppande! Sedan lugn hemmakväll med massor av god mat.

I morse stack vi iväg tidigt igen till Storängshallen i Huddinge. Höjdhopp stod på programmet. Och tror ni inte att sonen gick därifrån med en silverplakett! Jag är världens stoltaste och förmodligen skrytigaste mamma!

Brons i höjdhopp!

När vi väl var hemma efter dagens tävlingar ville jag verkligen ut och springa i dagsljuset och den härliga solen. Veckans arbetstempo har ju satt lite käppar i hjulet för Marrakechplaneringen, men ett halvlångt pass skulle jag försöka få till idag. Fick ett sms från Sofia som också var på väg ut. Perfekt! Vi möttes vid T-banan och sprang ner mot vattnet och vidare söderut mot Skärholmens Gård. Det var bedövande vackert, men oj så tungt! Jag tyckte att Sofia drog upp tempot, men klockan sa något helt annat.

Snö, sol och Sofia!

Det var ganska länge sedan vi sprang tillsammans och som vanligt hade vi mycket att snacka om. Många var ute och promenerade och vi fick titt som tätt hoppa ut i snövallarna. Snön var tung, men solen vägde upp. Jag drömde om barmark och snabba fötter och försökte intala mig att all denna snölöpning kommer göra att mina fötter flyger fram nästa helg. Vi kom ner till Skärholmens Gård, rundade den och tog samma väg tillbaka. 

Halvvägs!

Tretton kilometer senare var jag hemma och körde igenom stretchprogrammet för både knä och rumpa. Både skavankerna är "under kontroll", men jag känner av dem och jag vet ju att nästa veckas 42-kilometerslopp kommer att vara tufft. Veckan som kommer ska jag vara extra noga med stretchen och försöka få in något bikrampass för att mjuka upp kroppen. Och nu ska jag börja tänka på vad jag behöver ha med mig till Marocko. Martina messade och undrade om man måste springa i burka? En aspekt jag inte riktigt funderat över, men tror efter lite snabb luskning att vi ska klara oss utan den. Shorts och t-shirt vore nog att föredra. Nä, nu ska jag nog gå och leta reda på mina solbrillor! :-)