Vi stack iväg och jag skällde för att Mats har en benägenhet att springa 25 meter framför mig hela tiden. Då kan man ju lika gärna springa ensam eller hur? Så jag började det nya året med att skälla på min man vilket kanske inte var den optimala starten....
Hur som helst - efter någon kilometer vaknar kropp och sinne till liv och jag inser att det är en underbar dag, att benen är pigga och att det är toppen att få springa in det nya året med sin man! Vi springer på i ganska bra tempo (tillsammans) och Mats undrar om vi ska förlänga rundan lite genom att springa ner till vattnet. Det gör vi, men där är det isigt och halt och väldigt svårt att springa över huvud taget. Efter två kilometer är vi tillbaka på asfalten och då blir mina fötter så pigga att de pinnar på som attan och plötsligt är Mats 25 meter efter mig. Precis vad jag själv inte gillar alltså. Men det går inte att hejda dem - jag pinnar på den sista biten hem och inser att vi är precis lika goda kålsupare! :-)
 |
| Vem är haren och vem är igelkotten? |
Resten av dagen har gått åt till marathon. Ja, Monopol-marathon menar jag. Maken och sönerna bygger hotell på Strandvägen, medan jag häckar på Söder.... Tur att jag gillar Söder så mycket! :-)
 |
| Sedan denna bilden togs har hotellen tornat upp sig.... |
Haha, roligt att höra att några är som mig och min man när vi är ute och springer. Men ofta är det jag som ligger före och är lite arg för att han inte springer upp jämsides med mig. Han däremot, har berättat att han irriterar sig på min tofs :) Han tycker den guppar retligt hurtigt framför honom. Kan tilläggas att vi springer tillsammans typ tre gånger om året. De enda tre gånger han springer överhuvudtaget tyvärr.
SvaraRaderaJa alltså - hurtiga tofsar är det värsta som finns! ;-) Tur att min man är hyfsat kortklippt... Men jag tycker att din man är gullig som gav dig en sådan himla fin julklapp!
Radera