På onsdagar är det lunchjogg med kollegorna. Jag har lagt in det som en stående post i min kalender och lyckas också ofta hålla den tid fri för löpning. Annars är det väldigt lätt hänt att luncherna bokas upp av arbetsluncher, men onsdagsjoggen håller jag hårt på.
Det roliga är att under de ca 1,5 åren som vi har kört med detta har det varierat vilka kollegor jag lyckas locka med mig. Från början var det oftast Anna som följde ned. Sedan blev hon gravid (och för henne var löpningen då inte den optimala träningen) och då blev istället Jenny sugen på att börja springa. Sedan den 1 september är Katarina tillbaka på jobbet från sin föräldraledighet och hon gillar också att springa.
Idag fick jag sällskap av Katarina. Vi tog Riddarfjärdsrundan som vi inte sprungit på ett tag. Inte så kallt som jag trodde, men det var skönt att ha en buff över öronen. Sju soliga kilometer i 5.39-tempo. Därefter resterna av helgens goda älgstek med svampsås och klyftpotatis. Optimal lunchtimme?
Va gött att kunna springa på lunchen! Det tycker ja är synd att de inte funkar med mitt jobb! :-)
SvaraRadera