Över stock och sten

Jag är förvånad! Jag har levt i tron att jag allra helst springer på flack asfalt. Passar liksom för en som inte gillar att svettas. Men någonting har hänt för just nu är det otroligt kul att springa terräng. Man kunde ju tro att jag hade fått nog efter förra helgens umbäranden, men nej då! 

Minst sagt blött i terrängen

Jag sprang hemifrån i förmiddags med siktet på terrängspåren i Segeltorp. Uppvärmningen blev lite längre än jag hade tänkt mig för det var hela 4 km till spåren. Eller spår förresten - det är ledat med färgskyltar, men det är definitivt inte spårat. Över stock och sten. Och över mängder av kullfallna trädstammar. Klafs, klafs lät det där jag jagade fram och oj, vad kul jag hade där i min ensamhet.

Kullfallna träd är jag ju van vid

Fröken Strävan lånade mina terrängskor på TEC och jag fick tillbaka dem i allra bästa skick. Tvättade och glänsande som om de var sprillans nya. Men så ser de inte ut längre...

Hoppla!

Om någon hade sagt till mig för tjugo år sedan att jag som 42-årig trebarnsmorsa skulle komma älgande genom skogen med ett brett flin på läpparna hade jag trott att den personen var galen. Nu kan man ju undra om det istället är jag som är galen, men jag tror faktiskt inte det. Jag tror att jag är en lyckligt lottad människa som har hittat "hobby" eller livsstil som får mig att må riktigt, riktigt bra.

Tittut!

För hur mycket bättre kan man ha det egentligen? Här är min söndag: Tidig och lång frukost med man och tidning. När barnen vaknat hade vi familjerådslag och planerade sommarens semester. Sedan ut i terrängen. Grått och disigt och lite regn i luften, men jag kom hem med sol i sinne. Sedan lite familjeadministration med skjutsningar till kalas, scouter och annat. Och nu puttrar grytan på spisen och snart kommer vännerna på middag.

Hoppas att ni haft en lika härlig helg som jag och om ni ser någon galning i terrängen så bli inte rädda - jag är inte farlig! :-)