Livsandarna återvänder med en fin fjärdeplacering!

Det har varit tyst här på bloggen och det betyder oftast att det varit paus på löparfronten. Så även denna gång. Tyvärr. Jag anmälde mig ju sent till Kungsholmen runt och kände mig både taggad och i fin form. Loppet gick förra lördagen och redan på fredagen började jag känna mig risig. Hoppades ett tag att jag skulle kunna sova bort det, men nej, på lördagen var jag sämre och sedan fortsatte det utför. Feber och hängig. Fy, vad tråkigt. 

Först i onsdags började jag komma ovanför vattenytan igen och då hade det hopat sig så extremt mycket jobb att jag fick lägga all energi jag kunde uppbringa på det. Igår kväll var jag faktiskt helt slut. Så där så att jag nästan började gråta bara någon tittade på mig. Så jag gick och la mig och sov i nästan tio timmar och idag känner jag mig som en ny människa!

Och vad gör man då om man känner sig som en ny människa? Jo, man joggar ner till Axelsberg och efteranmäler sig till vårt lokala lopp Mälarhöjdsloppet! Det arrangeras för andra året och i fjol sprang maken och två av sönerna, men faktiskt inte jag själv. Men jag var där och hejade då och vet att det är en otroligt tuff och kuperad bana. 

Jag visste att Katarina och Per skulle springa, men när jag väl var på plats så kände jag ju massvis med löpare. Först var det uppvärmning med Flex.

Armar uppåt sträck!

Sedan var det dags för start och jag ställde mig hyfsat långt fram. Eftersom jag varit sjuk så tänkte jag försöka lyssna på kroppen, men självklart ville jag kämpa på så bra jag kunde. Startskottet brann av och vi kom iväg. Jag såg ett par snabba tjejer som pep iväg snabbt, men trodde att jag låg hyfsat ändå. Första kilometern går mest nerför och den gick på 4:17. Snabbt. Men sedan kommer mördarbacke nummer ett... vilket visade sig i att den andra kilometern gick på 5:07. Under backen är det en tjej som passerar mig och sedan ligger hon lite framför mig resten av loppet. Jag lyckas inte ta mig förbi. Tredje kilometern är nog den mest plana (den gick på 4:37) för att sedan börja segt uppför igen. På fjärde kilometern kommer mördarbacke nummer två. Här springer jag sida vid sida med en kille. Ingen klarar av att ta sig förbi. Vi flåsar hejdlöst. "Kom igen" säger han. "Detsamma" säger jag. Men sedan gör jag det. På krönet av backen går jag om honom och håller den placeringen loppet ut. Efter den här mördarbacken fortsätter det tyvärr segt med ett svagt motlut. Nu är jag så trött att jag bara vill kräkas. Men det är ju bara 500 meter kvar. Snart hör jag speakern i målområdet och några småkillar som hejar längs banan ropar "Du är fjärde tjej". Men jag tänker att det inte kan stämma för det var ju några snabbingar i starten. Strax därefter hör jag att de ropar "Du är femte tjej" och inser att det ligger en tjej strax bakom mig. Här gäller det att hänga i sista biten! Jag ökar så gott det går och springer ner mot målområdet. Det är en bit kvar och inte riktigt dags för spurt. Men benen trycker på och nu ser jag målflaggan och krutar för allt jag är värd! Yes - aldrig har väl en målgång varit så efterlängtad!

Här kommer Katarina spurtande i mål

Jag slänger mig ner i gräset och bara flämtar. Jag är fullständigt slut. Efter ett tag lyckas jag resa mig och hämta en mugg vatten. Jag piggnar till och ställer mig vid målet och tar en bild av Katarina som kommer spurtande. Jag går runt och snackar med alla. Så roligt med små lopp! Efter ett tag blir det prisutdelning, men tyvärr har bensinen som driver elaggregatet tagit slut så de har inte lyckats skriva ut listan med placeringar och tider. Ja, som sagt - roligt med små lopp! :-)

Men tjejen som passerade mig fick pokal för sin tredjeplats så jag är säker på att det var fyra jag blev. Ska dock bli kul att se den kompletta listan på nätet när den är klar. Efter lite mingel i solen joggade jag hem igen. Bra dag!

Svettiga och glada!