Och det sa väl sägas att även om jag anser mig vara en morgonmänniska så är jag ingen morgonträningsmänniska. Men det var ju för sent att göra något åt det nu. Jag tryckte in lurarna i öronen och började springa. Det var inte så kallt och därför var det tungt och moddigt att springa. Kändes som ett steg framåt och två tillbaka hela tiden. Trots Icebugsen. Snön blåste snålt kring ansiktet och det var mörkt.
 |
| Över Liljeholmsbron |
Så långt var allt frid och fröjd. Men det skulle ju bli dubbelpass idag - jag skulle ju springa hem också. Några enkla lärdomar:
1. Tryck inte ner morgonens löparkläder i en väska och tro att de är torra när du ska springa hem på eftermiddagen.
2. Undvik om möjligt att ha världens tyngsta ryggsäck på dagens andra pass.
3. Tro inte att det är bra för löparmoralen att ha en tid att passa på fritids när du ska springa hem.
Jösses - det måste ha varit mitt livs tuffaste löprunda! Jag trodde jag skulle falla död ner. Underlaget var så tungt och segt och slirigt och det kändes hela tiden som om jag stod och stampade på samma fläck. Efter halva rundan var jag tvungen att inse att jag inte skulle hinna till fritids och fick ringa hem och be en storebror gå och hämta. Ryggsäcken (som jag är jättenöjd med) tryckte på magen så att jag kände mig kräkfärdig. Flera gånger fick jag stanna och bara stå stilla och andas. Lättnaden när jag sent omsider kom hem var oändlig.
Och då kommer vi till kärnfrågan - varför var det så himla tungt idag? Och varför är vissa pass helt enkelt omotiverat tunga? Svaret för dagens runda tror jag ligger främst i det ytterst tunga underlaget, men förstås också att det var dagens andra löppass och jag är inte alls van vid dubbelpass. Klart att det känns - men det var betydligt tyngre än vad jag tycker att det borde varit.
Nåväl - i morgon blir det T-bana - med eller utan SL-kort....
Det är också helt värdelöst enligt min erfarenhet att transportlöpa om man har en viss tid att passa och börjar få ont om tid. Väldigt stressigt och hela träningspasset blir en negativ upplevelse!
SvaraRaderaHåller med Staffan. Tycker också det alltid är lättare att springa till jobbet än från, man har arbetat en hel dag och är trött. Så var det iaf för mig när jag transportlöpte.
SvaraRaderaIntressant! Jag har alltid tidigare enbart sprungit hem från jobbet, men inte dit. Har tyckt att det är skönt att komma hem till sitt eget hem när man är svettig och ha tillgång till sitt eget badrum osv. Oftast springer jag ju också hem de dagar när jag faktiskt inte har någon tid att passa, så där håller jag ju verkligen med om att det var stressande. Jag måste nog helt enkelt fortsätta att transportlöpa i båda riktningar för att gå till botten med den här frågan! :-)
SvaraRaderaJag var ute igår, och det kändes helt galet tungt att springa. Snömodd som gjorde att fötterna halkade fram och tillbaka (trots icebugs), och så djupare snö på sina ställen. Det är betydligt lättare att springa på hårt packad snö, än denna snögröt som är just nu.
SvaraRaderaAngående transportlöpning så upplevde jag det som lättast att springa hem från jobbet. Trots att man var trött efter en hel arbetsdag, var det ändå något speciellt att springa hemåt till hem och familj. Man längtade liksom lite extra efter att komma fram, och det gjorde hela upplevelsen lättare.
Ja, man får väl tänka att det är bra träning och inte tänka på tiden när det är så mycket snö. Och du som har så mycket uppförbackar hur du än gör måste ju få rejält med träning! :-)
Raderamen gud.. bra jobbat!! Imponerande!
SvaraRaderaTack, tack - men den rundan sög nog musten ur mig, för jag har inte sprungit ett steg sedan dess... Men nu börjar det så smått rycka i musklerna! :-)
Radera