Nu känns det lite motigt...

...och jag vet faktiskt inte varför. Visst är underlaget segt och jobbigt, men jag brukar normalt inte ha problem med motivationen på grund av det. Kyla har jag heller inget emot och för närvarande är det bara några få minusgrader i Stockholmstrakten.

Vad kan det då vara? Jag stack ut på min vanliga 6-kilometersrunda här i förmiddags. Kändes ungefär som igår. Lite tungt, lite segt, helt ok, men ingen direkt lust. Harva på tycks vara det jag ägnar mig åt för närvarande.

Mats D uppmärksammade mig på detta inlägg om överträning. Intressant, men jag känner mig inte speciellt träffad. Kanske är jag bara bortskämd med "löplust"? Jag springer alltid för att det är roligt och även om jag ibland tränar mot ett speciellt mål eller lopp så är ju min motionärsnivå helt fri från press och stress. Det skulle i så fall vara om jag själv var en alltför hård coach mot mig själv, men eftersom jag aldrig tränar efter schema utan bara styrs av lusten så kan jag heller inte säga att så är fallet.

Äsch, det är nog inte så mycket att fundera kring. Om några dagar kanske solen skiner och hjärtat fylls av glädje och benen blir fulla med spring! :-) Hoppas att det känns så den 29 december för då är det dags för Årets Sista Långpass. Jag är anmäld och hoppas att orka hänga med ett par mil i alla fall. Vi kanske ses?

Försökte pigga upp mig med dagsljus och läppstift, men det gick så där.