Att springa sitt livs lopp

Ur boken "Den ultimata löparguiden"

Visst skulle det vara kul att springa sitt livs lopp? Det där loppet när allting stämmer. När man hoppar ur sängen på morgonen och känner sig utsövd, pigg och laddad. När startskottet går och kroppen, andningen och hjärnan samspelar på bästa sätt så att man blir glatt överraskad när målsnöret dyker upp så oväntat fort.

Men hur gör man då för att springa sitt livs lopp? Jag läser i boken Den ultimata löparguiden att nyckeln till ett framgångsrikt lopp är målet. Att sätta upp rätt mål på rätt sätt kan leda till oväntade framgångar. Mål ska vara baserade på fallenhet, begränsningar, kroppens potential, resurser och tid. Men hur vet man att man sätter upp rätt mål? Några saker att tänka på är:

* Målet ska vara utmanande, men realistiskt
* Sätt värden för läget före och efter
* Målet ska vara mätbart
* Skilj mellan yttre och inre mål

Den sista punkten syftar på att yttre mål är visuellt fokuserade (t ex att få en tvättbräda på magen) medan inre mål kan handla om vilken typ av löpare jag vill vara i hjärtat. Om min dröm är att vara en ultralöpare, hjälper det då att jag kan springa 5 km på 19 minuter? Tvättbrädan kan ge kraftfull motivation, men håller sällan på lång sikt.

Efter att ha läst det här avsnittet i boken så måste jag fundera lite på Hässelbyloppet som det alltså är dags för på söndag. Och jag känner att jag som vanligt brister lite i min målformulering. Det kanske är en försvarsmekanism? Om jag inte har ett tydligt mål, så blir det heller inget misslyckande? Kan vara så, men jag är inte säker. Själva löpglädjen är min främsta motivator, men självklart är jag också tävlingsinriktad. Så nu får jag väl ta mig själv i kragen och vara tydlig. Mitt mål för Hässelbyloppet är:

1. Att springa sub47 minuter.
2. Att slå mitt rekord som ligger på 47.39.

Där står det svart på vitt. Låter ju riktigt tufft i mina öron. Men 47.39 sprang jag på Kungsholmen Runt i början av maj efter att i princip bara tränat lugna långpass inför TEC under vintern och våren. I sommar har jag ju ändå jobbat på att springa lite snabbare och tränat trösklar och intervaller på ett helt annat sätt. Borde ju förhoppningsvis kunna ge någon utdelning. Hässelbyloppet upplever jag också som flackare än Kungsholmen Runt som hade några tuffa backar under de sista kilometrarna.

Nej, nu måste jag nog läsa nästa avsnitt i boken. Det heter nämligen "Att tävla när du är som bäst - i toppform på tävlingsdagen". Fortsättning följer...