Flow i regnet

Jag har haft två vilodagar på raken. Inte riktigt känt för att träna. Det är inte likt mig. Igår hade jag med träningskläderna till jobbet för att kunna springa hem, men när det var dags hade jag ingen lust alls och tog istället T-banan hem. När jag gick och la mig tänkte jag att jag skulle gå upp och sticka till simhallen direkt på morgonen, men när jag vaknade kände jag inte alls för det och tog T-banan direkt till jobbet.

Ja, ni hör - inte riktigt likt mig. Men kanske var det vad jag behövde. Idag är det onsdag och alltså lunchjogg med kollegorna. Dessvärre var alla kollegor iväg på seminarier och luncher och jag vet inte allt, så vid lunch var jag den enda på kontoret. Och trött och seg kände jag mig...

Jag bytte om, gick ut och lät klockan hitta satelliterna. Ett lätt duggregn föll. Tänkte att det fick bli ett hederligt distanspass. Funderade över vad som är så himla hederligt med distans och började springa mot Slussen. Det var skönt. Jag tyckte att jag tog det lugnt. Kollade inte på klockan, men tänkte att jag nog springer i 5.40-tempo. Trasslade mig förbi Viking Line-terminalen och bort till södra sidan. Kastade en blick på klockan och såg att jag låg en bit under 5-tempo. "Det måste vara fel" tänkte jag och fortsatte i samma tempo. Förbi Eriksdalsbadet och nu började det regna mer och mer. Benen pinnade på obehindrat och regnet var bara skönt. Befriande. När jag efter 7 km såg att jag fortfarande snittade strax under 5-minuterstempo och jag fortfarande kände mig som om jag låg i 5.40-tempo så tryckte jag på lite extra. De två sista kilometrarna gick i 4.43-tempo och hela passet på 10,6 km snittade en bra bit under 5-tempo. Snudd på runner's high! :-)

Hur kan det vara så olika? Ibland kämpar jag som ett djur och kommer ändå inte under 5-minuterstempo och ibland är det så oväntat lätt. Som idag. Det är bäst att passa på att njuta av känslan!

Som avslutning får jag väl bjuda på lite rom i regnet. Utspelar sig precis på de platser jag sprang förbi idag.