Årskavalkad 2012

Ännu ett år lider mot sitt slut. Jag skulle kunna sälla mig till dem som säger att tiden går bara fortare och fortare ju äldre man blir. Men jag väljer i stället ett av min kloka mors ordspråk: Tiden går fort när man är lycklig! Och lycklig har jag varit under 2012 och året har gått väldigt fort! Men när jag nu sätter mig ner och går igenom löparåret så slås jag också av hur mycket jag har sprungit, hur många roliga lopp och långpass jag har fått vara med om. Här är ett axplock av dem:

Efter att under hösten 2011 haft stora fotproblem med plantar fasciit så började jag springa igen i januari 2012. Foten var så mycket bättre och jag hade svårt att trappa upp försiktigt utan gick nog ut lite väl hårt. Jag följde med Miranda när hon bjöd in till långpass runt ett extremt halt och isigt Stockholm. Roligt, men väldigt svårsprunget.

Stockholm runt med Mirre

 Helgen efter följde jag med en grupp med Mats D och Peter N i spetsen. Vi samlades vid Slussen och sprang 30 km i de södra förorterna. Jag var så lycklig över att vara tillbaka i löparskorna!

Raka vägen till Ättestupan!

Det plötsliga upptrappningen resulterade tyvärr i ont i såväl hälsena som knä, men jag kämpade på med både löpning och rehab.

Mycket mörkerlöpning blev det

 Sedan bjöd Roger in till att provspringa banan för Jubileumsmaran. Vi samlades i Rotebro och sprang halva sträckan, 21 km till Stadion. Kul att åter träffa många bekanta löparansikten.

Ingrid, Lars, Anna, Roger & Co.

 Jag tog en välbehövlig vila från löpningen under sportlovet. Uppe i fjällen ägnade vi en vecka åt skidåkning på både längden och tvären. På kvällarna i stugan gjorde jag tåhävningar och rehabade hälsenan.

Sol i spåret!

 Hemma i Stockholm hade jag fått en ny kollega som gillar löpning! Vi instiftade lunchjogg varje onsdag. I och för sig var det många onsdagar jag fick springa solo, men desto roligare var det när jag fick sällskap! :-)

Obligatorisk fotopaus på Västerbron

I mars fick jag chansen att testa TEC-banan tillsammans med Ingrid, Daniel och några andra. Plötsligt fick jag större respekt för den kommande utmaningen eftersom banan var nog så tuff. Tre isiga mil sprang vi och jag förstod att åtta mil är ganska långt...

TEC-banan here we come!

Sedan fick jag ont i knät och våndades några veckor innan jag visste om jag över huvud taget skulle kunna springa TEC. Fick hjälp på Specialistgruppen och kämpade på med knäövningar samtidigt som jag anlitade en PT för att träna bål- och benstyrka.

 Under påsklovet åkte vi ner till brorsan på Hallandsåsen och fick springa i fantastiska bokskogar. Morgonlöpning när den är som bäst. En morgon sprang vi ner från åsen för att köpa mjölk och jag kan lova att två kilometer uppför med fyra liter mjölk på ryggen kändes.

Glad påsk!

Den 14 april var det så dags för årets stora kraftprov! TEC 50 miles i Täby. Döm om min förvåning när jag vaknar upp till en snöstorm utan dess like! Jag hade kunnat föreställa mig TEC på många olika sätt, men inte detta. Det var värsta trafikkaoset att ens ta sig till Täby. Starten var uppskjuten ett par timmar eftersom det fallit ner stora träd på banan. Men den fantastiska tävlingsledningen kämpade på och kl. 12 gick starten. Som kraftprov är det nog det tuffaste jag gjort. Jag hade tränat en hel del på att springa långt, men jag hade uppenbarligen inte tränat tillräckligt på att äta under tiden. Efter sex mil blev jag akut illamående, fick frossa och tvingades bryta. Mycket glad ändå över att jag vågat testa och riktigt nöjd med min prestation.

Klart för start i TEC 50 miles

Fortfarande glad efter första varvet

Men här började jag nog krokna...

 Två veckor efter denna snöstorm var det i vackert vårväder som Mats och jag sprang den kortare varianten av Lidingö Ultra. Härliga 26 km tillsammans med glada löpare!

Mats efter 26 kuperade km

Lite spontant bestämde Mats och jag oss för att fira vår bröllopsdag med att springa Marathon i Prag. Mats var lite förkyld och jag hade sovit urdåligt, men i mål kom vi och glada var vi på vår 17e bröllopsdag!

Bröllopsdagspresent?

I maj körde Pocketförlaget all in på Vårruset! Alla sprang sina fem kilometer och sedan hade vi picnic i gräset. Lite kallt var det, men en rolig kväll!

Uppvärmning!

Nu var det slutspurten inför Stockholm Marathon! Det enda lopp i år där jag hade ett tydligt tidsmål: under 4 timmar skulle det bli. Många, långa träningsrundor blev det även om en illvillig förkylning störde de sista två veckorna före loppet. Men då fick jag istället vila mig i form.

Löpglädje!

 Den 2 juni var det dags! Efter TEC borde jag kanske förstått att det inte alltid blir som man tänkt sig, men jag var ändå inte förberedd på att springa 42 km i 4° och ösregn. En surrealistisk upplevelse, men jag klarade mitt mål och kom nöjd och lycklig (och kall) in på 3.58.05.

Snyggast på banan! :-)

Efter att ha uppnått målet på maran så blev hela sommarens löpning en enda lång lustlöpning! Fot- och hälseneproblemen så gott som försvann och även om mitt knä trilskades från och till var sommaren ett pärlband av underbar löpning. Mats och jag sprang Parloppet en junikväll och det var ett annorlunda och kul upplägg.

Parloppet!

Sedan var det dags för Jubileumsmaran. Mats och jag sprang tillsammans och det var ett upplevelselopp med alla människor i sekelskifteskläder etc. Roligt!

Dags för marathon igen!

Sedan följde löpning i Blekinge, Grekland och en hel del terränglöpning i södra Stockholm. Allt flöt på och jag började ladda för nästa stora grej: Black River Run!

Terränglöpning!

Kvalitetspass på Sätra

Bästa löpningen i barndomslandet Blekinge

I juli och augusti sprang jag mer än någonsin för att vara formtoppad den 18 augusti. Då var det dags för ett nytt försök på 50 miles. Denna gång på Black River Run i Västerås. Inga snöstormar denna dag och jag genomförde de drygt åtta milen på 10 timmar och 9 minuter vilket gav mig en bronsplacering i damklassen! :-)

Taggad före start!

Yes! 50 miles!

 Men inte blev det någon större löppaus efter det. Nej, redan veckan efter var det dags för Bellmanstafetten då jag faktiskt persade på 5 km! Precis som på Vårruset så var det Pocketförlaget som var laget, men denna gång fick vi bjuda in några gästlöpare. Mycket lyckad kväll.

Succé på Bellmanstafetten! :-) 

Nästa lopp var Hälsoloppet och här fick jag sällskap av kollegan Anna. Vi hade en jätterolig kväll även om jag, mycket snöpligt, missade mitt PB på milen med 2 sekunder när jag kom in på 48.25... Pers för Anna blev det dock!

Se så glada vi var efter Hälsoloppet!

 I början på september var det dags för en upplevelsemara igen. Mats och jag drog tillsammans med goda vänner till Frankrike för att springa Marathon du Medoc. Loppet går till historien som mitt livs jobbigaste lopp (tänk 36° varmt), men också som en upplevelse utöver det vanliga. 8000 utklädda, galna löpare som tror att det är en bra idé att kombinera ett marathon med en gigantisk vinprovning...

The King and I 

Veckan därpå fick jag med ett par timmars varsel överta Hannas nummerlapp till Stockholm Halvmarathon. Ett lopp som jag verkligen gillar och som alltid bjuder på Stockholm från sin allra bästa sida. Jag kände mig oövervinnerlig och kutade på med glädje som bränsle.

En spontan halvmara

Sedan var det dags att öka på terränglöpningen eftersom Sörmlands Ultramarathon hägrade. Men tyvärr  blev jag sjuk och kom aldrig till start. Några härligt geggiga träningspass tillsammans med Sofia blev det dock.

Hade nästan behövt flytväst

I november gav jag mig själv en utmaning som innebar att jag skulle springa varje dag denna månad. Pannbenet hårdnade och jag tycker nog att jag höjde min lägstanivå ett snäpp. Jag följde med Mats D på två härliga långpass i södra Stockholm, jag fortsatte med terrängpassen i Segeltorp och det blev en hel del transportlöpning från jobbet. Totalt 23 mil i november.

Dags för långpass!

Vackra löparstråk

Klafs, klafs!

Novemberlöpning!

Ska jag summera löparåret så har det inneburit fyra marathon, två ultralopp, en halvmara och ett helt gäng andra, mindre lopp. Plus ett stort antal sociala långpass, oräkneliga ensamma rundor och ett envetet transportlöpande från jobbet. Totalt ca 175 mil. Jag är otroligt tacksam för de här milen och all glädje de har givit mig på olika sätt. Det gäller både den sociala aspekten och min egen utveckling. 

Nu ser jag fram emot att fylla 2013 med nya, spännande upplevelser och önskar er alla ett glädjefyllt nytt år!

Gott Nytt ÅR!