Äntligen långpass!

Idag var det så äntligen dags för mitt långpass. Jag har ju dels gjort ett event av det på Facebook och även skrivit om det här på bloggen. Mats tänkte följa med från start, men räknade med att springa kanske en tredjedel av den planerade sträckan. Vi kom iväg med T-banan från Mälarhöjden och blev  glatt överraskade när 24 personer slöt upp vid Liljeholmens T-bana. Det var många bekanta ansikten, men mer än hälften av alla hade jag aldrig träffat förut. Spännande!

Många hugade löpare i starten!

Jag berättade lite om rundan vi skulle springa och frågade om någon saknades och sedan gav vi oss av. Tyvärr visade det sig sedan att vi hade missat en person som var sen. Synd. Vi sprang längs Liljeholmskajen i det nybyggda området och sedan upp till Nybodahöjden för att komma över spåren ner till Västberga industriområde. De var fyra minusgrader och vi sprang väl i ca 6.30-tempo. Behagligt! 

Genom Västberga - inte så vackra miljöer

Efter det ruffiga industriområdet kom vi in i Solberga. Vi höll ihop rätt bra, tycker jag. Mats tog kön så att vi inte skulle tappa bort någon. När vi kom bort till Älvsjö messade jag Jonas som skulle hoppa på längs Långbrodalsvägen och en stund senare dök han upp. Genom villaområdet och ner till Långsjön och här hjälpte Jonas mig att hitta en bättre väg så vi slapp delar av trafiken. Efter 9 km nådde vi Häradsvägen. Här bestämde Mats sig för att vända av hemåt och ytterligare fyra andra löpare valde att springa ner till Stuvsta pendeltågsstation för att ta sig hemåt. Tack för idag - kul att ni var med!

Hej då - vi ses igen!

Nu var vi inne i Huddinge och sprang på lantliga vägar. Väglaget var riktigt bra. Det faktum att det snöat under veckan och varit minusgrader gjorde att snön var hårt packad och den underliggande isen märkte vi inte av.

Fotopaus!

Kilometrarna försvann ganska snabbt. Jag hade lite känningar i höger knä och höft, men inte så farligt faktiskt. Jag har ju sprungit den här vägen ett antal gånger tidigare, men aldrig har den känts så kort som nu.

Pernilla & Co.

Vi sprang ner den långa backen vid Masmo (vår snabbaste kilometer tror jag?) och plötsligt var vi inne på Max! Jag hade väl tänkt en kort toa- och kaffepaus, men några var redan sugna på hamburgare. Det blev dock en hyfsat kort paus och snart var vi ute i kylan igen. Vi hade nu sprungit 17 kilometer. Här valde Elisabet att bryta. Hon var nöjd för idag!

Brrr, vad kallt det var!

Nu började den tunga vägen upp mot Johannesdals gård. Vi passerade Spendrups, men blev tyvärr inte bjudna på öl. Ner mot vattnet och sedan upp, upp, upp. Jag började känna mig trött, men är man reiseleiter så är man. :-) Vid Johannesdals gård annonserade jag att det var dags att ta på broddarna för dem som inte redan hade det. Vi tänkte göra ett försök på stigarna längs vattnet. Om det visade sig vara alltför halt och isigt så skulle vi vända upp vid Skärholmens gård efter mindre än två kilometer.

Det gick ju bra att springa längs vattnet!

Men det var samma sak här faktiskt. Snön var hårt packad och det var inga större problem att springa. Inte lika snabbsprunget som på asfalt, men helt ok. Så alla valde enhälligt att fortsätta längs vattnet och vi passerade Sätrabadet och Mälarhöjdsbadet innan vi efter knappt 27 km äntligen nådde efterlängtade Café Lyran!

Alla vill väl vara på Lyran?

Vid Lyran blev det också ett stort uppbrott. Några löpare hade tider att passa i stan och fortsatte springa mot Liljeholmen och ytterligare några valde att bryta här och ta T-banan från Bredäng. 

Tack för idag - slut för idag! :-)

 Micke hade pratat i flera dagar om alla semlor han skulle äta på Lyran så döm om vår besvikelse när de inte hade börjat med semlor ännu... Vi tog en ganska lång paus och det var så gott med varmt kaffe och blåbärspaj. Vi var nu åtta löpare kvar. Jag passade på att byta underställströja och det var nog bra, för det känns ju så himla kallt när man ska försöka komma igång igen. Efter fikapausen valde Hanna och Kalle att bryta. Hanna hade distanspersat big time och nu var hon i princip hemma hos sig så jag förstår att det hade känts avigt att fortsätta.

Själv var jag också ganska trött och funderade på om det skulle vara skönare att springa på gatorna vidare till Liljeholmen istället för längs vattnet. Men gruppen ville springa längs vattnet och det visade sig fungera alldeles utmärkt. Vi hade nu 6 km kvar och jag får medge att tempot inte var i topp, men det var istället humöret. Kilometer efter kilometer försvann och plötsligt var vi tillbaka vid starten i Liljehomen! Men - hur gick det här till egentligen? :-)

 Jag var mer än nöjd med mina 33 km, men Emma, Åke, Mats D och Kenneth fortsatte mot Slussen. Skam den som ger sig helt enkelt! Micke tog Tvärbanan och jag tog T-banan tillbaka mot Mälarhöjden. Började känna mig riktigt slut på energi och kände att jag behövde riktig mat - NU!

Det var så skönt att komma hem och ta av sig alla blöta kläder. Jag värmde upp gårdagens kasslergryta som jag åt medan jag läste alla glada tillrop på Facebook. Tack för det - jag blev så glad! Sedan tappade jag upp ett riktigt hett bad av som jag njöt av innan jag kunde stretcha ut mina stela muskler ordentligt.
Vilken härlig dag! Jag är så glad att det var så många som dök upp och att springa ett socialt långpass är helt enkelt en av de bästa saker man kan göra en lördag, eller hur?

En tapper skara på slutet